kalktrav

I Sörmland tämligen allmän i östra halvan av land­skapet och vid Mälaren. 

I Sverige växer kalktrav främst på Öland och Gotland samt sällsynt i andra kalkpåverkade trakter exempelvis Västergötland och Södermanland.

I de extrema miljöerna grusalvar och karst har endast varieteten kalktrav noterats. Längst uppe i norr, i de traktvis kalkfattiga socknarna Böda och Högby, håller sig kalktrav strikt till kalkpåverkade miljöer som småalvar och stränder med kalkstenshällar medan vanlig lundtrav även växer längs de många skogsvägar som genomlöper Ekopark Böda. I åkermiljö förefaller vanlig lundtrav överväga men det rör sig om sammantaget få fynd.

I Sterner (1938) anges kalktrav som tämligen allmän med förekomster främst på alvarmark och västra landborgen. Det stämmer hyfsat med fynden från inventeringen där kalktrav är vanlig på Stora Alvaret och småalvaren norr därom. Längs västra kusten från Köpingsvik och norrut växer kalktrav, med några korta avbrott, sammanhängande ända upp till norra udden.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppna, torra miljöer på kalk: torrbackar, alvar, hällmark; även klintkrön, klippor, strandvallar, karstsprickor, torr gles tallskog, stigar och körvägar över hällmark; enstaka fynd på sand. Kalktrav är spridd på öns hällmarker, vilket återspeglas i andelen provrutor. Johansson (1897) bedömde kalktrav som ”Allm. på hällområdena”, från Sundre till Fårö. Detta stämmer bra även i dag.