stortimjan
Thymus pulegioides
Mer information om arten

Status: bofast och möjligen gammal i nordöstligaste delen av landskapet, men främst en adventivväxt inkommen som förorening i gräsfrö eller förvildad från odling som prydnadsväxt. Även som inkommen dock ibland långvarigt etablerad eller närmast naturaliserad. Först uppgiven 1838 från Gladsax (Lilja 1838). Av de aktuella lokalerna framstår endast en som möjligen spontan: Ivetofta, 50 m N–NO Sonakulla (3E4e1701, BeN).
Förändring och hot: under hela 1900-talet med relativt stabilt lokalantal även om många av de enskilda förekomsterna varit kortlivade, före 1850 dock uppenbart ytterst sällsynt. Nationellt rödlistad (VU).
Kommentar: de adventiva formerna är mycket mångformiga och tillhör förmodligen flera olika taxa inom ett i Centraleuropa mycket kritiskt artkomplex.

Ekologi

Miljö: solöppet på torr, gärna betad eller klippt, mycket basrik men mer eller mindre näringsfattig mark; betade stäppartade torrängar, gräsmattor och renar nära bebyggelse, grusplaner samt på deponerat kalkstensavfall.

Utbredning

Funnen: 30 rutor (2 %).
karta