Taxasida

italienskt rajgräs

Lolium multiflorum

Lam.

italienskt rajgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

italienskt rajgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • italienskt rajgräs
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Lolium multiflorum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lolium multiflorum Lam.
Svenskt namn
italienskt rajgräs
icelandic
Ítalskt rýgresi
norwegianBokmal
italiaraigras
norwegianNynorsk
italiaraigras
Finskt namn
italianraiheinä
finlandSwedish
italienskt rajgräs
Danskt namn
Italiensk rajgræs
Foton
Patrik Engström
Edstippen 2012-09-15
Patrik Engström
Färingsö 2025-06-08
Patrik Engström
Färingsö 2025-06-08
Patrik Engström
Böda 2012-07-03
Patrik Engström
Stenhamra, Sånga socken 2017-10-01
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som vallväxt och tillfälligt förvildad vid gårdar, kulturbetesmarker och vallar.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Italienskt rajgräs, som är två- till flerårigt, har inkommit till området med barlast men framför allt på grund av att det från slutet av 1800-talet odlats i vallar och gräsmattor. Under 1980-talet har arten genom introduktion av en ny, ettårig sort, westervoldiskt rajgräs, blivit allt vanligare som vallgräs. Arten förvildas på renar, vägkanter och diverse ruderatmarker.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vall- och gräsfröinkomling, möjligen förvildad vid Örebro 1897 (A. Jansson, OREB, E. Ordell OREB). Den anmärktes vid Örebro frökontrollanstalt 1890 (Zetterlund (1891).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Ej tidigare publicerad från Dalsland.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Denna art, som först konstaterades av Danielsson & Nilsson (1988), odlas ibland som foderväxt: Hede: Östbacken i åker ca 400 m S om sydligaste gården (17D 4g, 1989, SK i UPS).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Troligen förbisedd och förväxlad med L. perenne. - 6 (6).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Efemerofyt. Troligen både ergasiofygofyt ("odlingsrest") och xenofyt (inkommen med diverse frövaror). Sen neofyt; varken i Västmanland eller Sverige mycket äldre än upptäcktsåret. Som svensk vallväxt mest använd under seklets första tre decennier. Efter odlingssvacka kring sekelmitten åter i bruk (enligt Meddelande från Statens centrala frökontrollanstalt, 1970-talet). Jag har en gång under 1970-talet sett växten odlad i vall (monokultur): Skultuna S: 500 m SÖ Hägervallen 1978. Enligt HOVDA (1978) använd i burfågelfoder.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

262 Lolium multiflorum Lam.

This widespread species originates, as with L. perenne, from C. Europe, the Mediterranean region and adjacent parts of Asia. It has been spread as a fodder grass (subsp. italicum [A. Br.] Volk.) to several parts of the world, for instance to N. Europe, parts of Africa and E. Asia, N. and S. America, Tasmania and New Zealand. S of the line through S. Europe a primitive, annual type also occurs, viz. subsp. gaudinii (Parl.) Sch. & Kell.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: ganska ofta odlad foderväxt; ofta självsådd men i allmänhet föga beständig och det är svårt att avgöra om arten är bofast i landskapet. Först uppgiven 1857 från Trelleborg (HMRa i LD).
Förändring och hot: ökning med 61–75 %.

[Lolium siculum]
Status: på okänt sätt inkommen adventivväxt. Endast uppgiven 1924 från St. Råby (Blom i LD & S).
Funnen: ej påträffad under inventeringen.
Lolium siculum anses numera vara en form av italienskt rajgräs L. multiflorum och urskiljs inte taxonomiskt (Clayton m.fl. 2002 och senare).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Italienskt rajgräs är ursprungligt i södra och västra Europa. Det började användas som vallväxt under senare delen av 1800-talet men kom inte i allmänt bruk förrän bortåt hundra år senare, då som en tidig grönfoderväxt (numera mest i en kromosomfördubblad sort, westerwoldiskt rajgräs). De sorter som odlas är ett- eller fååriga. Arten uppträder förvildad i enstaka exemplar på ladugårdsplaner, i åkerrenar och längs markvägar. De äldsta förekomsterna, i Västervik Västervik 1870 och Kalmar Kalmar 1878, beror troligen på införsel med barlast.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Italienskt rajgräs härstammar från södra och västra Europa. Gräset har förekommit i vallodling sedan slutet av 1800-talet, mer frekvent under 1900-talet. Dagens förekomster är tillfälliga och växten ses spridd längs byvägar eller kvarstående i åkerhörn och trädesåkrar. Italienskt rajgräs har även noterats i ruderatmiljöer: stentippar, jordhögar, vindkraftsfundament och dammkanter. I Sterners liggare finns kommentaren "tämligen allmänt odlad i insåningsfält".

Italienskt rajgräs är spridd över större delen av Öland men saknas av lätt förståeliga skäl helt på Stora Alvaret. Anmärkningen i Sterner (1986) att växten mest finns på västra delen av Öland stämmer inte med dagens utbredningsmönster; gräset är ganska jämnt fördelat mellan öster–väster samt söder–norr. Italienskt rajgräs kan inte med säkerhet anses som bofast då förekomsterna är av tillfällig natur och växten inte förefaller kunna sprida sig och etablera sig mer varaktigt på lokalerna.

Inkommen kulturföljeslagare, tillfällig.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, förvildad, kvarstående, tillfällig.
Odlad som foderväxt, ibland i gräsmattor (Johansson 1998), tidigare på barlast (Johansson 1897). På åkerrenar (kvarstående?), vid ladugårdar, på halm-, jord- och skräphögar, ruderatmarker, väg- och dikeskanter. Äldre uppgifter finns från åtminstone sexton lokaler (enbart LD, S och VI genomgångna). Arten ökade troligen något under 1900-talet, vilket förmodligen beror på att den då odlades i större utsträckning.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Italienskt rajgräs har kommit in tillfälligt med barlast, men framför allt är gräset spritt från odling som vallväxt och i gräsmattor med frö från södra och västra Europa. Det förekommer i åkerkanter, på gårdsplaner och i vägkanter.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Sentida inkomling, bofast men många gånger tillfällig, odlad som vallgräs med frö från södra Europa, fortfarande vanlig i odling och växer i åkerkanter, kring gårdar och på annan kulturmark. Ej konsekvent noterad. 114 lokaler i 92 rutor (11 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Italienskt rajgräs är en kortlivad perenn som förr mest hittades som tillfällig på skräpplatser. Numera är den en vallväxt som under 1980-talet blivit på modet som hästfoder i en sort som kallas ”westervoldiskt rajgräs”. Denna form tycks vara ettårig men självsår sig i vallar och utmed vägkanter. Den förekommer numera även regelbundet i nyanlagda gräsmattor inkommen som förorening i gräsmattefrö.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt i Uppland med förekomster över hela landskapet. 60 kartblad, 67 kvadranter.
Almq. Sådd och tillfälligt förvildad, även tillfälligt adventiv.
Italienskt rajgräs odlas som foderväxt och har förvildats i anslutning till odlade marker såsom åkerkanter, vallar och gräsmattor. Den förekommer även på vägkanter och skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen. Ibland insådd i vägkanter, annars mest på tippar och industriområden. Förädlade former odlas till grönfoder. Först funnen i Gävle hamn 1898 (A Trägårdh i LD). Hybriden med engelskt rajgräs, L multiflorum × perenne som uppges av Lindberg (1979) bör nog betraktas som osäker i avsaknad av belägg (G Eriksson vid vattentornet i Källö i Gävle 1978).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Italienskt rajgräs beskrivs i jordbrukslitteratur som ettårigt vallfodergräs, som i Götaland kan övervintra under milda vintrar. Man får anta att det inte är vinterhärdigt i Hälsingland. Det har noterats på tio lokaler i modern tid, de flesta på mer eller mindre tillfälliga substrat. Två äldre fynd finns registrerade.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förr på barlast. I sen tid något odlad i vall och tillfälligt förvildad.