Taxasida

sanddraba

Draba nemorosa

L.

sanddraba är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Peter Ståhl
Översikt
Översikt

sanddraba är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sanddraba
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Draba nemorosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Draba nemorosa L.
Svenskt namn
sanddraba
norwegianBokmal
veirublom
norwegianNynorsk
vegrublom
Finskt namn
keltakynsimö
finlandSwedish
sanddraba
Foton
Peter Ståhl
Österfärnebo ka 2014-05-10
Patrik Engström
Söderhamn 2022-06-04
Katarina Stenman
Nordingrå kyrkoriun 2019-05-25
Katarina Stenman
Nordingrå kyrkoriun 2019-05-25
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

964 Draba nemorosa L.

This widespread species probably originates from SE. Europe and W. and C. Asia and possibly also from the prairies of N. America. It belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. II, p. 114 and map 105). It has been introduced into Australia and Tasmania. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 185.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

En form av sanddraba f. lejocarpa med glatta skidor uppges av Ahlfvengren (1924) från Falkenberg valskvarnen, baserat på belägg från 1912 (S. Svenson i LD).

Sanddraba finns huvudsakligen i mellersta Sverige från Dalarna till Ångermanland (Mossberg m fl 1992).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sanddraban är en ettårig sandmarksväxt. Den är för­modligen införd, men har hållit sig kvar i många år på några av sina lokaler.

Sydöstra Europa, västra Asien. I Sverige i Svealand och Norrland.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Samuelssons uppgift från Villingsberg är den enda säkra av arten efter 1800-talet, men upptas för Närke ännu i Jonsell (1993a). Möjligen utgången.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Dusén (1880): Sveg och Nilsvallen.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Sanddraban tillhör den sydostliga utbredningsgruppen med en särskild koncentration av förekomster i Ångermanland-Medelpad och utposter i sydöstra Norge. - 92 (26).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

13; sällsynt i Västra Bergslagen; ett par äldre lokaler i Skogslåglandet Försvunnen på vissa lokaler, åter påletad på 4 och troligen ännu anträffbar också på 3, 5, 7, 11, 13. Ansamling i landskapets V. delar syns bero på spridningsslump samt tillgång på lämpliga ståndorter. Hade kunnat förväntas också i Östra Bergslagen Utbredningstyp (bofast): Slagg/varp?

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Sanddraba är en ettårig, gulblommig draba med stor utbredning i låglandet i norra och mellersta Sverige. Söder om Uppland är den mycket sällsynt, men enstaka utposter finns i Östergötland och södra Västergötland. Arten kan därför ha funnits i Småland, men de belägg som finns är inte helt övertygande: Småland 1901 (A. Molander i GB); alltför vagt. Vimmerby Södra Vi utan år (N. Nilsson i Kulb, !ThK 1991); etikettförväxling?

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Sanddraba är i Sverige en sällsynt växt som förekommer främst i kustlandskapen från Uppland och vidare norrut. Den växer på öppen, sandig mark som rasbranter och nipor men även på kulturpåverkade lokaler som murverk och i sandiga betesmarker. Det finns ett belägg från Öland men i detta fall torde det röra sig om etikettförväxling. Insamlaren har dock detta år samlat annat på Öland som fatsvamp Poronia punctata, grådådra Alyssum alyssoides, ölandsmåra Galium oelandicum, strandviol, Viola stagnina och våradonis Adonis vernalis.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

En kollekt anges vara tagen på Gotland (LD, utan årtal och samlare), möjligen etikettförväxling.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, bofast från Uppland till övre Norrland. Rödlistad art (NT missgynnad). Funnen på en lokal.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer omkring den norra delen av Dalälven och söder om Uppsala. Rödlistad. 10 kartblad, 13 kvadranter.
Sanddraba växer på brinkarna vid Dalälven och på andra öppna, sandiga marker som stränder, banvallar och ruderatmarker.
Förändring - 17 %. – I de två huvudutbredningsområdena: Uppsala (Ultuna) och Älvkarleby har sanddraba funnits länge. I Ultuna åtminstone sedan 1889 (G. Hellsing, UPS) och vid det närliggande ”Hospitalet” (Ulleråker) finns insamlingar från 1800-talet fr.o.m. 1836 (C.M. Nyman, S, se även Mörner 1909). I Älvkarleby har den funnits åtminstone sedan 1917 (E. Almquist, UPS), men Almquist (1929) anger att den där möjligen kan vara införd redan på 1500-talet. Inom ovanstående områden sprids sanddraban till närliggande lokaler och ger upphov till mer eller mindre tillfälliga förekomster. Sanddraba etablerar sig lätt där det skapats lämpliga förhållanden, d.v.s. på öppna partier på sandig mark, och kan då bilda individrika bestånd genom sin möjlighet att ackumulera en fröbank (Milberg 1994b). Den registrerade minskningen kan bero på att arten har förbisetts under inventeringen, eftersom den blommar så tidigt.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sanddraba är en gammal kulturföljeslagare. Den första fynduppgiften gavs av Carl Johan Hartman och Claes Östling 1810, Gävle – »ganska ymnig på torra ställen«. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 anges den förekomma flerstädes. Över 30 gamla fynd är dokumenterade runt Gävle. Många av dessa är nu försvunna och både antalet lokaler och antalet individer på varje lokal har minskat starkt.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Flera observationer visar att sanddraba kräver fuktigt väder för att gro. Under sådana förhållanden kan den gro både på sensommaren–hösten och mycket tidigt på våren. På en fuktigare plats utvecklades däremot fröplantor under 1993. På åkrarna SV, S och SO om Norrbo kyrka har sanddraban en stark population, men mängden blommande plantor varierar mycket kraftigt. Vissa år har det varit svårt att hitta några plantor alls medan det andra år har funnits gula stråk av tusentals exemplar.
Under sensommaren bildade rosetter övervintrar oskadade. Tidpunkten för blomningens början kan variera beroende på när groningen skett. Oftast är sanddraban i knopp när backskärvfrö blommar för fullt. Den blommar då från vitsippans till ekorrbärets tid, samtidigt med eller något senare än nagelört, samtidigt med backtrav. Den är samtidig med eller något tidigare än ­vårförgätmigej. Sanddraba kan sprida frö redan i skogsstjärnans tid.
Hartman (1854) uppgav att Svedberg hade sått arten på kyrkogårdsmuren i Söderhamn. Där har den dock ej setts i modern tid. Den växer på muren kring kyrkan i Segersta, där nagelört också förekommer. Insådden på Lundnäs, på isälvssand och mo, lyckades initialt väl, och arten kom upp spontant på bar jord på många ställen, men detta har inte resulterat i en permanent förekomst.Även i Johannesberg i Bjuråker har insådd på tomt misslyckats.
På de klassiska lokalerna i Sanna i Järvsö växer sanddraba bland annat i en av får uppsparkad grop i isälvssand. Arten är starkt beroende av att större eller mindre vegetationsfria ytor uppkommer. Alla lokaler är antingen på åker- eller betesmark eller på trampad och sliten mark i närheten av bebyggelse. Lokalerna i Undersvik, Färila, Järvsö och på Enskär i Söderhamn ligger på isälvsmaterial. Lokalen i Alfta, Svabensverk är på mark med inslag av masugnsslagg, och är den enda där marken antas ha ökad kalkhalt.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sanddraba är en liten, gulblommande vårväxt. Vårt landskap hyser en förhållandevis stor del av den svenska förekomsten av arten. Den är kalkgynnad men tycks också ha förkärlek till de gamla järnbruken Galtström, Åvike, Lögdö och Matfors. Den växer gärna på slagg- och varphögar (jämför Malmgren 1982) och vid Åvike kan den fortfarande ses på gammal slagg. Dessutom är den vanlig inom alnökalkens område, i nordöstra Alnö och södra Hässjö och Tynderö.
Sanddraba är dessutom spridd längs järnvägen Sundsvall-Ånge. Den finns även mer naturligt på den närliggande Ljunganåsen, i sydvända, eroderade lägen tillsammans med andra vårannueller. Några gånger är den även funnen i vallkanter på lätt jord, som i Tynderö. Ibland dyker den överraskande upp i små isolerade populationer, t.ex. i grus på ett gårdstun (Borgsjö) eller på en gammal ladugårdsbrygga. Mer kulturoberoende förekom den i sandig strandbrink vid Indalsälvens delta i Timrå och på sandig havsstrand i Tynderö.