Taxasida

smalgröe

Poa pratensis subsp. angustifolia

(L.) Gaudin

smalgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

smalgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • smalgröe
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Poa pratensis subsp. angustifolia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Poa pratensis subsp. angustifolia (L.) Gaudin
Svenskt namn
smalgröe
norwegianBokmal
trådrapp
norwegianNynorsk
trådrapp
Finskt namn
hoikkanurmikka
finlandSwedish
smalgröe
Danskt namn
Smalbladet rapgræs
Foton
Patrik Engström
Stenhamra 2024-05-28
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2025-06-14
Patrik Engström
Stenhamra 2024-05-28
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2009-06-10
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

216 Poa pratensis L. subsp. angustifolia (L.) Gaudin

This widespread subspecies is sometimes taken as a species. Its distribution is almost circumpolar, but it is incompletely known, especially in Asia and partly N. America. Thus, the lines are tentatively drawn.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Smalgröe står mycket nära ängsgröe P. pratensis ssp. pratensis och ibland är det mycket svårt eller omöjligt att skilja de båda underarterna från varandra. Typisk smalgröe har täta bladskottstuvor och ett fåtal ganska högvuxna strån med smala blad, smal vippa, små småax och ennerviga tomfjäll.

Smalgröe växer främst på torr, öppen, gräsdominerad mark - naturbetesmarker, bryn, åkerrenar, vägkanter och vägslänter.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Möjligen mestadels allm. men bristfälligt undersökt, noterad som täml. allm. eller spridd i Tylöskog (Segerström 1932) och Hallsberg (Dalhielm 1985).

En vanlig växtplats i torr ängsvegetation. Förr sågs den på kolbottnar i Garphyttans nationalpark (Asplund 1925) och 1989 på torvtak vid Nordhult i Askersund. Den växer på bl.a. sandstränder och hällmark.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Ängsgröets underarter har under vår inventering sällan urskilts. Nordgröe subsp. alpigena , smalgröe subsp. angustifolia, smågröe subsp. irrigata (smågröe) och vanligt ängsgröe subsp. pratensis  har sporadiskt noterats.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

I kustlandets torrängsmiljöer allmän norrut åtminstone till Nätra medan frekvensen längre norrut inte är klarlagd. Underarten är i vissa trakter säkerligen förbisedd.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän på Mälarslätten och i Skogslåglandet; möjligen också i hela Bergslagen (åtminstone tämligen allmän). Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare JCh & KAO. Kännetecknande för denna underart är korta och grova utlöpare (ibland tätt tuvad); blom- och bladskott omgivna av täta, halmfärgade slidor; skottblad mycket smala (oftast hopvikta och då högst 1 mm), ej pruinösa; strån högväxta (oftast över 50 cm); vippor smalt spolformiga med många våningar med talrika småax, gråaktigt gröna, vid nedersta noden med 3–5 grenar, efter blomningen regelbundet hopdragna; småax små (ca 2,5–4 mm), ej pruinösa; nedre skärmfjäll oftast ennerviga.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

P. angustifolia

Smalgröe växer på torr, lätt, ej alltför näringsrik jord i sol eller måttlig skugga. Man finner den oftast på åkerrenar och åkerholmar, på ekbackar och i skogsbryn. Den missgynnas av bete; när den förekommer i beteshagar står den i regel i snåren. Å andra sidan klarar den genom sin högväxthet en måttlig igenväxning. Exempel på mera naturliga ståndorter är klippbranter och skärgårdens torrbackar med knylhavre Arrhenatherum elatius. Växten påträffas även på vägkanter och banvallar.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Smalgröe växer i torrängar, gräshedar, busksnår, skogsbryn, lundar och vägslänter. Gräset föredrar torrare mark än vanligt ängsgröe och kan även förekomma i torr kultur- och ruderatmark. Smalgröe är något beteskänsligt.

Smalgröe är vanligt främst inom Mittlandet med dess mosaik av olika växtmiljöer. På Stora Alvaret är det ganska sparsamt och främst funnet på enbuskrika torrängar med svagare betestryck. I de nordliga socknarna Högby, Källa och Persnäs är gräset vanligt, troligen beroende på att smalgröe uppmärksammats av flitiga inventerare som inte nöjt sig med att notera ängsgröe utan underart.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppna, torra miljöer: torrängar, kalkhällmarker, alvar, kalkberg, gles hällmarkstallskog; även åker- och vägrenar, ofta antecknad i ängen. Som framgår av provrutefrekvensen är smalgröe den vanligaste underarten på ön. Detta gäller i synnerhet på torrare marker. Förmodligen har frekvensen inte förändrats över tiden.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Smalgröe växer på frisk till torr, ganska mager jord i naturbetesmarker, lövskogsbryn, hagmark, åkerrenar och vägkanter. Förmodligen är underarten förbisedd och ibland noterad som vanligt ängsgröe.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i torr till frisk naturlig gräsmark, i svagt betade betesmarker men vanligast i slåtterängsrester på ogödslade åkerholmar, på åkerrenar, i skogsbryn och i igenväxande hagar. Med sina korta utlöpare missgynnad av bete, men högväxt och klarar måttlig ohävd. Vanlig på Falbygden och dess omnejd, troligen mycket förbisedd i övrigt. 402 lokaler i 240 rutor (29 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Smalgröen är förmodligen något underskattad vid inventeringen på grund av förväxling med ängsgröe. Smalgröen är en flerårig, förmodligen ursprunglig art som växer i torr gräsmark, särskilt i lövbryn, i glest tallbeväxta delar av betesmarker, lundgläntor och klippängar. Den är också vanlig på väg- och järnvägsbankar och annan väldränerad kulturmark.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän till allmän i Uppland. 449 kartblad, 1060 kvadranter.
Almq. Allestädes, till yttre skärgården (norrut något mindre allmän).
Smalgröe växer öppet på torr till frisk mark i hagar och naturbetesmarker, på torrbackar, ängar och igenväxande magra trädesåkrar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Smalgröe är en sydlig ras av ängsgröe som hos oss återfinns på torra, soliga backar i kulturlandskapet. Den känns igen på sina smala skottblad och den under högsommaren bågformigt hopdragna vippan. I kustbygden ses smalgröe ofta kring hällmarker och bergknallar, medan den i älvdalarna är en karaktärsart för torra kanter kring tallbevuxna moränkullar, rullstensåsar och andra glaciofluviala avlagringar. Den kan dominera i enhetliga fält på backarna, ofta under sur barrförna. Den är ingen snabb kolonisatör men står gärna i gamla vägskärningar och grustäkter och intill husväggar i varma lägen. I skogsbygden kan smalgröe vara svår att hitta men kan ofta återfinnas intill odlingsrösen eller större stenblock.