Taxasida

trampgröe

Poa supina

Schrad.

trampgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

trampgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • trampgröe
Taxonomi
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Poa supina
Vetenskapligt namn, fullständig form
Poa supina Schrad.
Svenskt namn
trampgröe
norwegianBokmal
veirapp
norwegianNynorsk
vegrapp
Finskt namn
juurtonurmikka
finlandSwedish
trampgröe
Danskt namn
Lav rapgræs
Foton
Patrik Engström
Hjälstaviken 2021-05-29
Patrik Engström
Färingsö 2026-05-17
Anders Delin
Kulgatan, Järbo 2010-05-30
Anders Delin
Kulgatan, Järbo 2010-05-30
Patrik Engström
Idö 2023-06-24
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Av Hultén (1950 s 56) markerad med en prick på Dalboslätten. Jag har ej lyckats spåra ursprunget till uppgiften. Hylander (1953) poängterar att arten ej är känd från Dalsland.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

211 Poa annua L. subsp. supina (Schrad.) Link

This subspecies is also taken as a species (Schrader in Fl. Germ. 289/1806). It has a disjunct European distribution and a scattered, although incompletely known occurrence in W. and C. Asia.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Trampgröe är en gammal, kulturberoende art. Den bildar täta mattor på gårdsplaner, stigar, åkervägar, i friska naturbetesmarker och ibland även i gamla gräsmattor. I sydligaste Halland är den även funnen i fuktiga, gödslade betesmarker. Trampgröet växer oftast tillsammans med det snarlika vitgröet Poa annua, men till skillnad från detta, som blommar under hela vegetationsperioden, har trampgröet en begränsad blomningstid i slutet av maj och början av juni. Under blomningstiden är trampgröet ganska lätt att skilja från vitgröet, bl a genom de långa, ”flaggande” ståndarknapparna och de kraftigare vippgrenarna. Dessutom är trampgröet flerårigt och försett med långa utlöpare medan vitgröet oftast är ettårigt och saknar utlöpare.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Sedan det visat sig att en säker bestämning kan ske endast genom blommande ex. med ståndarknappar har omkring 100 uppgifter ansetts osäkra (Löfgren 2010b). En mängd supina-liknande belägg har visat sig tillhöra P. annua eller måste tills vidare betraktas som osäkra.

Bristfälligt känd frisk- och fuktängsart som saknas i näringsfattiga skogs- och myrtrakter. Nilsson (1978) fann 47 lokaler i Viby. I Garphyttan–Ånnabodatrakten avslöjades inom 6 km² en enda lokal (Löfgren 1994). Den eftersöktes förgäves på Valen i Hjälmaren 1945 (Morander 1986).

Växtplatser är fuktiga sandstränder, båtplatser, och strandängar m.m., och friska skogsvägar, stigar, gårdsplaner, hagar, kalkberg etc.

Vid Villingsberg i Knista återfanns växten i ett 100-tal ex. vid gamla vägen mot Smedstorp 1986 (U. Milberg). En massförekomst vid Tjälvesta äng i Snavlunda 1938 (Broddeson ms) har återsetts flera gånger, senast 2004 (Nilsson).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Ej känd nordligare i landet. - 10 (6).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Nannfeldt (1935a) på grundval av ett herbarieexemplar (betecknat som Poa annua, vitgröe) från Tännäs: Fjällnäs (1928, Östergren i UPS och LD). Först genom Nannfeldt (1935a) blev trampgröets ställning som en från vitgröe väl skild art etablerad. Senare meddelar Nannfeldt (1937b) ytterligare två fynd i Tännäs (varav dock ännu ett i Fjällnäs). Ett tredje fynd kom från Lillhärdal, kyrkbyn.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Spridd i hela området utan kända luckor annat än i sammanhängande skogs- och myrtrakter. Förbisedd. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: förefaller ha minskat mycket kraftigt, kanske med så mycket som 61–75 %, men dels kan en del äldre uppgifter misstänkas bero på felbestämningar, dels har arten sannolikt ibland förbisetts under inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO, PLa och SSp.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Trampgröe växer på något fuktig, trampad eller nött mark, vanligen i lätt skugga av ädla lövträd och gynnad av deras fallförna. Man finner den särskilt på kostigar i beteshagar, i alléer och på beskuggade gårdsplaner. Artens förekomst i den svenska floran uppdagades ganska sent (Nannfeldt 1935), och dess stora utbredning i Småland blev känd först vid inventeringen.

Kännetecken.
Under blomningen är trampgröe lätt att urskilja från släktingen vitgröe Poa annua genom att småaxen sitter gyttrade i spetsen av vippgrenarna. Vidare utgår det alltid bara en gren från varje nod i vippan (ofta två hos vitgröe), ståndarknapparna är långa, och växten bildar mattor genom liggande skott som rotar sig (en vitgröetuva är alltid rotad bara i centrum). Blomningsperioden är dock kort och infaller under försommaren; under resten av året är trampgröet mycket anonymt. – Sent blommande ´trampgröe´ visar sig i regel vara hybriden med vitgröe; hybriden har en mera utsträckt blomningstid.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Arten verkar växa uteslutande på fuktiga körvägar och stigar på sand eller torvjord. Trampgröe har förmodligen alltid varit sällsynt på ön.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Trampgröe växer på frisk till fuktig, glesbevuxen eller nött mark på stigar, små körvägar och annan trampad mark. Förmodligen är arten förbisedd till förmån för den mycket vanligare vitgröe.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på frisk gräsmark på markvägar, utefter kostigar i betesmarker, kan dominera på gårdsplaner och tomter vid gårdar, på åkerrenar och på vägkanter. Svår att urskilja utom under blomningstiden i maj då man ser att den kan bilda sammanhängande gräsmattor. Traktvis förbisedd. Vanlig på Falbygden samt söder och sydost därom, troligen vanlig längs Göta älvdalen. På lerslätterna sällsynt, kanske också i södra Sjuhäradsbygden. 238 lokaler i 170 rutor (20 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Trampgröen är flerårig och växer på fuktiga trampade platser, särskilt på skuggiga stigar och körvägar i ängsskog och hagmark. Den är säkert förbisedd av många inventerare, men inventeringsresultatet tyder ändå på att arten är mycket ojämnt spridd i landskapet.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland som helhet; möjligen underrapporterad. 405 kartblad, 773 kvadranter.
Trampgröe växer i lågvuxen gräsmark framför allt i skuggiga lägen. Den förekommer på stigar och körvägar i skogen, i hagar och på tomtmark.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Trampgröe är ett gammalt kulturspritt gräs. Arten har förbisetts av tidigare botanister. Först efter 1935 då J.A. Nannfeldt uppmärksammade den blev den allmänt igenkänd och hittad. Artens utbredning och förekomst har därför varit oklar fram till florainventeringen. Trampgröe saluförs numer som gräsfrö till gräsytor. Den används bland annat för nysådd och renovering av fotbollsplaner och golfgreener. Det är mer osäkert om arten tidigare medvetet eller omedvetet ingått i gräsfröblandningar.
Till de oftast noterade följeslagarna hör groblad, vitklöver, maskrosor, rödven, majveronika och höstfibbla. Trampgröe är lättast att hitta i samband med blomningen under försommaren. Blomningen infaller samtidigt med rödblära, ängskavle och skogsstjärna.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Namnet trampgröe är välvalt. Det är svårt att hitta denna art där marken inte är trampad. Skotten ligger ned, förgrenar sig något, blir 1–4 cm långa och tål stort slitage, så att arten blir specialist på att växa på fuktiga kärrvägar och stigar i skogen. På stigar i gräsmarker finns den också, men har där svårigheter att klara konkurrensen från mer högvuxna arter. Ett exempel på dess tramptolerans finns i grannlandskapet Gästrikland, vid Högbo bruk, där den kanske är insådd och dominerar på den stora gräsmatta där midsommar med mera firas av tusentals besökare. Det är sannolikt att dess frön också sprids med tramp. De yngre delarna av skotten övervintrar gröna.

Trampgröet börjar blomma något senare än vitgröe, i skogsstjärnans tid, och blommar bara under försommaren, till skillnad från vitgröet, som fortsätter långt in på hösten. Även efter blomningen är vipporna ofta igenkännbara, små, triangulära och utbredda i ett plan, med småax som sitter samlade längre ut på vippgrenarna som små klubbor.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Det är framförallt i skogsbyar, vid fäbodar och andra högt belägna odlingar, som man ska söka trampgröe. På lägre höjd förekommer den bara i havsnära områden, t.ex. Alnö Stornäset på stigen ned till naturreservatet. Den saknas däremot nästan helt i dalgångarna och centrala kustbygden. Arten tycks vara bunden till områden med relativt fuktigt lokalklimat och utbredningen visar alltså tydliga oceaniska drag. Trampgröe har också en preferens för grövre jordar, främst morän. Kring gårdar i skogsbyarna växer den på små kör- och gårdsvägar och på stigar som ännu används. Den ses även på gårdstun, t.ex. i trampade, gräsbevuxna fuktsvackor med sluten vegetation, bland hundstarr Carex nigra och ormrot Bistorta vivipara. Trampgröe var sannolikt gynnad av skogsbete samt fäboddrift och är idag troligen på viss tillbakagång. Hos oss är den först i sen tid uppmärksammad, men detta beror på att arten i Sverige urskildes sent (Nannfeldt 1935).