Taxasida

radgräs

Beckmannia syzigachne

(Steud.) Fernald

radgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

radgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • radgräs
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Beckmannia syzigachne
Vetenskapligt namn, fullständig form
Beckmannia syzigachne (Steud.) Fernald
Svenskt namn
radgräs
norwegianBokmal
radgras
norwegianNynorsk
radgras
Finskt namn
amerikantörökki
finlandSwedish
radgräs
Danskt namn
Enblomstret radegræs
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2013-08-07
Björn Wannberg
Söräng, Bollnäs 2015-08-17
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

1; Mälarområdet: Västerås S Hamnen 1924, 25 (WOLLERT 1930 s.n. B. eruciformis; VÄ). Enligt Wollert aldrig återfunnen efter 1925. - Efemerofyt. Xenofyt. Sen neofyt.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

De halländska fynden av radgräs har gjorts i miljöer som tyder på införsel med frövaror och trädgårdsprodukter. Den ett- till fleråriga arten, som är hemmahörande i Sibirien, östra Asien och Nordamerika, har sannolikt inkommit till vårt land med frövaror från Nordamerika, bl a för utsådd på vägslänter (Björklund m fl 1979). Den är känd från Sverige sedan 1924.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Nordamerikansk invandrare, främst införd genom Vägverkets utsådd av Weibulls fröblandningar härrörande från odlingar i USA och Canada (se sid 57). På två lokaler tillsammans med andra nordamerikanska arter: Glyceria gran­dis, Carex tribuloides, C. straminea. -4 (4).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Denna ettåriga art är en amerikansk och östasiatisk motsvarighet till föregående; de skiljer sig genom detaljer i småaxen (Hylander 1953). Den amerikanska arten är dock betydligt vanligare som inkomling och känd från många svenska provinser. Liksom i Norge (Fremstad 1994) kom radgräs i början mest med amerikansk spannmål, men från och med 1970-talet främst med amerikanskt gräsfrö; de småländska lokalerna är exempel på det senare. På flera platser i Sverige visar det tendens att bli bofast i vägdiken, men I Småland har den hittills varit tillfällig.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, från nordöstra Asien och Nordamerika, på flera håll i Sverige inkommen med amerikanskt gräsfrö. Ej påträffad under inventeringen.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Radgräs har på senaste tid upptäckts i våta vägdiken där den tycks kunna sprida sig och bilda stora bestånd. Den fleråriga arten har spritts med vägverkets gräsfröblandningar och tycks vara väl etablerad.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tillfällig inkomling med naturlig utbredning i Nordamerika och Asien. Arten sprids med fågelfrö, gräsfrö och tidigare även med spannmål.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Inkommen med amerikanskt gräsfrö vid insåningar längs större vägar. Tre lokaler har hittats under inventeringen. Ingen uppföljning har gjorts och möjligen finns arten fortfarande kvar. 

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Det första fyndet i Hälsingland gjordes i Alfta 1986 (Wannberg 1987c), och under de närmast följande åren påträffades arten på ytterligare 5 lokaler i Alfta och Bollnäs (Wannberg 1990b).

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Det nordamerikanska radgräset har i sen tid hittats ett par gånger. Först sågs det som gräsfröinkomling i ett nygjort vägdike tillsammans med flera andra amerikanska arter, som kvarngröe Glyceria grandis och slaktoppstarr Carex praticola. Radgräset växte kvar åtminstone fem år på platsen. Nyligen har ett litet bestånd dessutom hittats i ett nyrört dike på en industriplats.