harstarr

Gammal bofast art.

Allmän

465 Carex leporina L.

Syn.: C. ovalis Good.

This species occurs in Europe and W. and C. Asia. It has been introduced into eastern N. America and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 69.

Harstarr är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den växer i många olika biotoper - både torra och fuktiga, ljusa och skuggiga, näringsrika och näringsfattiga, naturliga och kulturpåverkade. I någorlunda naturlig vegetation finner man den i glesa lövskogar, men framför allt växer den på en mängd kulturståndorter - naturbetesmarker, övergivna mossodlingar, diken, stigar, åkervägar, renar, järnvägs- och täktområden samt diverse andra ruderatmarker.

Allm. i allsköns skräpmark och längs vägar och diken m.m.

Var. argyroglochin

Samlades från 4 lokaler 1846–1976, men det mellansvenska materialet anses vara en numera obeaktad ståndortsmodifikation (jfr. Hylander 1966b).

Närmast trivialart, sedd i 41 socknar och torde finnas i hela landskapet. Allmännast i kusttrakterna, något glesare förekomst i de inre och nordligaste delarna. Noterad redan av Wahlenberg (1811) upp till Grundsunda, betecknades som allmän i landskapet av Fristedt (1857).

Först uppgiven av Dusén (1880), sagesman F. Behm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

(Carex leporina)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: den form som tidigare kallats silverstarr C. o. var. agyroglochin, men som nu anses sakna taxonomiskt värde, har noterats från huvudsakligen ganska torr skogsmark i sex rutor i nordöstra Skåne (med belägg granskade av KAO) men är sannolikt ofta förbigången.

Harstarr växer på fuktig till torr jord i både näringsfattiga och näringsrika miljöer. Den är troligen ursprunglig i kanten av fuktsänkor på hällar samt i gles skogsmark, t.ex. ekskog. Den störningsgynnade arten uppträder ofta på hyggen. Framför allt är den en av de vanligaste starrarterna i det öppna kulturlandskapet: betesmarker, diken, mossåkrar, stigar, banområden, utfyllnader och annan skräpmark.

Harstarr växer på frisk–fuktig, kalksvag mark i löv- eller barrskogar, vid källdrag och på strandängar, miljöer där den troligen är ursprunglig. Men den förekommer också i kulturpåverkade marker som betesängar, diken, åkerkanter och vägrenar. Arten är störningsgynnad och dyker upp på fuktiga hyggen, nyröjda betesmarker, kreatursstigar, grusplaner, sandtag och vid grävda vattenhål. Harstarr växer även i den betade avenbokskogen vid Halltorps hage, Högsrum sn.

Utbredningen är övervägande västlig, vilket speglar de mer kalkfattiga delarna av ön, med östliga förekomster främst i socknarna Löt, Gärdslösa samt Norra Möckleby. Liksom andra växter som föredrar fuktig, mager och kalkfattig mark är harstarr på tillbakagång på Öland. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Friska, sandiga beten, barrskogar på sandunderlag, ungtallskogar, sandiga ängsmarker, körvägar, skogsstigar, övergivna åkrar på sand; även i vitmosstuvor (Högström 1999c). Funnen främst i öns sandområden under Projekt Gotlands flora, vilket stämmer med Johansson (1897) ”H. o. d. på sandområdena”, men att döma av Johanssons frekvensuppgift tycks den ha varit vanligare under slutet av 1800-talet. Möjligen har ett minskat bete på utmarkerna påverkat dess numerär negativt.

Harstarr växer fuktigt till torrt och oftast exponerat i både näringsfattig och näringsrik mark. Den förekommer i gräsmark som naturbeten och igenväxande hagar, på åkerrenar, längs stigar och i samhällen, men också på vägkanter, banvallar, stationsområden, industritomter och skräpmarker av olika slag. Man finner den även i skogsbryn, öppna hedskogar och på hyggen.

Harstarren är vanlig i fuktiga skrevor på hällmarker, särskilt vid kusten. Den växer också i frisk, betad ängs- och hedmark, ofta på stigar, vägkanter, banvallar och utfyllnader. Arten har en stor fröreserv i marken och hör regelbundet till de första kolonisatörerna på skogshyggenas bara jord.

Harstarr vilar i fröbanken (Granström 1986). I skog som länge och starkt varit påverkad av det gamla jordbruket, i form av skogsbete, svedjebruk och liknande kommer den upp på hyggen, tillsammans med andra starr- och tågarter samt fröbanksväxter. Harstarr blommar i skogsstjärnans tid, och har setts blomma om i lingonens tid på hårt betad mark i Arbrå. Den övervintrar med till hälften gröna blad.