Taxasida

myskmadra

Galium odoratum

(L.) Scop.

myskmadra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

myskmadra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • myskmadra
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Galium odoratum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Galium odoratum (L.) Scop.
Svenskt namn
myskmadra
icelandic
Ilmmaðra
norwegianBokmal
myske
norwegianNynorsk
myske
Finskt namn
tuoksumatara
finlandSwedish
myskmadra, myska
Danskt namn
Skovmærke
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-05-29
Peter Ståhl
Sätra, Gävle 2025-06-05
Patrik Engström
Tyresö 2010-06-01
Anders Delin
Långnäsudden, Bergvik 2011-05-31
Anders Delin
Långnäsudden, Bergvik 2011-05-31
Anders Delin
Långnäsudden, Bergvik 2011-05-31
Lars Efraimsson
Gruvberget, Forshaga kommun 2012-06-07
Lars Efraimsson
Gruvberget, Forshaga kommun 2012-06-07
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1518 Galium odoratum (L.) Scop.

Syn.: Asperula odorata L.

This species occurs mainly in Europe and two rather isolated Asiatic areas, viz. the C. Asiatic mountains and E. Asia. It has been introduced locally into eastern and western N. America.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Lundväxt, läke- och kryddört, sälls.–spridd på Närkeslätten, i Skogsbygden täml. sälls. eller felande. Många bestånd finns på insprängda moränkrön i Hjälmarstrandens landvinningar och i kalkrika ängsrester. Broddeson (1930a) kände till 6 lokaler i Närke, vilka nu mångdubblats, utan att växtplatserna i verkligheten ökat nämnvärt.

I naturlig vegetation växer den värmekrävande myskmadran i bl.a. Kilsbergens Ö-branter vid Västra Trolldalen, Ullaviklint, Lövbrickan, Lunnajön, Skyttebo m.fl. NV om Solberg vid Ånnaboda i Tysslinge växte den inom 30 m² nedom en brant i en hassellund i trivialbarrskog (Löfgren 1994).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Myska är sannolikt ursprunglig endast på Hallandsåsens nordsluttning, där den växer beståndsbildande på frisk, mullrik mark i ängslövskog. Arten odlas ibland som prydnadsväxt och förvildade bestånd förekommer mer eller mindre tillfälligt på spridda platser i landskapet.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Tämligen allmän inom Västeråsfjärden med Ridöarkipelagen; spridda lokaler i övriga Mälarområdet. bort till Kung Karl (Reutersbergs hästhage, där den genom reservatsvård tycks ha blivit bortbetad) och "Arboga" 1891 (G. Hartelius, GB), där den likaså (sedan mycket länge) är utgången. Två kända förekomster i kalkområdet i V. Bergslagen, kanske av reliktnatur. Sydlig, edafiskt fordrande art. Utbredningstyp: S10.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larssons (1859, 1868) uppgifter om arten som tämligen allmän i Dals-Ed, Fröskog och Edsleskog synes vara ganska överdrivna. En uppgift från Åmål (S 1898 HWm) är sannolikt felaktig (jfr Hård 1935).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Sydlig krävande lundväxt, inga säkra nordligare förekomster i landet. - 12 (5).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(myska)
Status: gammal och bofast, dessutom sedan länge odlad som prydnads- eller luktegottsväxt och kvarstående eller förvildad.
Förändring och hot: generell ökning med 31–45 %, men arten minskar i gamla bokskogar vilket troligen är en effekt av försurningen (UFag & GTyl 1991).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Myska
Myskmadra växer helst skuggigt på fuktig till ej alltför torr, djup, näringsrik mulljord i ängslövskogar och ängsgranskogar, i allmänhet med ädla lövträd och hassel. Man påträffar den ofta nedanför bergbranter samt i sluttningar, raviner och bäckdalar.
Arten odlas ibland i trädgårdar, mest som kantväxt eller marktäckare. Förr torkade man den väldoftande växten och lade den i doftpåsar i klädförråd. Arten har uppfattats som förvildad från odling i 28 av de 203 rutorna med aktuell förekomst.
Funnen i 203 rutor; tidigare uppgifter från 109 rutor. Ganska vanlig i de mellersta delarna av Kalmar län och lokalt i Vätterns branter, ganska sällsynt i södra Kalmar län samt traktvis i Mien- och Åsnen-områdena. I övrigt sällsynt; som spontan mycket sällsynt i väster och bunden till grönsten. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Myskmadra växer i ädellövskogar, hassellundar och ängsgranskog. Även blandskog och glesare ekskog kan hysa myskmadra. Sällsynt växer den i tallskog på sand, i vägkanter och någon gång på tippade jordmassor. Växten odlas ibland och är vid ett tillfälle funnen som kvarstående på en ödetomt.

Myskmadra växer framför allt längst uppe i norr inom Böda sn. Rika lokaler finns också i Halltorps hage, Högsrum sn. Jämfört med Sterner (1938) har en viss ökning skett vilket kan förklaras av ett minskat skogsbete. Detta är tydligt i Halltorps hage där myskmadra växer rikligast i de områden av reservatet som inte betas. En del av nyfynden kan vara spridda från trädgårdsodling. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Myskmadra innehåller kumarin. När växten torkar mörknar den och en angenäm lukt framträder. Växten ansågs förr fördriva mott och mal. Bladen kunde användas för smaksättning och förbättring av vin.

Gammal och kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Skuggigt, i torr till frisk, mullrik skog: granskog, ängsbarrskog (med gran och hassel), lövskog och ängen samt i Gotska Sandöns morer. Förvånansvärt ofta noterad på rösen, stensträngar, husgrunder och fornåkrar från järnåldern. Någon gång noterad som kvarstående efter odling. Genom belägg och litteratur har 66 äldre lokaler identifierats från Gervalds i Vamlingbo till St. Idemoren på Gotska Sandön, Fårö. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”Flerst.”, motsvarande dagens mindre allmän. I våra inventeringar har betydligt fler växtplatser rapporterats. Troligen är denna ökning bara skenbar, ett resultat av en fullständigare inventering. Snarare kan det allt intensivare skogsbruket ha påverkat artens miljöer negativt.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Myskmadra växer som spontan i halvskugga till skugga på frisk till fuktig, mullrik jord i ädellövskogar eller gammal, örtrik granskog, i raviner, sluttningar eller vid bergrötter, där marken påverkas av basrika bergarter eller skalgrus. Arten odlas också i trädgårdar och på senare år i offentliga planteringar, varifrån den sprider sig till lövskogsbryn och vägkanter.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på torr till fuktig, oftast mullrik mark i ädellövskog och ängsgranskog i rasbranter av kalk och grönsten, i raviner och sluttningar med rörligt markvatten. Kalkgynnad och skuggfördragande, missgynnas av kalhuggning och hotas av tät granplantering; några lokaler har troligen försvunnit genom tät granplantering. Mindre vanlig kring Nordbillingen och vid Halle-Hunneberg, sällsynt på andra håll. Någon gång odlad, kvarstående eller förvildad. 126 lokaler i 53 rutor (6 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Nordafrika, Nordasien. I Sverige upp till Hälsingland. I Sörmland tämligen sällsynt, mest i landskapets östra del – (6%). Myskmadran är en flerårig ört med krypande jordstam som bildar mattor på mullrik skogsmark där den kan breda ut sig över stora ytor. Arten växer helst i ädellövskog men också i örtrik granskog, helst på torra och varma platser som i rasbranter, vid bergrötter eller i blockiga moränsluttningar med lind. I västra Sörmland växer den också på morän i fuktig granskog intill bäckar och alkärr. Områden där arten växer är ofta intressanta ur naturvårdssynpunkt. Myskmadran är också sedan gammalt en kär prydnads- och doftväxt som planterades in i trädgårdar och som torkad användes för sin väldoft och till att fördriva mal i kistor och skåp. Flera förekomster beror på förvildning i parker och tomtgränser.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mindre allmän i Uppland som helhet, men ojämnt fördelad med koncentrationer i Stockholmsområdet och södra skärgårdsområdet, i Vällenområdet och i Tolfta, Västland och Älvkarleby socknar. 205 kartblad, 315 kvadranter.
Myskmadra växer på frisk, mullrik mark i örtrika granskogar, blandskogar med ädellövträd, lövskogar och lundar. Den förekommer ofta i blockrik terräng, bl.a. intill glupar.
Förändring + 37 %. – Liksom fler andra lundväxter har myskmadra ökat.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Myskmadra är en ursprunglig art. Den är värmekrävande och har troligen vandrat in söderifrån med andra sydliga lundväxter under värmetiden. Arten uppges som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och två lokaler anges – Eskön och Kubbo vid Kvarkkärrsbäcken. Flera förekomster har senare upptäckts och totalt finns 18 gamla lokaler. Arten finns fortfarande kvar på de gamla lokalerna. Växten odlas också som prydnadsväxt i trädgårdar.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Myskmadran utvecklar under gynnsamma omständigheter två intill varandra sittande cirka 3 mm stora gröna, senare bruna, frukter med krokhår. Varje frukt innehåller ett hårt svart frö. Den ena av de bägge frukterna kan vara förkrympt och sitta vid basen av den andra frukten, som är välutvecklad. Man finner också ofta blomrester där ingen av de bägge frukterna är utvecklad, utan båda består av ett knappt millimeterstort rudiment med korta och tilltryckta krokhår eller inga krokhår alls. Välutvecklade frukter sitter på ett skaft som intill frukten smalnar av koniskt till ett mycket bräckligt parti, så att frukterna lätt lossnar. Krokhåren är på välutvecklade frukter krökta mer än 180 grader, som gör att de fäster bra i kläder och päls. Vid Krokbäcken i Lingbo sågs sensommaren 2012 flera stora kloner med tusentals skott, utan en enda välutvecklad frukt. Samtidigt var ungefär hälften av frukterna i Hamnäs i Skog välutvecklade. I slutet av augusti 2013 fanns vid Krokbäcken återigen mest rudimentära frukter, men några tiotal välutvecklade frukter fanns också, möjligen på grund av varmare sommarklimat detta år. I Stockholmstrakten tycks välutvecklade frukter vara vanligare. Myskmadran växer vanligen i kloner, många skott tillsammans inom ett skarpt avgränsat område, ofta med tätt stående skott. På sensommaren ser man från skottbaserna utgående utlöpare med en eller två dm längd, som har bladrosetter med kortare och mer rundade blad än på de blommande skotten. Dessa utlöpare och deras blad övervintrar gröna, medan de skott som har blommat visserligen går gröna in i vintern, men småningom under vintern vissnar. De övervintrade skotten utvecklar uppstigande stammar med uppåt allt större bladkransar samtidigt som vitsipporna utvecklar sina blad.
Myskmadran blommar i skogsstjärnans eller ekorrbärets tid, i övergången maj–juni. Blommorna är stora och lysande, särskilt i jämförelse med myskmårans, vilket antyder att de skulle kunna vara insektspollinerade.
 

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Myskmadra är en sydlig, kalkgynnad rikmarksart som här blivit funnen ett par gånger i sen tid. Förekomsterna har varit små. På den ena lokalen i sydöst förekom den i en fuktsvacka i en rik sydvänd granskog nära en rylförekomst (Chimaphila umbellata). Dessutom hittades den på en märklig, isolerad lokal vid en stenig rikbäck i kalkpåverkat område i väster. Ett äldre fynd från Alnö har ej kunnat lokaliseras. Den har setts blomma på båda aktuella lokalerna.