Status: gammal och bofast, men därtill ofta medvetet införd på naturtomter och ibland vidare spridd.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många (27) rutor vid förra inventeringen. I ännu äldre tid verkar dock arten ha varit vanligare; Lilja (1838) betraktar arten som allmän i nordvästra och östra delen av landskapet och räknar upp ett drygt tiotal väl spridda lokaler. I Lilja (1870) har angivelsen modifierats till ”tämligen sällsynt”, men även så tyder det på en högre frekvens än de senaste hundra åren.