Taxasida

rödsäv

Blysmus rufus

(Huds.) Link

rödsäv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

rödsäv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • rödsäv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Blysmus rufus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Blysmus rufus (Huds.) Link
Svenskt namn
rödsäv
Finskt namn
ruskokaisla
finlandSwedish
rödsäv
Danskt namn
Rødbrun kogleaks
Foton
Patrik Engström
Norra udden 2012-07-05
Patrik Engström
Norra udden 2012-07-05
Patrik Engström
Norra udden 2012-07-05
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art. 

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

395 Blysmus rufus (Huds.) Link

Syn.: Scirpus rufus (Huds.) Schrad.

This widespread species grows on coasts and on saline inland marshes. It belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 86 and map 78). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 61.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Rödsäv är ursprunglig. Den beteståliga arten växer beståndsbildande på sandiga/leriga och mer eller mindre fuktiga havsstrandängar med lågvuxet fältskikt. Ibland uppträder den också ganska rikligt tillsammans med ännu rikligare agnsäv Eleocharis uniglumis ssp. uniglumis i de tidvis torrlagda sänkor (skonor) som finns på många strandängar. Genom strånas mörkt blågröna färg är rödsävbestånden vanligen ganska lätta att upptäcka bland strandängens alla andra gräsliknande växter.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från mer än dubbelt så många (ca 55) rutor vid förra inventeringen.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Scirpus rufus
Rödsäv växer på fuktiga havsstrandängar kring och under medelvattennivån. Arten, som är starkt betesgynnad, minskar troligen på grund av igenväxning på tidigare betade strandavsnitt.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Rödsäv växer runt medelvattennivån på fuktiga, leriga och betade havsstränder. Den ses främst i skyddade lägen på låglänta stränder. Vid ett tillfälle är den funnen i en sprickrik kalkstenshäll alldeles vid havet. Rikard Sterner angav två lokaler långt från kusten på kalkrik, fuktig mark; den typen av växtmiljö är inte noterad under inventeringen.

Rödsäv växer idag främst på nordöstra Öland i socknarna Högby, Källa, Persnäs och Föra. Även runt Grankullaviken, Böda sn, finns en del lokaler. Arten har helt försvunnit från västra kusten söder om Borgholm där Rikard Sterner noterade den på drygt 15 lokaler. Orsaken till denna minskning är upphörande strandbete. På sydöstra Ölands än idag välhävdade sjömarker har rödsäv aldrig varit vanlig. Växten kan vara förbisedd eftersom den är svår att se, speciellt senare på säsongen när axen är nedbetade. Störst chans att finna den har man under försommaren. Minskningen får anses som anmärkningsvärd. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Enbart på fuktiga, betade havsstrandängar. Johansson (1897) angav ”H. o. d. på stränderna...”. Englund (1942) fann hela 168 lokaler vid sina inventeringar av öns stränder 1928–36, jämfört med 35 fynd i km2-rutor med kust under Projekt Gotlands flora. Detta visar på en kraftig minskning för rödsäv under mitten och andra halvan av 1900-talet, troligen beroende på minskat bete av öns strandängar.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Rödsäv är karaktärsart för skyddade, fuktiga och ofta leriga havsstrandängar. Oftast växer arten något ovanför medelvattenlinjen tillsammans med strandkrypa och krypven och kan täcka stora områden på flacka partier. Den är kraftigt betesgynnad och har minskat sedan mitten av förra seklet på grund av igenväxning med större och mer konkurrenskraftiga arter.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i fuktiga havsstrandängar, oftast leriga eller påverkade av grundvatten. Gynnas av bete och tål inte igenväxning med högörter. Troligen minskande. Mindre vanlig i Göteborgs skärgård. 10 lokaler i 6 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Rödsäven växer vid havet, framför allt på betade strandängar, nära högvattenlinjen eller vid framsipprande sötvatten högre upp. Ofta finner man den på samma lokaler som norskstarr. Arten är starkt betesberoende och har minskat kraftigt under 1900-talet. Den är nu försvunnen eller snabbt försvinnande på de flesta av sina tidigare lokaler. Strandbetesmarker måste vidmakthållas genom bete.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Rödsäv förekommer utefter den svenska kusten från Bohuslän till Uppland, där den har sin nordgräns. Den växer även i södra Finland, bl.a. på Åland och utefter norska Atlantkusten norrut till Troms. Vid den uppländska kusten är den mindre allmän. Rödlistad. 45 kartblad, 52 kvadranter.
Rödsäv växer på strandängar med lågvuxen vegetation, i första hand sådana som är betade, men den kan även påträffas på steniga, exponerade strandavsnitt.
Förändring - 43 %. – Minskningen beror antagligen på den tätnande vegetationen på strandängarna.