lomme

Gammal bofast art.

Lomme är en gammal, kulturberoende och ganska konkurrenssvag art som växer rikligt på kulturmark där växttäcket på något sätt störts och jorden blottlagts - betesmarker, vallar, åkrar, trädgårdar, vägkanter, järnvägsområden, jordhögar, tipplatser etc.

Lommen är ett gammalt ogräs. Arten är ettårig och växer i åkrar och trädgårdsland, på gårdar, tomter, gödslade betesmarker, på jordhögar samt på all slags skräpmark, ibland även riklig på fågelgödslade skär.

Medelhavsområdet. I Sverige genom hela landet.

Läkeört, starkt kulturberoende och allm. bl.a. som åkerogräs, ibland ymn. över 1 000-tals m² i trädor. Den växer i välbetade hagar även på fuktiga platser bland ältranunkel m.m. Fåren äter den begärligt (Samzelius 1760, ms 1758).

Trivialart

Allmän

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Gammalt kulturogräs som påträffas på all slags torr öppen mark: åkrar, trädgårdsland, gårdsplaner, vägkanter och torvtak.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

971 Capsella bursa-pastoris (L.) Med.

This species includes at least two taxa, viz. subsp. bursa-pastoris, of Eurasiatic (probably Mediterranean) origin but nowadays widely spread as a weed, and subsp. rubella (Reut.) Bertsch occurring mainly S of the broken line through C. Europe eastwards but introduced into, among other places, W. Alaska. With its present distribution the species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 284 and map 275). It has been introduced into a great many places around the world.

Lomme är kulturgynnad och växer på kväverik, trampad eller störd mark i olika ruderatmiljöer såsom stentippar, upplagda jordhögar, industrimark, gamla stenbrott och vid gödselbrunnar. Den är också vanlig i vägkanter, som ogräs i åkrar och trädgårdsland samt i gräsmattor. I betesmarker växer den främst vid grindhål, utfodringsplatser för djuren, vattenhål och på fästigar. Den gynnas när betesmarken röjs och näringsämnen frisätts. Sällsynt är den funnen på grusalvar och sandstränder.

Lomme är en mycket vanlig växt som är spridd över hela Öland. Endast på Stora Alvaret är det glesare med fynden. Den gynnas av mänskliga aktiviteter och klarar de flesta miljöer så länge de inte är alltför skuggiga eller näringsfattiga.

Lomme är mycket variabel i utseende, främst beroende på näringstillgången på växtstället. Bladens hårighet och utseende varierar mycket liksom formen på frukten vilket gjort att olika varieteter/former beskrivits (Almquist 1907 och 1921). Växten kan beskrivas som en kameleont vars bladrosett kan lura även en erfaren botanist.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammal kulturföljeslagare.
Alla typer av kulturskapade miljöer: gårdar, rabatter, blottor på betesmark, kulturpåverkad kalkhäll och alvar, åkrar, ruderatmark, dikes- och vägkanter, körvägar, jord- och skräphögar samt grustag. Lomme kan dominera i välgödslade glesa vallar. Att lomme har ett brett val av biotoper och ofta växer i utbredda bestånd avspeglas i den ganska höga andelen i provrutorna. Frekvensen har inte förändrats sedan 1800-talets slut, då Johansson (1897) bedömde att arten fanns ”Allest.”.

Lomme växer på öppen eller glest bevuxen, gärna kvävegödslad jord i kulturmarker och på avfallsplatser. Man ser den i åkrar, trädor, trädgårdsland, åkerrenar, på gårdsplaner, jordhögar och grusplaner samt på industritomter och soptippar.

Lomme torde vara mest känd som ett trädgårdsogräs som kommer upp rikligt nästa år om det inte blir bortrensat innan det går i frö. Arten vilar även i fröbanken. Frön som gror på hösten ger upphov till rosetter som övervintrar gröna.
Lomme börjar blomma tidigare än sommargyllen, i blåsippans eller vitsippans tid, och fortsätter åtminstone till linneans tid, då man även finner mogen frukt. Artens andra generation för året blommar i mjölkens tid, och denna eller ytterligare generationer kan fortsätta till dess vintern kommer.