Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Inga aktuella fynd.
Taxasida
stenfibbla
Hieracium ravidum
Brenner
stenfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
stenfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- stenfibbla
Taxonomi
Namn
Inga alternativa namn hittades.
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Närke 4 lokaler 1935–1941 Broddeson (S/GSa). 5 socknar (Tyler 2005).
Askersund Askersund Hultafallet, ängsbacke 1979 E. Evers & S. Nordenstam (S/TTy).
Örebro Kil, Tysslinge (Adlerz 1903b).
Arboga Götlunda Södra Lunger, 500 m N om Sjölunda, löväng på vägens östra sida [omkr. 1934–1941] (Broddeson ms).
Strimmig stenfibbla Hieracium eviridatum
Askersund Broddeson (S/GSa); ”Möjligen nära Olstorp i Hammar (enl. Broddeson opubl.) men belägg ej sedda” (Tyler 2005).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: uppgiven från Kiaby (HPer i LD, som ”H. galbanum”), men de belägg som påträffats tillhör H. ravusculum (det. TTy).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
H. galbanum
Vittspridd och rätt vanlig, känd från Blekinge norrut till Jämtland och Ångermanland. Stenfibbla växer gärna i torr klippterräng och i blockmark; dessutom är den ofta funnen i vägkanter. På höglandet blev den tidigare ofta funnen i slåttermark.
Funnen i 18 rutor; tidigare uppgifter från 30 rutor. Ganska sällsynt i norr, sällsynt i söder. – Ursprunglig.
Bristen på återfynd på höglandet är påfallande; kanske förklaringen är slåttermarkernas försvinnande.
Vittspridd och rätt vanlig, känd från Blekinge norrut till Jämtland och Ångermanland. Stenfibbla växer gärna i torr klippterräng och i blockmark; dessutom är den ofta funnen i vägkanter. På höglandet blev den tidigare ofta funnen i slåttermark.
Funnen i 18 rutor; tidigare uppgifter från 30 rutor. Ganska sällsynt i norr, sällsynt i söder. – Ursprunglig.
Bristen på återfynd på höglandet är påfallande; kanske förklaringen är slåttermarkernas försvinnande.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Stenfibbla har fynd från Blekinge, norrut till Jämtland och Ångermanland. Det finns två noteringar i Sterner (1938) med uppgift om belägg i (S); beläggen har inte gått att lokalisera och etikettförväxling kan föreligga. Inga fynd gjordes under inventeringen.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Företrädesvis torr till fuktig tallskog. Stenfibbla är en ytterst variabel art, som uppdelats i ett antal varieteter (se Tyler 2002 s. 49); dessa redovisas nedan. Arten förekommer över hela Gotland och är allmän på norra Gotland enligt Johansson (1897), vilket också är vår bedömning. På övriga Gotland är stenfibbla, då som nu, tämligen allmän.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Äldre fynd: Fors. Kila. Strängnäs. Åker. Ärla.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Spridd från Blekinge till Norrbotten.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Stenfibbla förekommer från Blekinge upp till Norrbotten.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sundsvall Norra Stadsberget 1966 (E. Evers i LD).