pärlhyacint
Muscari botryoides
Status: sedan länge ofta odlad prydnadsväxt; ofta länge kvarstående, förvildad och bofast och någon gång fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1838 från V. Sallerup (HHRi i LD), men odlad sedan 1600-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: denna art har länge sammanblandats med armenisk pärlhyacint M. armeniacum och identiteten på många uppgifter är därför osäker. Kanske förekommer även hybrider mellan dessa arter.
Ekologi
Miljö: sol–skugga på frisk–fuktig, måttligt–mycket bas- och näringsrik mark; ödeträdgårdar, häckar och lövsnår, kulturbeten, fuktiga lundmiljöer, parkgräsmattor, dikesslänter, renar, ruderatmarker samt någon gång fuktig ängslövskog, rika strandskogar och strandängar.
Utbredning
Funnen: 604 rutor (39 %).
