Taxasida

stenfibbla

Hieracium ravidum

Brenner

stenfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

stenfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • stenfibbla
Taxonomi
Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Inga aktuella fynd.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Närke 4 lokaler 1935–1941 Broddeson (S/GSa). 5 socknar (Tyler 2005).

Askersund Askersund Hultafallet, ängsbacke 1979 E. Evers & S. Nordenstam (S/TTy).

Örebro Kil, Tysslinge (Adlerz 1903b).

Arboga Götlunda Södra Lunger, 500 m N om Sjölunda, löväng på vägens östra sida [omkr. 1934–1941] (Broddeson ms).

Strimmig stenfibbla Hieracium eviridatum

Askersund Broddeson (S/GSa); ”Möjligen nära Olstorp i Hammar (enl. Broddeson opubl.) men belägg ej sedda” (Tyler 2005).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: uppgiven från Kiaby (HPer i LD, som ”H. galbanum”), men de belägg som påträffats tillhör H. ravusculum (det. TTy).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
H. galbanum
Vittspridd och rätt vanlig, känd från Blekinge norrut till Jämtland och Ångermanland. Stenfibbla växer gärna i torr klippterräng och i blockmark; dessutom är den ofta funnen i vägkanter. På höglandet blev den tidigare ofta funnen i slåttermark.
Funnen i 18 rutor; tidigare uppgifter från 30 rutor. Ganska sällsynt i norr, sällsynt i söder. – Ursprunglig.
Bristen på återfynd på höglandet är påfallande; kanske förklaringen är slåttermarkernas försvinnande.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Stenfibbla har fynd från Blekinge, norrut till Jämtland och Ångermanland. Det finns två noteringar i Sterner (1938) med uppgift om belägg i (S); beläggen har inte gått att lokalisera och etikettförväxling kan föreligga. Inga fynd gjordes under inventeringen.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Företrädesvis torr till fuktig tallskog. Stenfibbla är en ytterst variabel art, som uppdelats i ett antal varieteter (se Tyler 2002 s. 49); dessa redovisas nedan. Arten förekommer över hela Gotland och är allmän på norra Gotland enligt Johansson (1897), vilket också är vår bedömning. På övriga Gotland är stenfibbla, då som nu, tämligen allmän.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Äldre fynd: Fors. Kila. Strängnäs. Åker. Ärla.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd från Blekinge till Norrbotten.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Stenfibbla förekommer från Blekinge upp till Norrbotten.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sundsvall Norra Stadsberget 1966 (E. Evers i LD).