Patrik Engström
Granboda 2024-07-05
Taxasida
skogsstjärnblomma
Stellaria longifolia
Muhl. ex Willd.
skogsstjärnblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
skogsstjärnblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- skogsstjärnblomma
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Stellaria longifolia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Stellaria longifolia Muhl. ex Willd.
Svenskt namn
skogsstjärnblomma
norwegianBokmal
rustjerneblom
norwegianNynorsk
rustjerneblom
Finskt namn
metsätähtimö
finlandSwedish
skogstjärnblomma
Foton
Patrik Engström
Rankleven 2024-07-05
Patrik Engström
Rankleven 2024-07-05
Anders Delin
Stor- Kölhöjden, Hassela 2011-05-29
Anders Delin
Stor- Kölhöjden, Hassela 2011-05-29
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-11
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Skogsstjärnblomma är ursprunglig men kulturgynnad. Någorlunda naturliga ståndorter finner man utmed bäckar och källflöden i fuktig, gärna översilad skogsmark samt i kärrkanter, särskilt alkärr. De vanligaste och ofta även individrikaste växtplatserna finns dock i kulturpåverkad skogsterräng - hyggen, i synnerhet fuktiga kantzoner, stigar, körspår, skogsvägsdiken, skjutbanor och ledningsgator.
Skogsstjärnblomma har ökat under 1900-talet. Vi tror att arten gynnas av en del moderna skogsbruksåtgärder, till exempel anläggandet av skogsbilvägar.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Spridd–allm. i Skogsbygden och med stora luckor i utbredningen på Närkeslätten. Hartman (1866) kände ingen lokal i södra Närke men kunskapsbristen gällande Tylöskog upphävdes av Segerström (1932) som fann den ”mångenstädes, särskilt i skogsbygden”.
I naturlig vegetation är arten sälls. bl.a. på hällkrön av silikat, grönsten och kalk, i bäckkärr och dråg tillsammans med källarv (Askersund S om Mörthult 1993), i sumpskog och bland hjortron i vitmossegranmyr (Knista Sörviken 1992).
Skogsstjärnblomma är påtagligt gynnad av kalhyggen och förekommer ofta i ymn. ruggar i såväl barr- som ädellövskog. Växtplatser är f.ö. skogsvägkanter, kolbottnar, kalkbrott, järnvägsområden, badstränder och ekbryn etc.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Spridd i hela landskapet, ej sällsynt men ofta förbisedd. - 157 (41 ).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Allmän i Skogslåglandet och Bergslagen; spridd på Mälarslätten (även på Mälaröarna). Den lägre frekvensen i SÖ torde bero på ståndortsbrist genom hög uppodling. Utbredningstyp: N1.
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Myrin 1832.
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Vid Tennäs nedanför bergväggen".
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
734 Stellaria longifolia Mühl.
This boreal-montane species is widely distributed in Eurasia and N. America. A differentiation between S. diffusa Schlecht. in Eurasia and S. longifolia Mühl. and S. atrata (J. W. Moore) Boivin in N. America is proposed by Boivin (Sv. Bot. Tidskr. 47 /1953, p. 43 ff.). The species s. lat. belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 102 and map 94). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 143.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 46–60 %.
Förändring och hot: minskning med 46–60 %.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Skogsstjärnblomma växer naturligt på frisk till fuktig, ej alltför näringsfattig mark i barrskog och barrblandskog. Den föredrar ställen där markvattnet är rörligt, t.ex. översilade sluttningar, källkanter, bäckstränder, raviner och dalbottnar men ses även i sumpskog, t.ex. alsumpskog och i kanten av skogskärr. Arten är kulturgynnad och växer gärna på fuktiga hyggen, i traktorspår, utmed skogsbilvägar och på dikesvallar.
Funnen i 464 rutor, tidigare uppgifter från 122 rutor. Ganska vanlig i stora delar av landskapet men ganska sällsynt i sydväst och saknas nästan helt i öster; kanske förbisedd i området V och SV om Vättern (arten är känd från talrika lokaler i angränsande delar av Västergötland, Bertilsson m.fl. 2002). – Ursprunglig.
Funnen i 464 rutor, tidigare uppgifter från 122 rutor. Ganska vanlig i stora delar av landskapet men ganska sällsynt i sydväst och saknas nästan helt i öster; kanske förbisedd i området V och SV om Vättern (arten är känd från talrika lokaler i angränsande delar av Västergötland, Bertilsson m.fl. 2002). – Ursprunglig.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Skogsstjärnblomma växer i friska till fuktiga barr- och blandskogar, gärna i gläntor, intill stigar, kraftledningsgator samt vid skogsbilvägar och andra vägkanter. Uppträder ibland i stor mängd på ett par år gamla hyggen.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inhemsk, växer på fuktig till frisk skogsmark i ej alltför slutna barrskogar och barrblandskogar med god bonitet. Gynnas av hyggesbruket och blommar ofta rikligt på hyggen och i hyggeskanter. Vanlig i hela landskapet utom i Göteborgsområdet, på Varaslätten och Falbygden. 824 lokaler i 418 rutor (50 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien, Nordamerika. I Sverige genom hela landet. I Sörmland tämligen allmän – (23%). Skogsstjärnblomman växer i örtrik barrskog och alsumpskog, helst med rörligt grundvatten. Den gynnas starkt av markstörningar och finns ofta i frisk skogsmark utmed körspår och skogsvägar. Arten är flerårig men ofta rätt kortlivad. Den har en stor frö reserv i marken och ofta uppträder den helt kortvarigt i täta massbestånd på fuktiga och ibland även torrare hyggen under några år efter avverkning. När gräsvegetationen därefter tätnar försvinner den vanligen.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i väster och nordväst, i övrigt mindre allmän, men saknas i stora delar av östra Uppland. 219 kartblad, 440 kvadranter.
Skogsstjärnblomma växer i fuktiga skogsmiljöer. Man finner den i sumpskogar, helst i små öppningar, i bäckdalar, på dikesrenar och hyggen, men även i öppna kärr.
Förändring + 3 %.
Skogsstjärnblomma växer i fuktiga skogsmiljöer. Man finner den i sumpskogar, helst i små öppningar, i bäckdalar, på dikesrenar och hyggen, men även i öppna kärr.
Förändring + 3 %.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Skogsstjärnblomma är en ursprunglig art. Den anges som sällsynt i Gävletraktens växter och bara tre 1800-talsfynd har publicerats. Totalt finns tretton gamla fynd. Det är troligt att arten har ökat.
Skogsstjärnblomman förekommer i olika skogar och det är svårt att hitta en gemensam nämnare annat än att den ofta finns i anslutning till rörligt markvatten, källflöden, småbäckar och vid ängsartade gläntor. Arten är vanligare på hyggen och annan öppen skogsmark än i skog. Kanske ingår den i skogsmarkens fröbank. Den gynnas uppenbarligen av ljus och omrörning och hittas ofta i körspår och rotvältor liksom under kraftledningar. Arten växer ibland mycket magert i fuktiga skogsängar. Den förekommer också i kulturskapade miljöer som skogsdiken och vägkanter.
Vanliga följeväxter är hallon (22%), ekorrbär, skogskovall, rönn, skogsfräken och vitsippa.
Skogsstjärnblomman förekommer i olika skogar och det är svårt att hitta en gemensam nämnare annat än att den ofta finns i anslutning till rörligt markvatten, källflöden, småbäckar och vid ängsartade gläntor. Arten är vanligare på hyggen och annan öppen skogsmark än i skog. Kanske ingår den i skogsmarkens fröbank. Den gynnas uppenbarligen av ljus och omrörning och hittas ofta i körspår och rotvältor liksom under kraftledningar. Arten växer ibland mycket magert i fuktiga skogsängar. Den förekommer också i kulturskapade miljöer som skogsdiken och vägkanter.
Vanliga följeväxter är hallon (22%), ekorrbär, skogskovall, rönn, skogsfräken och vitsippa.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Skogsstjärnblomma ses visserligen oftast i skog med slutna träd-, fält- och mosskikt, men kommer upp rikligt på mark som störts vid avverkning eller traktorkörning. Arten spirar, troligen från frö, på hårt bränd mark där lingon- och blåbärsrisets jordstammar har dödats. Den blommar från skogsstjärnans till mjölkens tid. Bladen är gröna till efter höstfärgernas tid, men övervintrar inte gröna. Bild i Natur och vegetation, sid. 183.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Skogsstjärnblomma är mer okänd än den snarlika grässtjärnblomman S. graminea och växer mer undanskymt och då framförallt i skuggiga och fuktiga skogsmiljöer. Sina naturliga förekomster har den i källdrag och svackor i rikare granskog och den är särskilt vanlig i morasmiljöer bland block och lågor, på sipperytor i ravinkanter och sydbergsbranter. I skog rotar den sig gärna i nedbruten förna, låga mossor eller i markblottor. Ibland växer den i albårder och lövlundar eller i gropar kring rikare skogsbäckar. Någon gång kan den t.o.m. förekomma i blöt vitmossa bland vass, som i Kråkstasjön i Njurunda. Å andra sidan är den även sedd i lundartad miljö, relativt torr tallskog på glaciofluvialt material på Ljunganåsen (Torp).
I solöppna lägen vid röjningar och på frodiga hyggen kan skogstjärnblomman växa till och bli rikblommig och buskformig. Den kan då i stora mängder kolonisera mineraljordsgropar och körspår. Så kan den också ses på mineraljord i fuktiga dikeskanter och i skogsbilvägsskärningar, ibland då även i torrare lägen, t.ex. på nakna moränjordsblottor.
I solöppna lägen vid röjningar och på frodiga hyggen kan skogstjärnblomman växa till och bli rikblommig och buskformig. Den kan då i stora mängder kolonisera mineraljordsgropar och körspår. Så kan den också ses på mineraljord i fuktiga dikeskanter och i skogsbilvägsskärningar, ibland då även i torrare lägen, t.ex. på nakna moränjordsblottor.