Taxasida

småtörel

Euphorbia exigua

L.

småtörel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

småtörel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • småtörel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Euphorbia exigua
Vetenskapligt namn, fullständig form
Euphorbia exigua L.
Svenskt namn
småtörel
norwegianBokmal
småvortemelk
norwegianNynorsk
småvortemjølk
Finskt namn
pikkutyräkki
finlandSwedish
smatörel
Danskt namn
Liden vortemælk
Foton
Patrik Engström
Parboängsvägen 2011-09-29
Patrik Engström
Parboängsvägen 2011-09-29
Nycklar

Fröberg, L. 2019: Euphorbia – törlar (ettåriga arter).

Den Botaniska Skattkammaren
Nyckel till de tolv arter som hittills är kända från Sverige.
Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Sydligt åkerogräs.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Tillfälligt inkommen som ogräs med jord från sydvästra Skåne.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Tillfällig. Som bofast finns den ettåriga arten närmast i västra Skåne och på Själland, där den växer i åkrar och på ruderatmark.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Okänd miljö. Tillfällig. - 1 (1).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1283 Euphorbia exigua L.

This species probably originates from the Mediterranean region. It has then spread as a weed northwards through Europe and sparsely to N. America and Australia. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 271.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

3; utdöd, förr bofast på en lokal i Mälarområdet Trolig utbredningstyp som naturaliserad: S13 (S12).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har alltid varit sällsynt och förefaller aldrig ha varit känd från fler aktuella lokaler än i dag; under hela den förra inventeringsperioden totalt uppgiven från drygt 50 rutor. Nationellt rödlistad (VU).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

En sydlig art, som når Skåne, Öland och Gotland, där den finns som åkerogräs (på öarna även på kalkhällmark). I Småland är den helt tillfällig, införd med olika frövaror i sen tid.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Småtörel är troligen ursprunglig i Medelhavsområdet och har som ogräs spridit sig norrut i Europa. Till Öland har den inkommit under 1800-talet, kanske med utsäde, och etablerade sig först som åkerogräs. Växten var fram till 1970-talet enbart funnen i miljöer som åkrar och vägkanter. Först under 1980-talet började småtörel noteras i alvarmiljöer där den växer i bart, vinterfuktigt vittringsgrus som under sommaren ofta helt torkar ut. I dagsläget är åkermiljöerna i minoritet med endast sex lokaler medan resterande fynd främst är gjorda i vittringsgrus på alvarmarker. Småtörel är sällsynt funnen på skrotstenshögar och vid ett tillfälle på kanten av en nygrävd bevattningsdamm.

Dagens många fynd på Stora Alvaret förefaller vara etableringar i sen tid. Arten uppvisar därmed samma mönster som piggfrö Lappula squarrosa som idag saknas i åkrar men däremot har en del förekomster i grusalvar. I dagsläget finns de rikaste förekomsterna för småtörel på södra Öland, främst i S. Möckleby sn, där den sågs första gången 1978 på alvarmark. Där växer den både som åkerogräs, i grusalvar och på upplagda stenhögar vid det stora, nedlagda kalkbrottet NO om Albrunna. Kanske kan småtörel hitta till fler lämpliga miljöer på Stora Alvaret? Arten är ojämn till sitt uppträdande och torra somrar kan den vara helt borta från sina lokaler varför den är svår att inventera. En klar ökning har skett sedan Sterner (1938) men ökningen förefaller nu ha bromsat in även om några nyfynd gjorts på Stora Alvaret. Växten är även funnen så långt norrut som vid Karum alvar, Högsrum sn, där den tidigare var okänd. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammal kulturföljeslagare, möjligen ursprunglig.
Åkrar (mest korn- och stubbåkrar), körspår på alvar och hällmark samt i kalkbleke i utdikade myrar. Troligen utvandrad från kulturmark till naturlig miljö på alvarmark, gärna något vinterfuktig, av vätkaraktär med uppfrysningsrörelser. Men kanske är arten ursprunglig i dessa miljöer.

På Tofta skjutfält finns mycket rika förekomster, som uppkom när militär övningsverksamhet ideligen skapade bara ytor med kalkjord. Här gynnades den konkurrenssvaga småtöreln, men sedan militärens verksamhet minskat har en nedgång noterats.

Ca 50 äldre växtplatser är kända. Johansson (1897) angav småtörel som ”Flerst.”, mest på öns sydvästra del. Arten har troligen i dag rätt oförändrad frekvens på Gotland jämfört med slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Dess utbredning visar en stark koncentration till tre områden: f.d. Mästermyr, Tofta skjutfält och Lärbro (mot Rute). I de två förstnämnda är artens biotoper nyskapade under 1900-talet, medan den sistnämnda är i det område där den först påträffades, i början av 1800-talet.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Bofast i Skåne, på Öland och Gotland. I Bohuslän tillfälligt inkommen. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, bofast i Skåne, på Öland och Gotland. Ej funnen under inventeringen.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Medelhavsområdet. I Sverige i Skåne och på Öland och Gotland, för övrigt tillfällig. 

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ursprungligen mediterran art, som har spritt sig till övriga Europa. Den förekommer i Skåne, på Öland och Gotland och tillfälligt längre norrut. Rödlistad. Ej funnen efter 1990 annat än i Uppsala botaniska trädgård 1993, då den växte i stor mängd på sandplaner och grusgångar.
Almq. Mycket sällsynt.
Småtörel är konkurrenssvag och växer på torr, gärna sandig, öppen mark. Kan tillfälligt förekomma rikligt i gynnsamma situationer.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Inkommen till Gävle hamn med barlast. Här noterad 1846 (Hartman i UPS), 1854 och 1879 (RHn i UPS), 1905*15 (Dahlstedt 1916).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Fem fynd gjordes i stadsmiljö eller på barlast i gammal tid, men arten har inte påträffats under vår inventering.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förr på barlast och som ogräs i plantskola.