revormstörel

Allmän-tämligen allmän.

Endast tre fynd av detta ogräs är kända: Vemdalen: kyrkbyn (FLB enligt Dusén 1880). Sveg: vid prästgården (EN enligt Birger 1908a). Lillhärdal: kyrkbyn ? (1918, N. Nilsson i UPS).

1282 Euphorbia helioscopia L.

This widespread species probably originates from the Mediterranean region and W. and possibly also E. Asia. It has the spread as a weed to mast parts of the world, for instance to N. Europe, S. Africa, N. and S. America, Australia and New Zealand. Nowadays it belongs to the discontinuous circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 210 and map 201). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 269.

Revormstörel är en gammal, kulturberoende art. Den ettåriga, ljuskrävande och konkurrenssvaga växten saknas sällan i åkrar och trädgårdsland, på jordhögar och nyplanerad mark.

Allm. på Närkeslätten, spridd–täml. sälls. i uppodlade delar av Skogsbygden, men ansågs vara allm. i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932). På ett herbarieark i LD noterade Segerström att den var täml. allm. i åkrar och trädgårdar 1924 vid Hulta i Hammar. Anmärkningsvärt få fynd har gjorts i Svennevad (Kjellmert 1947), Viby (Nilsson 1978) och Sköllersta (Holmer). Från Hallsberg 2007 meddelade Nilsson att den var en ”numera ovanlig art”.

Vanligen förekommer den i åkerkanter och trädgårdsjord, i omrörd mark på jordhögar vid tippar och på vägkanter, i hagar etc. Vid Attersta i Gällersta växte den 1992 i en uttorkad, stenig åfåra och vid reningsverket i Askersund 1990 på vasstorv vid en blockrik strand. Den var förr täml. allm. i Mellansvenska myrodlingar bland rotfrukter (Tolf 1903).

Gammal bofast art.

Möjligen endast tillfällig. Blott två observationer på senare år. - 8 (6).

Allmän på Mälarslätten och i Skogslåglandets kulturområde upp till S. Gunnilbo, Ramnäs, Fläckebo och Sala (funnen i alla delområden). Högre upp delvis spridd, i Bergslagen traktvis till synes sällsynt Ej påvisad i Guldsmedshyttan och Skinnskatteberg; i de flesta övrigt delområde i Bergslagen endast på en eller få lokaler. Givetvis något förbisedd. Ett undantag är Vikers kalkområde, där tre förekomster antecknades 1928 (Lundm. manuskript) och där den nu är tämligen allmän (I. And., 1955). Kan också längst i Norr vara riklig och väl utvecklad, t.ex. Norberg: Rosendal, potatisland + åker 1974(!). Utbredning troligen ofullbordad. I Dalarna "Tydligt stadd i spridning" (ALMQ. 1949). Kan antas vara härdig i hela området, men fortsatt framryckning mot Norr hindras till viss del av effektiv frörensning, kemisk bekämpning m.m. Utbredningstyp: S2 (pU).

Revormstörel växer på frisk eller torr, ej alltför näringsfattig, öppen jord. Den förekommer framför allt som ogräs i åkrar, potatisland och trädgårdstäppor (såväl på landsbygden som i tätorterna) men är också vanlig på jordhögar och utfyllnader, vid gårdar och på skräpmark.

Revormstörel växer på näringsrik, blottad mark och är vanlig som ogräs i åkrar; hälften av de rapporterade fynden är gjorda i åkermiljöer. Resterande halvan utgörs av ruderatmiljöer som jordhögar, stentippar, gödselupplag, nygrävda områden vid vägarbeten eller anläggande av bevattningsdammar. Jämför gärna med släktingen rävtörel E. peplus där åkermiljöer endast utgör 5 % av fynden.

Revormstörel är en vanlig växt på Öland men saknas på Stora Alvaret förutom enstaka fynd vid alvarbyar och i horvor. Längst uppe i norr är det påtagligt glest med fynden och revormstörel har endast en aktuell fynduppgift från Böda sn (en avfallsanläggning). Frekvensuppgiften hos Sterner (1938) om "allestädes" känns därför något överdriven idag. Men revormstörel klarar sig ändå väl och förmår även att växa i dagens fodermajsåkrar.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammal kulturföljeslagare.
Åkrar, åkervägar, ruderatmarker och gårdsmiljöer; även kulturpåverkad hällmark, trädgårdar, jordhögar och skräphögar samt dikeskanter och vägkanter. Andelen i undersökta provrutor indikerar att arten är vanlig. Däremot är utbredningen ojämn: arten är inte så allmän på Storsudret och på östra Gotland – den saknas på delar av Östergarnslandet – och inte heller på norra Gotland; den är ovanlig på Fårö och saknas helt på Gotska Sandön. Johansson (1897) angav frekvensen som ”Allest.”. Revormstörel minskade alltså under 1900-talet; orsakerna bakom minskningen är oklara för oss.

Revormstörel är en mycket gammal kulturföljeslagare, som växer på frisk till torr, lerig eller sandig mark. Den förekommer framför allt som ogräs i åkrar och trädor men också i potatisland, trädgårdstäppor, på utfyllnadsmark, i nyanlagda gräsmattor samt på jordhögar och annan skräpmark.

Revormstörel är mycket tydligt knuten till åker- och trädgårdsjord. Liksom de flesta icke vindspridda ogräs är den ojämnt fördelad, med större fröbank i vissa åkrar. Den kan tillsammans med till exempel fiskmålla följa med växter som planterats i rabatt. Dess växtlokaler beskrivs i 34 fall som åkermark eller jordhög. Bara nio lokaler är på annan kulturpåverkad mark, som tomt, betesmark, järnväg, ruderatmark, hamnområde eller vägkant. Inget grönt övervintrar.