
sammetsdaggkåpa
Alchemilla glaucescens
sammetsdaggkåpa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

sammetsdaggkåpa är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- sammetsdaggkåpa








Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Sammetsdaggkåpa växer främst på torr, ljusexponerad mark med lågvuxna gräs och örter - naturbetesmarker och vägkanter dominerar bland ståndorterna men åkerrenar, åkervägar, stigar, järnvägsområden och övergiven åkermark är också ganska vanliga miljöer.
Närkes flora
Allm. i allsköns torrängar och närliggande exponerad mark.
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Flora över Dal
Allmän
Ångermanlands flora
Sydlig-sydöstlig art med få fynd i nordligare provinser. Sannolikt enbart kulturspridd i landskapet. - 4 (3).
Västmanlands Flora
Allmän i hela området Utbredningstyp: U.
Atlas of North European vascular plants
1130 Alchemilla glaucescens Wallr.
This species is mainly restricted to C. and partly N. and E. Europe.
Floran i Skåne.
Förändring och hot: ökning med 15–31 %.
Smålands flora
Sammetsdaggkåpa föredrar torr till frisk, gärna grusig eller sandig mark med kort gräsväxt. Den är en framträdande art i torrängarna i det gammaldags odlingslandskapet, särskilt på hällmarker, grusåsar, backar och ogödslad betesmark. Man finner den dock även på t.ex. vägkanter, stigar, igenlagda åkrar och järnvägsområden. Arten är ljuskrävande och missgynnas av gödsling och igenväxning.
Ölands flora
Sammetsdaggkåpa växer på torr, ofta betad och kalkrik mark och är vanlig i Ölands många stäppartade torrängar. Men den har bred ekologi och ses även i betade hässlen, ädellövskog, strandängar och längs skogsvägar. Ibland är den funnen i slåtterängar, fuktängar med ölandstok och ruderatmiljöer som tippade jordhögar.
Sammetsdaggkåpa klarar att växa betydligt torrare än andra daggkåpor och är den enda i släktet som förekommer frekvent på Stora Alvaret. Inom Mittlandet är den också vanlig och där ofta funnen i torra–friska betesmarker; i liknande miljöer växer den i östra sjömarken. Endast inom barrskogarna i Böda saknas den. Sammetsdaggkåpa är överlägset den vanligaste daggkåpan på Öland och håller ställningarna väl än idag.
Sammetsdaggkåpa känns igen på att den överallt är mjukt silkeshårig, även blomskaft och blombägare är håriga. Den småväxta daggkåpan har blad som är runda, grågröna med flikar som har få och grova tänder.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Ursprunglig.
Friska till torra, mest öppna miljöer: ängsmark (gärna betad), ängen, skogsbryn, stigar och körvägar, ängsbarrskog och tallskog. Arten är den helt dominerande daggkåpan på Gotland; 27 av 28 provrutenoteringar med daggkåpor gäller denna art. Johanssons frekvens (se ovan) stämmer ganska bra också i dag.
Bohusläns Flora
Sammetsdaggkåpa är Bohusläns vanligaste och mest jämnt spridda daggkåpa. Den växer solöppet och relativt torrt, på sandig eller grusig mark, påfallande ofta på skalgrus eller skalblandad jord och är en karaktärsart för den hedartade, ibland fortfarande välbetade gräsmark, som breder ut sig mellan berghällarna nära kusten och på torrbackar och sandiga sluttningar i inlandet. Arten missgynnas av kvävegödsling och igenväxning.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Sammetsdaggkåpan växer huvudsakligen på torra, gärna kalkrika marker och är den vanligaste daggkåpan i torrbackar, på sandmarker och på kalktorrängar. Man finner den ibland även på fuktigare mark, där den kan bli stor och frodig.
Upplands flora
Almq. Kusttrakter mer eller mindre allmän, i inlandet ojämnt spridd (traktvis tämligen allmän) och längst i väster endast enstaka lokaler.
Sammetsdaggkåpa växer huvudsakligen på torrare gräsmarker, ofta i naturbetesmarker och örtrika ängsrester, speciellt längs kusten ofta även på örtrikare hällmarker. Den påträffas också i vägkanter och på olika typer av öppna, sandiga marker.
Gästriklands flora
Hälsinglands flora
Har mycket stor utbredning i Europa och finns sedan gammalt i Sverige men är ovanlig i Norrland. Arten är kalkgynnad och föredrar torra, soliga växtplatser, som hagmarker, vägslänter och backar. Den är mycket konkurrenssvag (Frost-Olsen, brev 2013). I Hälsingland är den ganska ovanlig. Samuelsson (1943) angav den bara från 8 lokaler och Bertilsson & Carlsson (1999) fann ingen säker sammetsdaggkåpa på de 66 lokaler de inventerade 1999.