korsslamkrypa

1345 Elatine hydropiper L.

This species (incl. E. orthosperma Düben) occurs in large parts of Europe and, perhaps infrequently, in Asia. Its occurrence, especially in Asia, is incompletely known. For the distribution in N. Europe, see Uotila in Mem. Soc. F. Fl. Fenn. 50/1974, p. 114 ff. Uotila has also published a map of the distribution of E. orthosperma in Fennoscandia (1. cit.).

Närke (Samuelsson 1934, kartprickar); (Uotila 1974).

Askersund Askersund Viken 1870 Blomberg (LD/PUo). Djupsjön, 10 individ 1927 (Broddeson ms). Alsen, strandpromenaden i Askersund 1990 ! (OREB). Hammar Råå vid Vättern ”0,5 m djupt, enda fyndet i Hammar och Lerbäck” 1923 (Segerström 1932, S/PUo); södra stranden i viken vid bryggan 1925 (Broddeson, S/PUo). Forsa (Stålberg 1938).

Laxå Ramundeboda Stora Lassåna, bruksdammen 1914 A. Stalin (LAXÅ).

Degerfors Nysund Stora Björken 1873 C. & R. Hartman (UPS/PUo); Ölsboda, uttorkad strand 1880 Hartman (UPS/PUo).

Örebro 1873 R. Hartman (UPS/PUo). Almby Hjälmarsberg 1870 J. J. Johansson (OREB). Lännäs Vinön 1989 ! (OREB). Djursnäsön 574 962, 1990 ! (OREB). Dimbobaden 575 958 ! (OREB). Dimbo 578 975 ! (OREB). Mellösa Norra Grundholmen, västra stranden 1932 (Morander ms 1980, UPS/PUo). Södra Grundholmen samt Norra Grundholmen 1948 (Morander ms 1980). Träsnäset 672 883, 1989 ! (OREB). Norrbyås Sörön vid Kvismaren 1858 P. J. Hellbom (S/PUo). Ödeby Sånnaboda, Väringen 1976 L. Larsson.

Arboga Götlunda Humlemyrsviken, rikl. 1864 Blomberg (LD/PUo). Nyckelgrunden 1933 R. Morander (UPS/PUo). Notholmen 1929 R. Morander & E. Julin (UPS/PUo). Balgbergen 4, 1929 R. Morander & E. Julin (UPS/PUO). Valen, sydöstra hamnen 1926 (Broddeson ms); talrik 1932 (R. Morander 1986, UPS/PUo). Hjälmaren: 10 skär 1929–1948 (Morander 1986, UPS/PUo). Norra Bälgö 1982 ! (OREB). Östra Valen, Inre Franken 1932 (Morander 1986, UPS). Skär V om Foren 1948 (Morander ms 1980). Östra Valen, Änghammarsviken 1973 Nilsson (OREB). Valen, Västergården 1925 (Broddeson ms); nära Västergården 1973 S. Ryman (UPS/PUo). Nannberga, vik S om Hovgården samt vik Ö om norra hamnen 1983 ! (OREB/UMa).

Slamkrypa är en ursprunglig vattenväxt som huvudsakligen är funnen i å- och backmynningar. Den är en mycket liten, ettårig art som växer på grunt vatten eller på tidvis torrlagda bankar och stränder. Enstaka fynd har gjorts i gölar nära havet och i hällkar.

Vid jämförelse med äldre uppgifter verkar slamkrypan ha minskat. Den är t ex inte återfunnen i Stensån, Lagan och Ätran. Tillbakagången är sannolikt reell, men man kan inte utesluta risken att den lilla och oftast under vattnet växande arten blivit förbisedd.

Gammal bofast art.

Institutionsherbariernas belägg har granskats av Uotila (1974). Lokalerna anges ej närmare av honom men sex markeringar på karta torde motsvara ovannämnda insamlingar från Härnösand, Nordingrå, Arnäs (eller eventuellt Själevad), Gudmundrå, Bjärlrå och ässjön i Långsele

Larsson 1851.

14; sällsynt i Östra Västmanland, främst kring Mälaren samt lokalt vid Arbogaån, Dalälven, Kolbäcksån och Svartån. Troligen utgången på vissa gamla lokaler. I Svealand och Norrland utpräglad låglands- respektive kustart. Troligen beror frånvaron i Bergslagen och Västra Skogslåglandet mindre på klimatskäl än på trofiska förhållanden. Sällsyntheten inom förekomstområdet till en del nog orsakad av ståndortsbrist. Utbredningstyp: S3.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har alltid varit extremt sällsynt och sammantaget inte uppgiven från mer än 15 lokaler. De flesta förekomsterna tycks ha varit relativt obeständiga och endast från mynningarna av Helgeå och Rönneå känd under längre tid (sedan 1923, ORHo det. PUo i LD, resp. sedan 1918, NSyl det. PUo i LD).
Kommentar: B, granskare KAO.

Korsslamkrypa
Nästan alla slamkrypans växtplatser utgörs av flacka sjöstränder, där den växer på ett tunt lager lerblandad dy eller slam ovanpå mineraljord. Ofta sticker bara bladskivorna upp ur slammet som små gröna, parvis ställda punkter. Arten påträffas både i grunt vatten och på ständigt genomfuktad jord i översvämningszonen. Den föredrar lugna vikar och växer ofta i skydd av stenar eller i glesa vassbestånd. Mycket sällan finner man den i dammar eller vid åar. Arten är konkurrenssvag och gynnas av faktorer som håller stränderna öppna – vattenståndsväxlingar, iserosion eller bete. Den verkar föredra något näringsrikare vatten än skaftslamkrypa E. hexandra.

Slamkrypa är i allt känd från ett trettiotal större och mindre sjöar i landskapet. Även om den har förekomster i reglerade vatten och dammar verkar den (till skillnad från släktingarna) inte ha expanderat under 1900-talet. Snarare kan den ha den blivit något ovanligare genom sjösänkningar och igenväxning. – Påfallande är att slamkrypan (numera) inte förekommer i Bolmen, där skaftslamkrypa E. hexandra har så många förekomster.

Korsslamkrypa är en liten ettårig växt som förekommer sparsamt i en stor del av Sverige men saknas bland annat på Öland och Gotland. Den växer i söt- eller brackvatten på leriga stränder av sjöar eller älvar. Korsslamkrypa finns uppgiven från Öland i samband med en inventering på uppdrag av Länsstyrelsen. Eftersom inget belägg finns kan inte uppgiften styrkas, slamkrypor är erkänt svårbestämda. Korrespondens med uppgiftslämnaren har inte lett till klarhet runt fyndet.

Slamkrypa växer på liknande ståndorter som skaftslamkrypa men är något vanligare. Även denna art tycks ha minskat kraftigt sedan förra inventeringen, framför allt i Göta och Nordre älvar, men arten kan vara förbisedd.

Slamkrypan växer på fast botten i sjöar eller utsötade havsvikar på grunt, inte alltför näringsrikt vatten. Underlaget är sand eller mjäla. Arten är ettårig men genom sitt krypande växtsätt bildar den ofta avgränsade kolonier. Växten är utpräglat konkurrenssvag och gynnas av störningar exempelvis vattenståndsförändringar, bottenfrysning och tramp från betesdjur. Arten angavs som tämligen allmän på 1800-talet (Hofberg 1852), vilket kan tyda på att den gått tillbaka. Detta tycks särskilt gälla Mälaren, där arten inte alls återfunnits i Strängnästrakten. Tänkbara orsaker är minskat strandbete och övergödning av sjöar.

Europa, Asien. I Sverige nästan hela landet, vanligare norrut.

19 aktuella lokaler i 5 församlingar. 9 gamla uppgifter från 7 församlingar.