Taxasida

svinmålla

Chenopodium album

L.

svinmålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

svinmålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • svinmålla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Chenopodium album
Vetenskapligt namn, fullständig form
Chenopodium album L.
Svenskt namn
svinmålla
icelandic
Hélunjóli
norwegianBokmal
meldestokk
norwegianNynorsk
meldestokk
Finskt namn
jauhosavikka
finlandSwedish
svinmålla
Danskt namn
Hvidmelet gåsefod
Foton
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2007-09-01
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-11
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Kulturberoende ogräs i allsköns påverkad mark, ursprungligen havsstrandväxt, allm. men av lägre frekvens i glest bebyggda delar av Skogsbygden, exempelvis sälls. i Garphyttetrakten i Tysslinge 1994.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Se svinmålla (aggregat) Chenopodium album agg.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

687 Chenopodium album L.

The map shows the northern distribution limit of this very polymorphic and extremely widespread species. Intensely spread by man, this species s. lat. has an almost worldwide distribution. "It is one of the most cosmopolitic of all plants, which actually can be expected anywhere, except in the Arctic and Antarctic" (Hultén, Circumpol. Il, p. 392), in the last-mentioned respect with a few exceptions of casual character.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Svinmålla år en gammal, kulturberoende art. Den ettåriga, mångformiga, konkurrenssvaga och ljusälskande mållan växer på odlad jord och annan starkt kulturpåverkad mark med gles växtlighet. Särskilt rikligt uppträder den i kväverika miljöer.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Säkerligen spridd i hela landskapet, men möjligen något mindre vanlig än C. suecicum, såsom generellt angetts vara fallet i landets norra delar (Uotila 1976, 1978). Arterna har förr ej hållits isär. Eftersom deras förekomst är ofullständigt känd redovisas följande kontrollerade belägg av C. album som granskats av P. Uotila (Edsele, Tåsjö samt G. Westmans belägg i Ådalen) och T. Karlsson (övriga).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast. Känd som åkerogräs sedan yngre stenålder och kan möjligen även ha odlats som nyttoväxt under förhistorisk tid (HHje 1955).
Förändring och hot: okänt; se vidare under kollektivarten C. album coll.
Kommentar: B, granskare KAO. Kan endast skiljas från svenskmålla C. suecicum när det finns mogna frön varför kollektiv behandling ofta varit nödvändig. Extremt mångformig art. På ruderatplatser påträffas ibland former av utländskt ursprung med starkt avvikande morfologi. Åtskilliga sådana har urskilts som lägre taxa men då namngivningen är mycket oklar och dessa formers taxonomiska värde är bristfälligt utrett behandlas de inte närmare här.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Svinmållan växer på öppen, fuktig till mycket torr mark och gynnas starkt av god näringstillgång. Den är vanlig på all slags kulturmark: som ogräs i åkrar, trädgårdar och odlingar (särskilt i potatis), i gårdskanter, vid gödselstackar, på vägkanter, avfallsplatser och jordhögar samt i gödslad, trampad betesmark. Arten finns också på tånggödslade havsstränder.
Funnen i 1039 rutor; tidigare belägg, bestämda av P. Uotila, från 21 rutor. Arten är dåligt dokumenterad från inre sydvästra, nordvästra och nordöstligaste Småland, men erfarenheter från de inventerare som redovisat svinmålla i snäv mening tyder på att den är mycket vanlig i hela landskapet. – Ursprunglig (på havsstränder), i övrigt en gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Svinmålla växer i diverse skräpmarker som jorddeponier, stenhögar, gamla sandtag, komposter, brännplatser och gödselhögar. Den är också vanlig i trädgårdsland, gårdsmiljöer, vägrenar, nyröjda betesmarker och åkerkanter; speciellt åkrar med fodermajs hyser ofta svinmålla. Driftvallar utmed havet och klapperstensvallar är ganska ovanliga växtmiljöer.

Svinmålla är jämnt spridd över hela Öland. Endast på Stora Alvaret är det glesare med fynden; där växer den längs traktorvägar, i stenbrott och horvor.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammalt ogräs.
Människans följeslagare i all slags näringsrik kulturmark: åkrar, trädgårdsland, gårdsplaner, gödselstäder, jordhögar, soptippar och annan ruderatmark. Svinmålla har även en stark fröreserv; den kan slå upp rikligt i trädade åkrar, även om inga plantor funnits medan marken odlades.

Svinmålla är svår att skilja från svenskmålla C. suecicum; säkrast skiljs de två arterna åt genom frökaraktärer. Eftersom de flesta har inventerat under sommarmånaderna är det troligt att en del svenskmållor felaktigt rapporterats som svinmålla. I provruteundersökningen noterades svinmålla/svenskmålla i 10,8 % av provrutorna, men säkert bestämd svinmålla noterades bara från 2,0 % och svenskmålla från 1,2 % av provrutorna. Resultatet tyder dock på att svinmålla är allmän på Gotland. Johansson (1897) uppgav frekvensen ”Allest.”. Denna bedömning gäller också i dag, främst för öns kulturmarker.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Svinmålla växer på praktiskt taget all slags öppen, störd jord och är starkt kvävegynnad. Svinmålla finns på åkrar, jordhögar, i gödselstäder samt i rabatter och planteringar liksom på skräpmarker, vägkanter, gårdsplaner, soptippar och på fågelgödslade öar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, finns på havsstränder, i odlade marker och på all slags annan kulturmark. Kvävegynnad. Mycket vanlig i hela landskapet. 781 rutor (94 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien, Nordafrika. I Sverige genom hela landet. I Sörmland mycket allmän och jämnt spridd – (88%). Svinmållan är ettårig och växer på omrörd mark i åkrar, trädgårdsland, kring gödselstäder samt på all slags öppen skräpmark, även näringsfattig, som vägrenar och grusgropsbottnar. Den är också vanlig på fågelgödslade skär.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Allmän i Uppland som helhet. 647 kartblad, 2115 kvadranter.
Almq. Allestädes, till de yttre bebodda skären.
Svinmålla är ett av de välkända ogräsen, framför allt i trädgårdsland och potatisåkrar, men även i många andra kulturmiljöer såsom gårdsmiljöer, nyanlagda vägkanter, banvallar och skräpmarker. Den påträffas även på stränder, speciellt på driftvallar.

Svårigheter att skilja mellan svinmålla och svenskmålla har gjort att den förra stundom betraktats i vidsträckt bemärkelse. Inventeringsuppgifter för svenskmålla har därför inkluderats i kartbilden, som därigenom påverkas endast marginellt.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Svinmållan förekommer på allehanda öppen, helst näringsrik mark. Den tillhör våra äldsta kulturföljeslagare. Som ogräs i odlingar växer den ofta samman med svenskmålla C. suecicum, men tycks vara mer anpassad till lättare (grusiga) jordar. Dessutom finns svinmållan ofta på bar utfyllnadsmark, jord- och grustäkter, nygjorda vägkanter och bankar, industriområden, längs gator, vid hus och på ödetomter, liksom i tätorternas planteringar etc. Arten är en snabb pionjär, men försvinner efter de första åren. Mer naturligt anträffas den på strändernas driftvallar, främst längs havsstranden och ute på fågelgödslade hällar i kustbandet. Idag kan den ibland även ses på reglerade sjöstränder i inlandet som vid Torp Hångstaörn. På rötslamhögar i Timrå Norrberge sågs 2007 massbestånd av manshög svinmålla.