rosling

Gammal bofast art.

Rosling är ursprunglig. Den växer rikligt på mossar och i många typer av fattigkärr.

Trivialart

Allmän

1456 Andromeda polifolia L.

This subarctic-boreal species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 172 and map 163). In eastern N. America and SW. Greenland a closely related taxon, here distinguished as a subspecies, occurs, viz. subsp. glaucophylla (Link) Hult. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 328.

Allm. myrväxt. Björkman (1987a) såg den sälls. vid 236 undersökta sjöar i länet. Den saknas nästan helt i myrlösa socknar. Broddeson (ms) fann den i en slåtteräng SÖ om Axsjöboda i Tysslinge 1929.

Omkring 5 000 år gamla bladrester av rosling från senare än atlantisk tid är kända från bl.a. Lerbäcksmossen (Sernander 1898).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Utbredningen ungefär som Ledum palustres. Såsom vanlig kärrart förr vanligare på Mälarslätten, nu flerstädes bortodlad. Aldrig påvisad i Badelunda, Dingtuna, Hubbo, Kungs-Barkarö, Kärrbo, Köping, Lundby, Säby, Västerås-Barkarö. På Mälaröarna endast känd från Ängsö: Fagerön, "ansatser till myrar" (WALLDÉN 1958a). Försvunnen från Västerås, Skerike m.fl. Sparsamheten på Mälarslätten och i Ö. Skogslåglandets jordbruksområden beror på ståndortsbrist, till en del orsakad av låg nederbörd och edafiska förhållanden. Utbredningstyp: N1.

Upprätt, vintergrönt ris med kala grenar och 2–4 cm långa, mycket smala, läderartade, otandade blad med stark nedböjd kant. Bladen är mörkgröna ovan med mittnerven i en fåra, vaxat ljusgrå under med brun, utstående mittnerv. Till formen liknar de något rosmarin. I skottopparna utvecklas några få, långskaftade, rosa, klocklika blommor. Frukten är en rund, torr kapsel med lång stfitrest.

Rosling är en mycket allmän myr- och fukthedsväxt som klarar mycket magra förhållanden.

Förväxlingsrisk:
I blom omisskännlig.
Krypvide (Salix repens) (ej i innersta Norrland) kan vara upprätt och ha smala blad med vit bladundersida, men färgen beror på tätt liggande silkeshår.
Tranbär har också vit undersida på bladen, men de är kortare, med tvär bas, och växten kryper.
Skvattram (Rhododentron tomentosum) är grövre, med brunhåriga grenar och blad som är brunhåriga under.
Finnmyrten (Chamaedaphne calyculata) (östra Norrbotten) har mer tunglika blad som är översållade med mycket små, runda fjäll (lupp!), och inte är vita under.

Rosling har i Europa främst en nordlig och östlig utbredning. I Sverige är den vanlig i större delen förutom längst nere i söder och sydost. Rosling växer på fuktig, mager torvmark och på Öland är den känd från en enda lokal i ett igenväxande och utdikat skogskärr med bl.a. axag Schoenus ferrugineus. Den sågs senast på lokalen 1964 av Åke Lundqvist men blommade inte sista året. Rosling bedöms vara utgången ur den öländska floran.

Gammal, förr bofast, numera utgången.

Ursprunglig.
Endast kvar på ett utdikat mosseplan, där den verkar vantrivas, beroende på för torra förhållanden. Denna växt som är vanlig på pH-mässigt sura mossar på fastlandet har alltid varit sällsynt på Gotland, och dess växtplatser på ön har försvunnit genom utdikning.

Rosling växer i kärr och på mossar, både öppna och glest tallbevuxna, gärna intill mossgölar och på vitmossgungflyn. Ökningen på kartan i Kynnefjäll och Bullarebygden är förmodligen skenbar, eftersom vår inventering täcker området bättre än den gamla.

Rosling är en perenn och långlivad växt, som vi inte har sett fröplantor av. Roslingbladen övervintrar, nedfällda och rödbrunpigmenterade.
Arten har små lysande mörkrosa knoppar i vitsippans tid, när björkarna blommar och tuvullen är överblommad. Den blommar mot slutet av vitsippans tid, när de första skogsstjärnorna slår ut, samtidigt med ullsäv, hjortron, dvärgbjörk, harsyra, blåbär, odon och dvärgtranbär. Tuvullen har då utvecklat sin vita ull och myren står i sin praktfullaste dräkt. Blomningstiden är kort. Blommorna pollineras av humlor, ­medan flugor flyger till hjortronblommorna. Omblomning har setts ett par gånger i ljungens tid.