Katarina Stenman
Nyland 2021-07-13
Taxasida
storskärvfrö
Noccaea caerulescens subsp. brachypetala
(Jord.) Tzvelev
storskärvfrö är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt
storskärvfrö är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- storskärvfrö
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Noccaea caerulescens subsp. brachypetala
Vetenskapligt namn, fullständig form
Noccaea caerulescens subsp. brachypetala (Jord.) Tzvelev
Svenskt namn
storskärvfrö
Finskt namn
toukotaskuruoho
finlandSwedish
storskärvfrö
Foton
Patrik Engström
Sigtuna kommun 2023-06-03
Patrik Engström
Sigtuna kommun 2023-06-03
Calle Ljungberg
Vena station, Sm 2014-06-10
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Storskärvfrö har i likhet med följande underart inkommit med frövaror under 1800-talet. Den äldsta uppgiften är från Norrköping 1842. I Halland har den troligen inte nått någon nämnvärd spridning.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även backskärvfrö Noccaea caerulescens.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Storskärvfrö växer i torra, gärna solexponerade gräsmarker, ofta på vägkanter och åkerrenar och i torra, sydvända skogsbryn. Underarten är ursprungligen inkommen med utländskt vallfrö och har ökat starkt under 1900-talet. Den fortsätter att sprida sig med oförminskad takt.
Mellaneuropa. I Sverige spridd i större delen av landet.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Storskärvfrö är känd i Sverige sedan 1840-talet. Förekomsten i Närke är möjligen spridd. Belägg finns från Almby, Glanshammar, Götlunda, Hammar, Hardemo, Hidinge, Knista, Lerbäck, Norrbyås, Nysund, Tysslinge, Viby och Ånsta.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Storskärvfrö har i nutid noterats på 4 lokaler i 3 församlinar. 6 gamla lokaler i 5 församlingar.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Kusten Säbrå Gryttjom jvgbanken Som och snett emot hpl 1912, 1915 (Johns. GB S jfr Hyl. 1943a). Nora Nyadal 1964-75; Hornökrången 1962-75 (Evers GB h). Skog nära kyrkan dr Öhrlings sommarbostad 1975 (Evers h). Vibyggerå gamla kyrkan 1951 (Wmark). Själevad vanlig t ex Ås (Wmark). N inlandet Bjurholm. Bjurvik torrängssluttning 1985 (Encsson UME). Ådalen Överlännäs 1909 (Söderholm GB LD S jfr Hyl. 1943a). Sollefteå 1904 (Rönnbl. GB UPS jfr Hyl. 1943a); 1910 (Sjögren LD S UPS jfr Hyl. 1943a). Junsele Hömyra ödeby 1984 (Westm. 1988 UME). V inlandet Helgum Ärtrik flerst på ängsmark sparsamt 1934 (Grap. S jfr Hyl. 1943a). Tåsjö Ö. byn vägkant 1926 (K. Johansson S jfr Hyl. 1943a), i kanten av en rågåker sparsamt 1927 (Cederg. S jfr Hyl. 1943a), ängsmark tämligen sparsamt 1927 (Grap. S jfr Hyl. 1943a).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Åtminstone sedan 1950-talet tämligen allmän i alla kulturtrakter upp till Övre Bergslagen, där den möjligen ännu är något mindre frekvent. Lokalt allm. längs många järnvägssträckor, möjligen allestädes Naturaliserad i mesohemerob vegetation även i Övre Bergs I.: Ljusnarsberg: Smaltjärn, friskängsvegetation, f.d. slåttermark; torrängsvegetation flerstädes (!). Utbredningstyp: U.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: sannolikt inkommen som förorening i frövaror men tidigare föga uppmärksammad; i dag sannolikt bofast även om de knapphändiga uppgifterna inte ger något definitivt besked härom. Först uppgiven 1996 från Osby (AGu inv.).
Förändring och hot: okänt, men kanske först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare SSp och KAO.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
T. alpestre ssp. brachypetalum
De raser som sammanfattas under namnet storskärvfrö anses ha införts med franskt gräsfrö från och med mitten av 1800-talet (Hylander 1943b). Tillgängliga uppgifter antyder att storskärvfrö i Småland är sällsyntare än vanligt backskärvfrö, men någon skillnad mellan underarterna i utbredningsmönster eller ekologi kan inte beläggas.
Antecknad från 109 rutor; tidigare uppgifter från 9 rutor.
De raser som sammanfattas under namnet storskärvfrö anses ha införts med franskt gräsfrö från och med mitten av 1800-talet (Hylander 1943b). Tillgängliga uppgifter antyder att storskärvfrö i Småland är sällsyntare än vanligt backskärvfrö, men någon skillnad mellan underarterna i utbredningsmönster eller ekologi kan inte beläggas.
Antecknad från 109 rutor; tidigare uppgifter från 9 rutor.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, bofast.
Ängen, utdikade myrar och vägkanter; från Vamlingbo till Hangvar och Rute.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Förmodligen utkommen från trädgårdsodling.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Denna underart kom först in i landet (1840) men vi har inget säkert medelpadsfynd förrän 1903. Storskärvfrö växer bl.a. i Dauphiné i södra Frankrike, varifrån stora kvantiteter frövaror importerades (Hylander 1943).
Storskärvfrö växer på liknande mark som föregående underart. I mindre bestånd ses den ofta på något friskare mark, ibland även i skuggiga lägen.
Storskärvfrö växer på liknande mark som föregående underart. I mindre bestånd ses den ofta på något friskare mark, ibland även i skuggiga lägen.