
ängsgröe
Poa pratensis
ängsgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

ängsgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- ängsgröe


















Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Se smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe Poa pratensis subsp. irrigata och vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis
Närkes flora
Gräs som förekommer i flera underarter, beroende av bl.a. växtplatsens fuktighetsgrad (Malmgren 1982). Det är först mot mitten av 1900-talet som underarterna har hållits isär.
Se även: nordgröe Poa pratensis subsp. alpigena, smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe Poa pratensis subsp. irrigata, vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis och silvergröe
Poa pratensis subsp. subcaerulea
Floran i Skåne.
Se nordgröe Poa pratensis subsp. alpigena, smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe Poa pratensis subsp. irrigata, vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis och silvergröe Poa pratensis subsp. subcaerulea.
Flora över Dal
Allmän
Se även nordgröe Poa pratensis subsp. alpigena
Västmanlands Flora
Se smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis och silvergröe Poa pratensis subsp. subcaerulea
Atlas of North European vascular plants
215 Poa pratensis L.
This widespread species belongs to a group of closely related taxa (cf. Fl. Eur. 5/1980, p. 161f.). P. pratensis subsp. angustifolia (L.) Gaudin and P. alpigena (Fr.) Lindm. are mapped separately (nos. 216 and 217). The distribution is circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 200 and map 190). From there it has been spread by man into countries outside the map area (S. Africa, S. America, Australia, New Zealand).
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Se även silvergröe Poa pratensis subsp. subcaerulea.
Ångermanlands flora
De fyra underarter som upptas nedan övergår i varandra med mer eller mindre oskarpa gränser. Som klarast skild framstår subsp. angustifolia, medan subsp. alpigena ter sig mest varierande och svårast att få grepp om (jfr Ericsson 1987). Ytterligare utredning av formernas utbredning och miljökrav är mycket önskvärd. Vid insamling av belägg bör ihågkommas, att skottbildningen vid stjälkbaserna är viktig för bestämningen.
Se även nordgröe Poa pratensis subsp. alpigena, smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe
Poa pratensis subsp. irrigata och vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis
[Poa pratensis x remota]
[Ådalen Sollefteå Övergård i ravin vid Ångermanälven (Hagl. & Hässler 1925, belägg ej känt, felbestämning sannolik).]
Härjedalens kärlväxtflora
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Smålands flora
Under inventeringen hölls underarterna – med växlande framgång – isär och de redovisas separat. Äldre herbariematerial har inte reviderats till underart.
Ölands flora
Ängsgröe är ett mångformigt gräs som är allmänt förekommande i hela Sverige. Den indelas i en rad underarter varav fyra är aktuella på Öland: vanligt ängsgröe subsp. pratensis, smalgröe subsp. angustifolia, smågröe subsp. irrigata och silvergröe subsp. subcaerulea. Underarten nordgröe subsp. alpigena har tidigare felaktigt uppgivits för Öland (se nedan). Släktet Poa innehåller ca 500 arter i världen, varav drygt 15-talet i Sverige. Vad som är art eller inte inom detta släkte är sedan många år ett kärt debattämne taxonomer emellan. Poa pratensis-gruppen är speciellt mångformig, en del taxa har apomiktisk förökning medan andra har sexuell. På detta sätt har en lång rad former utbildats med olika kromosomtal. I Sterner (1938) upptas ängsgröe, smalgröe, smågröe och silvergröe som egna arter. Drygt hälften av dagens fynd är angivna på underartsnivå fördelade enligt följande: smalgröe ca 30 %, smågröe ca 30 %, vanligt ängsgröe ca 40 % och endast en handfull fynd av silvergröe (se nedan).
Att skilja de olika underarterna av ängsgröe är inte alltid lätt. Smalgröe känns igen på att de vegetativa skotten har sammanrullade och mycket trådsmala blad (0,5–1 mm). Vanligt ängsgröe har vegetativa skott med breda, platta blad som mäter 2–4 mm. Bladen är gröna–grågröna till färgen och strået, som mäter 20–80 cm, är vid basen omgivet av många bladskott. Smågröe är lågväxt (10–30 cm hög), har blågröna ofta daggiga blad, ett krypande växtsätt med enstaka strån som i princip saknar bladskott vid basen. Silvergröe kännetecknas av tunna och långa utlöpare där både blad och småax är täckta av ett ljust, blåvitt puder. De två sistnämnda anses vara så överlappande att de ibland förs till samma taxon, P. humilis (Schou m.fl. 2014).
Gotlands flora
Ursprunglig.
För växtmiljöer se underarterna. Frekvensen för arten stämmer bra med Johanssons (1897) ”Allest.”; den har säkerligen varit konstant sedan 1800-talet.
Bohusläns Flora
Ängsgröe är mycket mångformig, eftersom arten bildar frön utan befruktning, och delas upp i flera underarter. Under inventeringen har vi försökt hålla isär dessa. Det kan vara svårt att veta om äldre uppgifter rörande Poa pratensis avser arten ängsgröe eller underarten vanligt ängsgröe. Här är de införda under vanligt ängsgröe, som är den helt dominerande underarten.
Se även smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe Poa pratensis subsp. irrigata, vanligt ängsgröe Poa pratensis subsp. pratensis och silvergröe Poa pratensis subsp. subcaerulea
Västergötlands flora
Upplands flora
Almq. P. irrigata: spridd i de flesta trakter, till yttre skärgården; P. subcaerulea: många lokaler i olika trakter.
Smågröe och silvergröe växer på betade havsstrandängar och andra öppna fuktängar. De förekommer även i kärrkanter och på igenväxande skogsvägar.
Gästriklands flora
Arten förekommer på kulturmarker av alla slag – gårdstun, vägkanter, banvallar, gräsplaner, parker, åkerkanter, industrimarker, fyllnadsmassor, slagghögar, bland stadsbebyggelse etc. Även vägkanter långt ut på skogen innehåller ängsgröe och rester av gamla stall och skogskojor tycks sällan för obetydliga för en fläck ängsgröe. Arten är ofta en karaktärsart i betesmarker och andra ogödslade gräsmarker i kulturlandskapet. Ängsgröe förekommer i begränsad omfattning även på havsstränder och på små skär. Arten har också noterats i skog – mest i ungskog och igenväxande kultur-marker men i enstaka fall även i äldre skog – men kanske mer som undantaget som bekräftar artens frånvaro i sluten skog.
Av större intresse är dess uppträdande i källor och källkärr som kan tänkas vara ursprungliga miljöer för arten. Sådana lokaler är sällsynta i landskapet men vanligare i Hälsingland och längre norrut.
På kulturmark domineras följearterna av röllika (27%), rödven, maskrosor, stormåra, kvickrot, hundäxing, timotej, hundkäx, kråkvicker och rödsvingel.
Smalgröe är vanlig i torra solexponerade miljöer. Särskilt på torrbackar och sandiga betesmarker. Underarten är spridd i hela landskapet utom i nordväst. Smågröe har noterats på ett tiotal lokaler. Underarten förekommer bland annat på fuktiga strandängar i skärgården.
Hälsinglands flora
Ängsgröets underarter har under vår inventering sällan urskilts. Nordgröe subsp. alpigena , smalgröe subsp. angustifolia, smågröe subsp. irrigata (smågröe) och vanligt ängsgröe subsp. pratensis har sporadiskt noterats. Ett fynd finns också av silvergröe subsp. subcaerulea. Enligt Hylander (1953) är de oskarpt avgränsade från varandra. De har dock troligen sinsemellan ganska olika ekologi och skulle förtjäna separata beskrivningar. Beskrivningen här, som gäller arten, är alltså bristfällig.
Alla ängsgröets underarter har underjordiska utlöpare. Med hjälp av dessa tar sig ängsgröet upp genom tjocka lager av jord eller sand, men inte lika effektivt som kvickrot. Spridning med frö har sällan noterats, men ängsgröe som växer på en myrstack i skogen kanske har sitt ursprung i frön som myrorna burit dit. Arten blommar tidigt, med början redan i skogsstjärnans tid, och har stor förmåga att bilda nya vippor efter sådana som klipps av. Moget frö finns i ljungens tid. Åtminstone en av underarterna, smalgröe, är mycket torktålig och kan växa på torra backar med grönknavel, femfingerört, bergsyra, vårförgätmigej och vårveronika.
Se även nordgröe Poa pratensis subsp. alpigena, smalgröe Poa pratensis subsp. angustifolia, smågröe Poa pratensis subsp. irrigata och silvergröe Poa pratensis subsp. subcaerulea