vägtåg

Allm. konkurrenssvag växt vid stränder och på fuktig skräpmark ss. vägkanter, gårdsomgivningar m.m. 

Gammal bofast art. 

Allmän

Vägtåg är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den ettåriga och konkurrenssvaga arten växer på fuktig eller åtminstone periodiskt fuktig, mer eller mindre naken, sandig/lerig mark - stränder, betesmarker, diken, åkerkanter, åkervägar, stigar och ruderatmarker.

Trivial art.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

183 Juncus bufonius L.

This widespread species s. lat. includes here several closely related, more or less dubious taxa (cf. Hultén, Circumpol. I, p. 202, and Fl. Eur. 5/1980, p. 107), among them J. ranarius Song. & Perr. (syn.: J. ambiguus auctt. plur., non Guss.). The species s. lat. belongs to the circumpolar plants (Hultén, op. cit., map 192). It occurs also in many parts of the world outside the map (see the notes on the map). It is difficult to judge to what extent it is native or not in these countries. The map must be regarded as preliminary.

Vägtåg växer på fuktig eller våt, vegetationsfattig jord. Vid havet finner man den ibland på stränder med dyblandad sand eller lera, i och strax ovanför strandängarna samt vid hällkar. Betydligt vanligare är arten i starkt kulturpåverkade miljöer, särskilt på trampad eller packad mark, t.ex. gårdsplaner, traktorspår, brukningsvägar, stigar och beten. Den anträffas också på åkrar med dålig dränering, i diken och grustag samt på sågverkstomter och annan industrimark.

Vägtåg är ursprunglig utmed havet där den ses på sandstränder, driftvallar och dyiga partier, ibland alldeles i vattenlinjen; även alvarvätar får anses som naturliga växtmiljöer. Vägtåg är också vanlig på allehanda kulturpåverkade lokaler som betade fuktängar, diken, bevattningsdammar, åkerkanter, traktorvägar, kreatursstigar och ruderatmiljöer. Den klarar sig även på ganska torra växtplatser så länge de håller en viss fuktighet i början av växtsäsongen och konkurrensen inte blir alltför hård.

Vägtåg är vanlig och spridd över större delen av Öland. Speciellt frekvent är den utmed kusterna och i Mittlandet. På Stora Alvaret är fynden lite glesare och där ses den i friskängar, på fuktiga stigar, markvägar, stenbrott och vid källflöden. Från alvarvät finns endast ett aktuellt fynd.

Vägtåg kan förväxlas med grodtåg J. ranarius som den ibland delar växtplats med på havsstränder. Vägtåg har blommor där både de yttre och inre kalkbladen är tydligt spetsiga. Hos grodtåg är de inre kalkbladen trubbiga medan de yttre är spetsiga. På pressat material av grodtåg är formen på kalkbladen ibland svår att se eftersom den ganska breda hinnkanten viks in vilket gör att de inre kalkbladen felaktigt ser spetsiga ut. I fält kan man misstänka grodtåg när plantorna ser nedtrampade ut, har en rödaktig färg och grenarna är utspärrat bågböjda.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Växer i bar, fuktig jord, t.ex. på havsstränder, körvägar, stigar, beten på sand och lerjord, i körspår, i dikes- och åkerkanter samt i vätar. Johanssons (1897) ”Allm.” stämmer med dagens situation.

Vid en genomgång av denna art i S hittades även en kollekt från Kungsladugården i Visby 1907 (Fr i S), vilken har karaktärer motsvarande arten strimtåg J. foliosus (T. Karlsson i e-post). Med samma noteringar finns kollekter även i UPS och GB. Mogna frön saknas dock på kollekterna, varför en säker bestämning inte kan göras (E. Ljungstrand).

Vägtåg växer på fuktig till frisk, gärna lerig, glesbevuxen eller naken mark. Den förekommer på stränder och i diken, i fuktiga åkerhörn, på små körvägar, vägkanter och i traktorspår, intill dammar, i grustag och i skräpmarker av olika slag.

Vägtåg är en ettårig vårgroende art som växer på bar, fuktig mineral- och mulljord. Den är närmast obligatorisk på fuktiga platser på småvägar, stigar och körspår och förekommer även på mjäliga havsstränder. Arten varierar mycket i riklighet olika år beroende på nederbördsförhållandena under vår och försommar. Torra år kan den vara sparsam.

Vägtåg är en ettårig och fröföryngrad art som ses huvudsakligen på starkt kulturpåverkad mark, speciellt vägar. Den växer där helst på finkorniga jordar och dåligt dränerade ställen. Där kan uppstå massförekomster, med nästan enbart denna art. Det förefaller som om den gynnas av väta, körning och tramp. Arten växer även på strand i inlandet och vid havet, ofta vid en båtlänning eller badplats. Vägtåg har mycket sällan setts på myr.