Taxasida

lomme

Capsella bursa-pastoris

(L.) Medik.

lomme är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

lomme är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • lomme
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Capsella bursa-pastoris
Vetenskapligt namn, fullständig form
Capsella bursa-pastoris (L.) Medik.
Svenskt namn
lomme
icelandic
Hjartarfi
norwegianBokmal
gjetertaske
norwegianNynorsk
gjetartaske
Finskt namn
lutukka
finlandSwedish
lomme
Danskt namn
Hyrdetaske
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-11
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2023-07-31
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2011-09-06
Anders Delin
Kulgatan 40, Järbo 2011-09-06
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Lomme är en gammal, kulturberoende och ganska konkurrenssvag art som växer rikligt på kulturmark där växttäcket på något sätt störts och jorden blottlagts - betesmarker, vallar, åkrar, trädgårdar, vägkanter, järnvägsområden, jordhögar, tipplatser etc.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Lommen är ett gammalt ogräs. Arten är ettårig och växer i åkrar och trädgårdsland, på gårdar, tomter, gödslade betesmarker, på jordhögar samt på all slags skräpmark, ibland även riklig på fågelgödslade skär.

Medelhavsområdet. I Sverige genom hela landet.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Läkeört, starkt kulturberoende och allm. bl.a. som åkerogräs, ibland ymn. över 1 000-tals m² i trädor. Den växer i välbetade hagar även på fuktiga platser bland ältranunkel m.m. Fåren äter den begärligt (Samzelius 1760, ms 1758).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Gammalt kulturogräs som påträffas på all slags torr öppen mark: åkrar, trädgårdsland, gårdsplaner, vägkanter och torvtak.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

971 Capsella bursa-pastoris (L.) Med.

This species includes at least two taxa, viz. subsp. bursa-pastoris, of Eurasiatic (probably Mediterranean) origin but nowadays widely spread as a weed, and subsp. rubella (Reut.) Bertsch occurring mainly S of the broken line through C. Europe eastwards but introduced into, among other places, W. Alaska. With its present distribution the species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 284 and map 275). It has been introduced into a great many places around the world.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Lomme växer öppet, särskilt på trampad, sliten eller kvävegödslad, torr till frisk mark. Den är ett allestädes närvarande åker- och trädgårdsogräs men också mycket vanlig på gårdsplaner, vid gödselstackar och i kulturbetesmarker samt på jordhögar, bangårdar, industritomter, gatkanter och andra typer av kulturmark. Den finns även på fågelgödslade skär.
Funnen i 1400 rutor; tidigare uppgifter från 230 rutor. Mycket vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Lomme är kulturgynnad och växer på kväverik, trampad eller störd mark i olika ruderatmiljöer såsom stentippar, upplagda jordhögar, industrimark, gamla stenbrott och vid gödselbrunnar. Den är också vanlig i vägkanter, som ogräs i åkrar och trädgårdsland samt i gräsmattor. I betesmarker växer den främst vid grindhål, utfodringsplatser för djuren, vattenhål och på fästigar. Den gynnas när betesmarken röjs och näringsämnen frisätts. Sällsynt är den funnen på grusalvar och sandstränder.

Lomme är en mycket vanlig växt som är spridd över hela Öland. Endast på Stora Alvaret är det glesare med fynden. Den gynnas av mänskliga aktiviteter och klarar de flesta miljöer så länge de inte är alltför skuggiga eller näringsfattiga.

Lomme är mycket variabel i utseende, främst beroende på näringstillgången på växtstället. Bladens hårighet och utseende varierar mycket liksom formen på frukten vilket gjort att olika varieteter/former beskrivits (Almquist 1907 och 1921). Växten kan beskrivas som en kameleont vars bladrosett kan lura även en erfaren botanist.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammal kulturföljeslagare.
Alla typer av kulturskapade miljöer: gårdar, rabatter, blottor på betesmark, kulturpåverkad kalkhäll och alvar, åkrar, ruderatmark, dikes- och vägkanter, körvägar, jord- och skräphögar samt grustag. Lomme kan dominera i välgödslade glesa vallar. Att lomme har ett brett val av biotoper och ofta växer i utbredda bestånd avspeglas i den ganska höga andelen i provrutorna. Frekvensen har inte förändrats sedan 1800-talets slut, då Johansson (1897) bedömde att arten fanns ”Allest.”.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Lomme växer på öppen eller glest bevuxen, gärna kvävegödslad jord i kulturmarker och på avfallsplatser. Man ser den i åkrar, trädor, trädgårdsland, åkerrenar, på gårdsplaner, jordhögar och grusplaner samt på industritomter och soptippar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen inhemsk, växer som ogräs i åkrar, rabatter och trädgårdar, även på vägkanter, gårdsplaner och all slags övrig kulturmark. Mycket vanlig i hela landskapet. 784 rutor (94 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i Uppland. 673 kartblad, 2273 kvadranter.
Almq. Allestädes till odlingsgränsen; i yttre skärgården tämligen allmän.
Lomme är ett av de vanligaste ogräsen i trädgårdar och åkrar. Den finns även på öppna fläckar i betesmarker, på torrbackar och bland berghällar, på sandstränder och i klippskrevor i ytterskärgården, på vägkanter och dikesrenar, i grustag, på jordhögar, i gårdsmiljöer och på skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Lomme är en gammal kulturföljeslagare som kommit in med människan i äldre tid. Den saknar ursprungliga växtplatser i naturen. Arten beskrivs som allmän i tidi-gare botaniska skrifter.
De vanligaste följeväxterna är svinmålla (27%), våtarv, maskrosor, gatkamomill, baldersbrå och åkerviol. Lommen börjar blomma i vitsippstid och fortsätter hela sommaren.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Lomme torde vara mest känd som ett trädgårdsogräs som kommer upp rikligt nästa år om det inte blir bortrensat innan det går i frö. Arten vilar även i fröbanken. Frön som gror på hösten ger upphov till rosetter som övervintrar gröna.
Lomme börjar blomma tidigare än sommargyllen, i blåsippans eller vitsippans tid, och fortsätter åtminstone till linneans tid, då man även finner mogen frukt. Artens andra generation för året blommar i mjölkens tid, och denna eller ytterligare generationer kan fortsätta till dess vintern kommer.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Lomme är en slittålig pionjärväxt på öppen mark. Den har små krav på kväve och mull och växer ofta på ren mineraljord, både på lera och grövre jordar, t.ex. på utfyllnadsjord och industrimark, i nygjorda vägkanter och kring byggnader, gator, busshållplatser m.m. i tätorterna. Arten är karaktäristisk också för nyttjade gårdsplaner, gårdsvägar och vändytor. Ibland ser man den i starkt slitna beteshagar. Den är mindre frekvent som ogräs i trädgårdsland, åkerkanter och rabatter, men kan ibland massuppträda på fattiga, sura trädesjordar. Någon gång dyker den upp i mer naturlig vegetation som torrbackar, kulturhällmarker eller fågelskär. Möjligen är den något mer frekvent i sura områden.