vanlig nysört

Ett släkte med mer än 100 arter i framför allt centrala och sydöstra Europa där många arter är mycket snarlika och taxonomiskt problematiska. I Sverige är däremot endast röllika A. millefolium och nysört A. ptarmica ursprungliga, men ytterligare arter förekommer som ± sällsynta trädgårdsrymlingar eller oavsiktliga inkomlingar och kan ibland vara mycket svåra att säkert skilja från de inhemska arterna varför de eventuellt skulle kunna vara förbisedda. Nyckeln omfattar alla arter och underarter som påträffats vildväxande i Sverige, men ytterligare några arter odlas och skulle kunna dyka upp som förvildade.

Vallogräs, sedan 1700-talet troligen ökande och numera allm. med ca 1 000 kända lokaler. I Gräve var den ”allm. vid vägar och stigar i stor mängd” 1940 (Broddeson ms), i Hammar och Lerbäck sågs den ”ofta massvis” (Segerström 1932).

Den är vanlig i åkerkanter, trädor, vägkanter m.m, helst i fuktig, mullrik jord. I Mosjö växte den 1930 mest i havreåkrar (Broddeson ms). Växtplatser i svagt påverkad vegetation är ovanliga men finns bl.a. i fuktig sandstrand, blockrik ålund, uttorkad åfåra, björkkärr, strandalkärr, bäckkant och bland jättegröe i åstrand.

Sylvén (1933) fann nysört odlad vid Äsplunda i Rinkaby. Vid gården Kattjärn i Kvistbro, nedlagd 1914, sågs den 1996 (M. Andersson) möjligen kvarstående efter trädgårdsodling men troligare som vallogräs, gynnad av den omfattande myrodlingen sedan 200 år.

Nysört växer på frisk till fuktig, öppen, hävdad eller ohävdad gräsmark i naturbeten och hagmarker, på strandängar, i trädor och fuktiga åkrar, i igenväxande övergivna marker, på vägkanter, dikesrenar, grusplaner, jordhögar och industriområden.