Taxasida

vägtåg

Juncus bufonius

L.

vägtåg är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

vägtåg är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vägtåg
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Juncus bufonius
Vetenskapligt namn, fullständig form
Juncus bufonius L.
Svenskt namn
vägtåg
icelandic
Lækjasef
norwegianBokmal
paddesiv
norwegianNynorsk
paddesiv
Finskt namn
konnanvihvilä
finlandSwedish
vägtåg
Danskt namn
Tudse-siv
Foton
Patrik Engström
Näverkärr 2012-07-29
Anders Delin
Los 2012-08-16
Anders Delin
Norrfjärden, Gnarp 2015-09-12
Anders Delin
Norrfjärden, Gnarp 2015-09-12
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Allm. konkurrenssvag växt vid stränder och på fuktig skräpmark ss. vägkanter, gårdsomgivningar m.m. 

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art. 

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vägtåg är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den ettåriga och konkurrenssvaga arten växer på fuktig eller åtminstone periodiskt fuktig, mer eller mindre naken, sandig/lerig mark - stränder, betesmarker, diken, åkerkanter, åkervägar, stigar och ruderatmarker.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivial art.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

183 Juncus bufonius L.

This widespread species s. lat. includes here several closely related, more or less dubious taxa (cf. Hultén, Circumpol. I, p. 202, and Fl. Eur. 5/1980, p. 107), among them J. ranarius Song. & Perr. (syn.: J. ambiguus auctt. plur., non Guss.). The species s. lat. belongs to the circumpolar plants (Hultén, op. cit., map 192). It occurs also in many parts of the world outside the map (see the notes on the map). It is difficult to judge to what extent it is native or not in these countries. The map must be regarded as preliminary.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Vägtåg växer på fuktig eller våt, vegetationsfattig jord. Vid havet finner man den ibland på stränder med dyblandad sand eller lera, i och strax ovanför strandängarna samt vid hällkar. Betydligt vanligare är arten i starkt kulturpåverkade miljöer, särskilt på trampad eller packad mark, t.ex. gårdsplaner, traktorspår, brukningsvägar, stigar och beten. Den anträffas också på åkrar med dålig dränering, i diken och grustag samt på sågverkstomter och annan industrimark.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vägtåg är ursprunglig utmed havet där den ses på sandstränder, driftvallar och dyiga partier, ibland alldeles i vattenlinjen; även alvarvätar får anses som naturliga växtmiljöer. Vägtåg är också vanlig på allehanda kulturpåverkade lokaler som betade fuktängar, diken, bevattningsdammar, åkerkanter, traktorvägar, kreatursstigar och ruderatmiljöer. Den klarar sig även på ganska torra växtplatser så länge de håller en viss fuktighet i början av växtsäsongen och konkurrensen inte blir alltför hård.

Vägtåg är vanlig och spridd över större delen av Öland. Speciellt frekvent är den utmed kusterna och i Mittlandet. På Stora Alvaret är fynden lite glesare och där ses den i friskängar, på fuktiga stigar, markvägar, stenbrott och vid källflöden. Från alvarvät finns endast ett aktuellt fynd.

Vägtåg kan förväxlas med grodtåg J. ranarius som den ibland delar växtplats med på havsstränder. Vägtåg har blommor där både de yttre och inre kalkbladen är tydligt spetsiga. Hos grodtåg är de inre kalkbladen trubbiga medan de yttre är spetsiga. På pressat material av grodtåg är formen på kalkbladen ibland svår att se eftersom den ganska breda hinnkanten viks in vilket gör att de inre kalkbladen felaktigt ser spetsiga ut. I fält kan man misstänka grodtåg när plantorna ser nedtrampade ut, har en rödaktig färg och grenarna är utspärrat bågböjda.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Växer i bar, fuktig jord, t.ex. på havsstränder, körvägar, stigar, beten på sand och lerjord, i körspår, i dikes- och åkerkanter samt i vätar. Johanssons (1897) ”Allm.” stämmer med dagens situation.

Vid en genomgång av denna art i S hittades även en kollekt från Kungsladugården i Visby 1907 (Fr i S), vilken har karaktärer motsvarande arten strimtåg J. foliosus (T. Karlsson i e-post). Med samma noteringar finns kollekter även i UPS och GB. Mogna frön saknas dock på kollekterna, varför en säker bestämning inte kan göras (E. Ljungstrand).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vägtåg växer på fuktig till frisk, gärna lerig, glesbevuxen eller naken mark. Den förekommer på stränder och i diken, i fuktiga åkerhörn, på små körvägar, vägkanter och i traktorspår, intill dammar, i grustag och i skräpmarker av olika slag.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på fuktig till frisk, öppen mark på stränder, trampade ställen i betesmarker, åkerkanter, markvägar och stigar samt i grustag och längs vägdiken. Störningsgynnad, föredrar sandiga marker. Vanlig i hela landskapet, saknas i några rutor på de mest uppodlade lerslätterna. 732 rutor (88 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Vägtåg är en ettårig vårgroende art som växer på bar, fuktig mineral- och mulljord. Den är närmast obligatorisk på fuktiga platser på småvägar, stigar och körspår och förekommer även på mjäliga havsstränder. Arten varierar mycket i riklighet olika år beroende på nederbördsförhållandena under vår och försommar. Torra år kan den vara sparsam.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland. 633 kartblad, 1639 kvadranter.
Almq. Allmän, till de yttre bebodda skären.
Vägtåg växer på allehanda fuktiga marker med gles vegetation, mest i kulturlandskapet. Den förekommer på störda partier av stränder, stigar, skogskörvägar, fuktiga åkrar, i gårdsmiljöer och på skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Det är tveksamt om vägtåg har några naturliga växtplatser i landskapet och möjligen är den helt kulturspridd. Arten angavs som allmän i Gävletrakten vid 1800-talets mitt och även i landskapet som helhet vid 1900-talets början. Växten har sedan dess hittat nya växtplatser längs det utvidgade vägnätet men troligen minskat något i odlingslandskapet.
Vägtåg är i allt väsentligt en kulturmarksart. Den dominerande växtplatsen är just vägar och vägdiken men även fuktiga barfläckar i gräsmattor, gårdstun, stigar, leriga hjulspår, åkerdiken, grustag, söndertrampade betesmarker och trädesåkrar är vanliga. Arten växer ibland som ogräs bland odlade grödor men främst på fuktiga tidvis översvämmade delar av åkrarna. För att den ska trivas krävs nötning eller omrörning och tidvis kvarstående vatten. Ofta hittar man vägtåg i svackor med lerig jord eller på lertäckt sand eller grus.
Växten förekommer ibland även i naturlig vegetation, framför allt vid havet där den kan växa i sprickor i exponerade hällar eller på moränstränder vid tångbankar och på fågelgödslade skär. Enstaka växtplatser har hittats på fuktig sand vid sjöstränder, bland annat på badstränder. Troligen är alla sådana växtplatser sekundärt naturliga, dvs. de har sitt ursprung i kulturmarksförekomsterna.
Den vanligaste följeväxten är sumpnoppa (25%) följd av groblad, ryltåg, revsmörblomma, vitklöver, gatkamomill, rödven, krypnarv, vitgröe och kärrkavle.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Vägtåg är en ettårig och fröföryngrad art som ses huvudsakligen på starkt kulturpåverkad mark, speciellt vägar. Den växer där helst på finkorniga jordar och dåligt dränerade ställen. Där kan uppstå massförekomster, med nästan enbart denna art. Det förefaller som om den gynnas av väta, körning och tramp. Arten växer även på strand i inlandet och vid havet, ofta vid en båtlänning eller badplats. Vägtåg har mycket sällan setts på myr.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vägtågen växer på fuktiga ytor, helst i blottad mineraljord. Sannolikt är arten naturlig på stränder, åtminstone vid havet. Där växer den i strandängar på mer eller mindre eroderade ytor och gynnas där – men är knappast beroende – av tramp och bete. På stränder i inlandet förekommer den även men då nästan alltid på starkt kulturpåverkad mark, t.ex. vid båtlänningar, bryggor och badplatser. Vägtåg finns också i nygjorda eller rensade diken, fuktiga grävda gropar, grustäkter och tätortsmiljöer. Den koloniserar också traktorspår på hyggen m.m.