sammetsdaggkåpa

Sammetsdaggkåpa växer främst på torr, ljusexponerad mark med lågvuxna gräs och örter - naturbetesmarker och vägkanter dominerar bland ståndorterna men åkerrenar, åkervägar, stigar, järnvägsområden och övergiven åkermark är också ganska vanliga miljöer.

Allm. i allsköns torrängar och närliggande exponerad mark.

Gammal bofast art.

Allmän

Sydlig-sydöstlig art med få fynd i nordligare provinser. Sannolikt enbart kulturspridd i landskapet. - 4 (3).

Allmän i hela området Utbredningstyp: U.

1130 Alchemilla glaucescens Wallr.

This species is mainly restricted to C. and partly N. and E. Europe.

Sammetsdaggkåpa föredrar torr till frisk, gärna grusig eller sandig mark med kort gräsväxt. Den är en framträdande art i torrängarna i det gammaldags odlingslandskapet, särskilt på hällmarker, grusåsar, backar och ogödslad betesmark. Man finner den dock även på t.ex. vägkanter, stigar, igenlagda åkrar och järnvägsområden. Arten är ljuskrävande och missgynnas av gödsling och igenväxning.

Sammetsdaggkåpa växer på torr, ofta betad och kalkrik mark och är vanlig i Ölands många stäppartade torrängar. Men den har bred ekologi och ses även i betade hässlen, ädellövskog, strandängar och längs skogsvägar. Ibland är den funnen i slåtterängar, fuktängar med ölandstok och ruderatmiljöer som tippade jordhögar.

Sammetsdaggkåpa klarar att växa betydligt torrare än andra daggkåpor och är den enda i släktet som förekommer frekvent på Stora Alvaret. Inom Mittlandet är den också vanlig och där ofta funnen i torra–friska betesmarker; i liknande miljöer växer den i östra sjömarken. Endast inom barrskogarna i Böda saknas den. Sammetsdaggkåpa är överlägset den vanligaste daggkåpan på Öland och håller ställningarna väl än idag.

Sammetsdaggkåpa känns igen på att den överallt är mjukt silkeshårig, även blomskaft och blombägare är håriga. Den småväxta daggkåpan har blad som är runda, grågröna med flikar som har få och grova tänder.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Friska till torra, mest öppna miljöer: ängsmark (gärna betad), ängen, skogsbryn, stigar och körvägar, ängsbarrskog och tallskog. Arten är den helt dominerande daggkåpan på Gotland; 27 av 28 provrutenoteringar med daggkåpor gäller denna art. Johanssons frekvens (se ovan) stämmer ganska bra också i dag.

Sammetsdaggkåpa är Bohusläns vanligaste och mest jämnt spridda daggkåpa. Den växer solöppet och relativt torrt, på sandig eller grusig mark, påfallande ofta på skalgrus eller skalblandad jord och är en karaktärsart för den hedartade, ibland fortfarande välbetade gräsmark, som breder ut sig mellan berghällarna nära kusten och på torrbackar och sandiga sluttningar i inlandet. Arten missgynnas av kvävegödsling och igenväxning.

Sammetsdaggkåpan växer huvudsakligen på torra, gärna kalkrika marker och är den vanligaste daggkåpan i torrbackar, på sandmarker och på kalktorrängar. Man finner den ibland även på fuktigare mark, där den kan bli stor och frodig.

Har mycket stor utbredning i Europa och finns sedan gammalt i Sverige men är ovanlig i Norrland. Arten är kalkgynnad och föredrar torra, soliga växtplatser, som hagmarker, vägslänter och backar. Den är mycket konkurrenssvag (Frost-Olsen, brev 2013). I Hälsingland är den ganska ovanlig. Samuelsson (1943) angav den bara från 8 lokaler och Bertilsson & Carlsson (1999) fann ingen säker sammetsdaggkåpa på de 66 lokaler de inventerade 1999.