smalgröe

216 Poa pratensis L. subsp. angustifolia (L.) Gaudin

This widespread subspecies is sometimes taken as a species. Its distribution is almost circumpolar, but it is incompletely known, especially in Asia and partly N. America. Thus, the lines are tentatively drawn.

Smalgröe står mycket nära ängsgröe P. pratensis ssp. pratensis och ibland är det mycket svårt eller omöjligt att skilja de båda underarterna från varandra. Typisk smalgröe har täta bladskottstuvor och ett fåtal ganska högvuxna strån med smala blad, smal vippa, små småax och ennerviga tomfjäll.

Smalgröe växer främst på torr, öppen, gräsdominerad mark - naturbetesmarker, bryn, åkerrenar, vägkanter och vägslänter.

Möjligen mestadels allm. men bristfälligt undersökt, noterad som täml. allm. eller spridd i Tylöskog (Segerström 1932) och Hallsberg (Dalhielm 1985).

En vanlig växtplats i torr ängsvegetation. Förr sågs den på kolbottnar i Garphyttans nationalpark (Asplund 1925) och 1989 på torvtak vid Nordhult i Askersund. Den växer på bl.a. sandstränder och hällmark.

Ängsgröets underarter har under vår inventering sällan urskilts. Nordgröe subsp. alpigena , smalgröe subsp. angustifolia, smågröe subsp. irrigata (smågröe) och vanligt ängsgröe subsp. pratensis  har sporadiskt noterats.

I kustlandets torrängsmiljöer allmän norrut åtminstone till Nätra medan frekvensen längre norrut inte är klarlagd. Underarten är i vissa trakter säkerligen förbisedd.

Allmän på Mälarslätten och i Skogslåglandet; möjligen också i hela Bergslagen (åtminstone tämligen allmän). Utbredningstyp: U.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare JCh & KAO. Kännetecknande för denna underart är korta och grova utlöpare (ibland tätt tuvad); blom- och bladskott omgivna av täta, halmfärgade slidor; skottblad mycket smala (oftast hopvikta och då högst 1 mm), ej pruinösa; strån högväxta (oftast över 50 cm); vippor smalt spolformiga med många våningar med talrika småax, gråaktigt gröna, vid nedersta noden med 3–5 grenar, efter blomningen regelbundet hopdragna; småax små (ca 2,5–4 mm), ej pruinösa; nedre skärmfjäll oftast ennerviga.

P. angustifolia

Smalgröe växer på torr, lätt, ej alltför näringsrik jord i sol eller måttlig skugga. Man finner den oftast på åkerrenar och åkerholmar, på ekbackar och i skogsbryn. Den missgynnas av bete; när den förekommer i beteshagar står den i regel i snåren. Å andra sidan klarar den genom sin högväxthet en måttlig igenväxning. Exempel på mera naturliga ståndorter är klippbranter och skärgårdens torrbackar med knylhavre Arrhenatherum elatius. Växten påträffas även på vägkanter och banvallar.

Smalgröe växer i torrängar, gräshedar, busksnår, skogsbryn, lundar och vägslänter. Gräset föredrar torrare mark än vanligt ängsgröe och kan även förekomma i torr kultur- och ruderatmark. Smalgröe är något beteskänsligt.

Smalgröe är vanligt främst inom Mittlandet med dess mosaik av olika växtmiljöer. På Stora Alvaret är det ganska sparsamt och främst funnet på enbuskrika torrängar med svagare betestryck. I de nordliga socknarna Högby, Källa och Persnäs är gräset vanligt, troligen beroende på att smalgröe uppmärksammats av flitiga inventerare som inte nöjt sig med att notera ängsgröe utan underart.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppna, torra miljöer: torrängar, kalkhällmarker, alvar, kalkberg, gles hällmarkstallskog; även åker- och vägrenar, ofta antecknad i ängen. Som framgår av provrutefrekvensen är smalgröe den vanligaste underarten på ön. Detta gäller i synnerhet på torrare marker. Förmodligen har frekvensen inte förändrats över tiden.

Smalgröe växer på frisk till torr, ganska mager jord i naturbetesmarker, lövskogsbryn, hagmark, åkerrenar och vägkanter. Förmodligen är underarten förbisedd och ibland noterad som vanligt ängsgröe.

Smalgröen är förmodligen något underskattad vid inventeringen på grund av förväxling med ängsgröe. Smalgröen är en flerårig, förmodligen ursprunglig art som växer i torr gräsmark, särskilt i lövbryn, i glest tallbeväxta delar av betesmarker, lundgläntor och klippängar. Den är också vanlig på väg- och järnvägsbankar och annan väldränerad kulturmark.