norrlandsviol

Täml. sälls. eller spridd, bristfälligt undersökt växt vars huvudsakliga ståndorter är ängsvegetation i gläntor, hagar, bryn och vägkanter.

1328 Viola canina L. subsp. montana (L.) Fr.

This subspecies occurs in large parts of Europe and Asia. It is also found on S. Greenland (perhaps introduced by the Norsemen). Therefore, it is reported among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphiatl., p. 102 and map 84). See also no. 1327.

Norrlandsviol är sannolikt ursprunglig, t ex på steniga, klippiga och sandiga havsstränder. Exempel på starkt kulturpåverkade växtplatser är vägkanter och ruderatmarker. Som namnet anger är växten nordlig men den finns dock här och var i hela södra Sverige.

Tämligen allmän-spridd i Bergslagen och övre Skogslåglandet (troligen delvis allmän); på Mälarslätten spridd åtminstone i Västra. I Sydöstra Västmanlands slättbygder sällsynt. Övervägande nordlig art, ovanlig S Mälaren. Att utbredningslucka föreligger i Sydöstra Västmanland är obestridligt. Huruvida denna bör sättas i samband med klimatförhållanden, nederbörden, ofullbordad spridning eller annat, är för nuvarande osäkert. Livskraftig population längs Arbogaån inom Arboga. Utbredningstyp: N1.

Detaljutbredningen ofullständigt känd, då växten föga registrerades före 1970-talet (dock av Ham. i Köping-Kungsör- trakten). Skälet förmodligen osäkerhet vid bestämning.

Trivialart

Sannolikt något förbisedd.

Status: bofast och möjligen gammal om än endast säkert belagd från en lokal. Utöver det aktuella fyndet uppgiven ca 35 gånger, men de flesta av dessa uppgifter är mindre trovärdiga. Dock föreligger en handfull äldre belägg som ingen expert velat vare sig bekräfta eller dementera.
Kommentar: B, granskare TKa.

V. montana
Norrlandsviolen finns i hela landet men är ovanlig i dess södra delar. Den kan i Småland påträffas i ganska skiftande miljöer – såväl torrt och öppet som fuktigt och ganska skuggigt – men växer påfallande ofta på sandig mark. Lokalerna utgörs av bergbranter, gles barr- och lövskog, grusåsar, åbrinkar, betesmark och bryn. Växten är kulturgynnad och påträffas ofta på vägkanter (gärna längs skogsvägar), någon gång även på banvallar och i grustag.

Norrlandsviolen har tidigare setts och samlats på åtskilliga platser även i södra Småland. Det är möjligt att den under inventeringen förbisetts där i högre grad än i Småland i övrigt; i annat fall är tillbakagången påtaglig.