
storskärvfrö
Noccaea caerulescens subsp. brachypetala
storskärvfrö är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

storskärvfrö är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- storskärvfrö




Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Storskärvfrö har i likhet med följande underart inkommit med frövaror under 1800-talet. Den äldsta uppgiften är från Norrköping 1842. I Halland har den troligen inte nått någon nämnvärd spridning.
Blekinges Flora
Se även backskärvfrö Noccaea caerulescens.
Sörmlands flora
Storskärvfrö växer i torra, gärna solexponerade gräsmarker, ofta på vägkanter och åkerrenar och i torra, sydvända skogsbryn. Underarten är ursprungligen inkommen med utländskt vallfrö och har ökat starkt under 1900-talet. Den fortsätter att sprida sig med oförminskad takt.
Mellaneuropa. I Sverige spridd i större delen av landet.
Närkes flora
Storskärvfrö är känd i Sverige sedan 1840-talet. Förekomsten i Närke är möjligen spridd. Belägg finns från Almby, Glanshammar, Götlunda, Hammar, Hardemo, Hidinge, Knista, Lerbäck, Norrbyås, Nysund, Tysslinge, Viby och Ånsta.
Hälsinglands flora
Storskärvfrö har i nutid noterats på 4 lokaler i 3 församlinar. 6 gamla lokaler i 5 församlingar.
Ångermanlands flora
Kusten Säbrå Gryttjom jvgbanken Som och snett emot hpl 1912, 1915 (Johns. GB S jfr Hyl. 1943a). Nora Nyadal 1964-75; Hornökrången 1962-75 (Evers GB h). Skog nära kyrkan dr Öhrlings sommarbostad 1975 (Evers h). Vibyggerå gamla kyrkan 1951 (Wmark). Själevad vanlig t ex Ås (Wmark). N inlandet Bjurholm. Bjurvik torrängssluttning 1985 (Encsson UME). Ådalen Överlännäs 1909 (Söderholm GB LD S jfr Hyl. 1943a). Sollefteå 1904 (Rönnbl. GB UPS jfr Hyl. 1943a); 1910 (Sjögren LD S UPS jfr Hyl. 1943a). Junsele Hömyra ödeby 1984 (Westm. 1988 UME). V inlandet Helgum Ärtrik flerst på ängsmark sparsamt 1934 (Grap. S jfr Hyl. 1943a). Tåsjö Ö. byn vägkant 1926 (K. Johansson S jfr Hyl. 1943a), i kanten av en rågåker sparsamt 1927 (Cederg. S jfr Hyl. 1943a), ängsmark tämligen sparsamt 1927 (Grap. S jfr Hyl. 1943a).
Västmanlands Flora
Åtminstone sedan 1950-talet tämligen allmän i alla kulturtrakter upp till Övre Bergslagen, där den möjligen ännu är något mindre frekvent. Lokalt allm. längs många järnvägssträckor, möjligen allestädes Naturaliserad i mesohemerob vegetation även i Övre Bergs I.: Ljusnarsberg: Smaltjärn, friskängsvegetation, f.d. slåttermark; torrängsvegetation flerstädes (!). Utbredningstyp: U.
Floran i Skåne.
Status: sannolikt inkommen som förorening i frövaror men tidigare föga uppmärksammad; i dag sannolikt bofast även om de knapphändiga uppgifterna inte ger något definitivt besked härom. Först uppgiven 1996 från Osby (AGu inv.).
Förändring och hot: okänt, men kanske först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare SSp och KAO.
Smålands flora
De raser som sammanfattas under namnet storskärvfrö anses ha införts med franskt gräsfrö från och med mitten av 1800-talet (Hylander 1943b). Tillgängliga uppgifter antyder att storskärvfrö i Småland är sällsyntare än vanligt backskärvfrö, men någon skillnad mellan underarterna i utbredningsmönster eller ekologi kan inte beläggas.
Antecknad från 109 rutor; tidigare uppgifter från 9 rutor.
Gotlands flora
Inkommen, bofast.
Ängen, utdikade myrar och vägkanter; från Vamlingbo till Hangvar och Rute.
Bohusläns Flora
Förmodligen utkommen från trädgårdsodling.
Medelpads flora
Storskärvfrö växer på liknande mark som föregående underart. I mindre bestånd ses den ofta på något friskare mark, ibland även i skuggiga lägen.