Taxasida

sötbjörnbär

Rubus plicatus

Weihe & Nees

sötbjörnbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

sötbjörnbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sötbjörnbär
Taxonomi
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Rubus plicatus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Rubus_subgen._Rubus_sect._Rubus_Rubus plicatus Weihe
Svenskt namn
sötbjörnbär
norwegianBokmal
søtbjørnebær
norwegianNynorsk
søtbjørnebær
Danskt namn
Almindelig brombær
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2015-08-02
Torbjorn Tyler
Sätofta i Höör socken 2022-07-01
Torbjorn Tyler
Sätofta i Höör socken 2022-07-01
Torbjorn Tyler
Sätofta i Höör socken 2022-07-01
Torbjorn Tyler
2018-06-06
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

[Utöver lokal 17 för Rubus nessensis ett par overifierade uppgifter, som möjligen kan tänkas ha gällt R. plicatus men som i så fall sannolikt avsett odlade exemplar: Västerås: Västerås 1919 (Öberg). Lundby: Johannisberg 1908 (Sved. enligt Ham. manuskript, sannolikt efter anteckningar av Sam. i S, utelämnad av denne i SAM. [1925]). Sistnämnda plats senare ytterst väl undersökt utan återfynd. Trädgårdsmästeri fanns förr.]

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Sötbjörnbär är en ursprunglig men starkt kulturgynnad art. Den bildar täta och ganska låga snår vid steniga och klippiga havsstränder, i glesa lövblandskogar och naturbetesmarker, utmed gärdesgårdar samt längs vägar och järnvägar. Genom rotskottsbildning ökar den kraftigt under betesmarkernas igenväxningsstadium och invaderar ibland också övergiven åkermark.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1055 Rubus plicatus Weihe & Nees

This species is mainly restricted to Europe. Its distribution in C. Europe is tentatively presented. It is reported to be introduced in S. Africa and Java.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Odlad bärbuske.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Av Wikström (1824) uppgiven från ”emellan Tegelbrukets och Lockeruds ägor, Wenersborgs Församling”. Lokalen är belägen i Västergötland.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Sötbjörnbär växer på torr till fuktig jord, oftast öppet kring åkrar och rösen, vid stenmurar, på vägkanter, i snår och lövbryn samt på blockig betesmark. Det är en värmeälskande art, som inåt land föredrar länge frostfria ställen vid större sjöar eller vattendrag. Arten har odlats för bärens skull, och på de nordvästliga lokalerna är den förvildad.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Sötbjörnbär kan bilda rejäla, närmast ogenomträngliga snår, till irritation för den som vill komma åt de stora och välsmakande frukterna. Arten utvecklas bäst i soliga och varma lägen, men den kan klara sig i relativt tät skog.

Sötbjörnbär är en av de björnbärsarter som undviker kalkrik mark, vilket tydligt avspeglas i utbredningen på Öland, med sammanhängande förekomster längst i norr och på västra sidan mellan Rälla och Möllstorp (Högsrum sn söderut till Torslunda), samt mer spridda förekomster söderut längs västra kusten och i övrigt bara enstaka lokaler. Den igenväxning som skett av landskapet har gynnat sötbjörnbär. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är något ökande.

Sötbjörnbär har blad som är veckade vilket artepitetet plicatus syftar på. Årsskotten är kala, något kantiga och ganska tätt försedda med böjda taggar. Blommorna är oftast ljusrosa.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ett belägg i S, samlat på ”Gotland” av R. Gyllenram 1899 (det. A. Oredsson 2009) är troligen feletiketterat.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Sötbjörnbär är det vanligaste björnbäret i Bohuslän och plockas i dag liksom på Kalms tid till sylt. Det växer solöppet på frisk till torr mark i snart sagt alla miljöer: betesmarker, torrbackar, hällmark, klippsluttningar, bergrötter, skogsbryn och öppna gläntor i lövskog. I kulturlandskapet följer björnbärsbuskarna restmarkernas linjer, sådana som vägkanter, åkerrenar, gärdsgårdar, markvägar och röjningar av olika slag. Tillsammans med rosor och slån står sötbjörnbäret till stor del för den snabba igenväxningen av övergivna eller dåligt hävdade marker.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, art i sektionen äkta björnbär, växer i strandsnår, i skogsbryn, i igenväxande betesmarker och på väg- och åkerkanter. Kräver lång vegetationsperiod. Vanlig i västligaste delen av Marks härad, i Göteborgstrakten, runt Mjörn, i Göta älvdalen och på Torsö i Vänern. Sällsynt på låglandet i övrigt. 391 lokaler i 154 rutor (19 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sötbjörnbär tycks tidigare ha varit det vanligaste odlade björnbäret i Sörmland. Arten förekommer nu sällsynt på kulturmark i anslutning till äldre bebyggelse, tydligt kvarstående eller spridd från tidigare planteringar. Någon nutida odling har däremot inte observerats. Ännu förekommer arten som vild i Östergötland och möjligen kan några av sörmlandsförekomsterna på öarna vara ”naturliga”.

Mellaneuropa. I Sverige allmän i Götalands kustområden, norr därom odlad och förvildad.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Troligen ursprungligen odlad, men möjligen spontan på några lokaler. Spridd efter kusten i södra Sverige med nordgräns i Uppland. 9 kartblad, 10 kvadranter.
Sötbjörnbär förkommer främst i kulturmiljöer som vägkanter och skräpmark.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sötbjörnbär upptäcktes 1996 i en gammal beteshage vid Dalälven. Den har troligen funnits i området under lång tid. Möjligen kan arten ha förvildats från odling. En större trädgårdsanläggning fanns i området på 1800-talet, men det är inte känt att björnbär odlats här. Ytterligare en lokal har senare upptäckts i ett industriområde.