skogstry

Gammal bofast art.

Utbredningen motsvarar rätt väl Corylus avellanas; på många lokaler - jämför kartorna - i dennas sällskap. Att tryet i Norrland är något klimathärdigare än hasseln, återspeglas inte i den västmanländska utbredningsbilden. Utbredningstyp: S1.

Endast enstaka nordligare lokaler kända, når ej längre norrut i kustlandskapen. -110 (30).

1732 Lonicera xylosteum L.

This species is mainly restricted to Europe and W. Asia. It is not native in several of the localities on the British Isles (and probably elsewhere). It has been introduced into N. America. The closely related L. steveniana Pojark. in Caucasus, L. korolkovii Stapf in some of the C. Asiatic mountains and L. floribunda Boiss. & Buhse in the N. Iranian mountains are also mapped.

Skogstry är ursprunglig. Den har emellertid också blivit ganska vanlig i odling och den ökning, som skett under 1900-talet, kan nog delvis förklaras av fågelspridning från trädgårdar och parker. Arten har också gynnats av den ökade tillgången på lämplig skogsmark.

Skogstry växer i lövskogar och lövridåer längs kustslättens vattendrag, i löv- och blandskogsdungar samt i en del rikare bergbranter. Vid Ysby i nordligaste Halland förekommer den rikligt i naturlig ädellövskog på berggrund av basiska bergarter.

Lund- och brynväxt, inhemsk i Skogsbygdens bäckraviner och kalkberg, allm. t.ex. i de noggrant undersökta socknarna Viby, Glanshammar och Rinkaby (Nilsson). Skogstry växer idag i många av resterna av lövrik ängsvegetation i hela Närke.

I Lerbäck var den var nästan allm. (Robson 1833) och den ansågs där vara mindre allm. än olvon, ”men dock funnen på en mängd ställen” (Segerström 1932). I Svennevad var den ”anmärkningsvärt sälls., endast 7 lokaler trots rätt mycket efterforskning” (Kjellmert 1947). På norra Storhjälmarstranden bildade den ”nästan ogenomträngliga snår” (Blomberg 1865a), även på Valen och många av de mindre öarna. På Hästnäsudden i Götlunda noterades 16 bestånd på en halv km² (Löfgren 1978b).

I Skogsbygden varierar förekomsten efter tillgång på ängslövskogar. Busken är vanlig utom i triviala barrskogs- och myrområden. Broddeson (ms) fann den ymn. längs hela vägen mellan Lockhyttan och Ramshyttan i Kil 1934. Kring Garphyttan och Ånnaboda i Tysslinge registrerades 24 lokaler inom 6 km² (Löfgren 1994).

Växtplatser är också järnvägsbank, alunbrott, ledningsgata, brott- och hyttområde, åkerholme, åstrand, bäckomgivning, gråalsnår. I Rinkaby såg Sernander (1933) den växa uppe i Äsplundaaskens krona 1931.

Myrin 1832.

Först uppgiven av Dusén (1880): Linsell: "Glöte, på Nolåsen" (16D 8g). Där [på Nordiåsen] återfanns den 1971. Belägg finns i UPS från båda tillfällena (1879, KFD och 1971, BD).

Skogstry växer på frisk, kalk- och mullrik mark i ädellövskogar, hassellundar men även i rikare barrskogar; ofta hittas den i brynmiljöer. Skogstry ses också i betade torrängar och vägkanter. Sällsynt är den funnen på klapperstenstränder och i buskrika alvarmarker.

Utbredningen är främst knuten till de skogklädda delarna av Öland. Speciellt inom Mittlandet och den västra kustskogen är skogstry vanligt förekommande. Längst upp i norr, i Böda sn, är det glest med fynden och på det skogfattiga sydöstra Öland saknas växten än idag. Vi bedömer att skogstry har ökat något jämfört med Sterner (1938) trots att någon skillnad inte ses i statistiska analyser (Frescalo och Telfer). Orsaken till ökningen är den förbuskning som skett av det öländska landskapet det senaste seklet när skogsbetet upphört och många marker nu växer igen.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Ängsbarrskog, gles tallskog, hällmarkstallskog och klintmiljöer, ofta i ängen; även i Gotska Sandöns morer. Skogstry förekommer även i torra och ljusa miljöer, såsom torrängar, grusiga strandvallar och kalkberg. Arten visade sig ha (alltför) bra överlevnad efter branden på Torsburgen (1992) och har etablerat sig i stora, täta snår.

Skogstry noterades i en stor andel av provrutorna, vilket visar att det är en allmän art, även om det, som utbredningskartan visar, finns en del luckor i dess utbredning: Johanssons (1897) ”Täml. allm. i de nordligaste socknarna … I öfrigt flerst.” är nog i underkant i dag; arten har av allt att döma ökat sedan slutet av 1800-talet, troligen beroende på minskat utmarksbete.

Skogstry växer på mullrik jord, oftast i lundar, men även i triviallöv- och blandskogar, gärna i raviner samt i skogsbryn och på vägkanter. Delvis kan arten vara fågelspridd från odling.

Skogstry växer som enstaka buskar eller hela snår. Bladknopparna öppnar sig tidigt, samtidigt med häggens. Blommorna slår ut i skogsstjärnans och i ekorrbärets tid. Mogna bär finns i lingonens tid. I höstfärgernas tid blir bladen gulgröna, småningom blekgula och faller senare än asplöven. Inget synligt grönt övervintrar, men ett grönt skikt finns under ytterbarken.