
knottblomster
Malaxis monophyllos
knottblomster är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

knottblomster är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- knottblomster





Inga nycklar finns för detta taxon.
Flora över Dal
Ej tidigare uppgiven för Dalsland.
Västmanlands Flora
Ca fem lokaler i kalkområdet i Guldsmedshyttan, Ramsberg N och Viker. Utgången genom torrläggning i Ö. Västmanland. Kalkbunden. Utbredningstyp: Kalk.
Närkes flora
Kalkgynnad växt i näringsrika lövkärr.
Ångermanlands flora
Fuktig mullrik lövskogsmark, sannolikt på skalgrus. Miljön på den gamla fyndplatsen i Bjärtrå okänd. - 3 (2).
Atlas of North European vascular plants
585 Malaxis monophylla (L.) Sw.
Syn.: Microstylis monophyllos (L.) Lindl.
This rather variable, calciphilous species occurs, mainly infrequently, from Europe through large parts of Asia to Alaska. In the rest of N. America, it is replaced by var. brachypoda (Gray) Morris & Arnes. The species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 164 and map 155). The closely related M. muscifera (Lindl.) O. Kuntze occurs in the Himalayas (marked separately on the map).
Smålands flora
En i Sverige nordöstlig, kalkgynnad skogskärrs- och gungflyart. Uppgiften från ´Tranåstrakten´ (Hellgren 1942 under namnet ´Malaxis monophyllis´) åsyftar landets sydligaste lokal i Torpa i Östergötland alldeles vid smålandsgränsen.
Ölands flora
Knottblomster växer på kalkrika, våta lokaler som alkärr, sumpskogar och gungflyn i rikkärr. Den förekommer från Dalsland och Östergötland, vidare norrut till Jämtland och Ångermanland samt längs Norrbottens kustland. Förr fanns den på Gotland. Den är felaktigt uppgiven för Öland (Landwehr 1977).
Gotlands flora
Ursprunglig.
Fardume träsk har sänkts, varvid växtplatsen troligen förändrats. Holmarna i Fardume träsk är numera trädbevuxna, och trots eftersök har knottblomster inte setts här på mer än 80 år. De fuktiga ängarna i Sproge, där Rosén också fann knottblomster, har inte gått att lokalisera. En tredje tidigare lokal, Hajdträsk, är sedan länge utdikad och torrlagd.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Knottblomstret växer i blöta kalkrika kärr, mer eller mindre igenväxande med al, nästan alltid bland vattenklöver och i regel fåtalig. Arten är mycket sårbar och känslig för utdikning och igenskogning. Nuvarande lokaler är skyddade. Skötseln måste anpassas så att växtens speciella miljöer bibehålls.
Upplands flora
Knottblomster växer i kalkpåverkade våtmarker, i sumpskogar, bl. a. alsumpskogar, rikkärr och i vassar vid sjöstränder. Den förekommer på stränder, ofta på mycket löst underlag, på flytvassar och gärna tillsammans med kärrbräken. En förekomst funnen i ett övergivet grustag. Arten är ibland svårinventerad då den växer i miljöer som flytvassar, på gränsen till bäriga för en människa. Rödlistad.
Förändring - 22 % – Minskningen kan vara orsakad av utdikning och igenväxning av för arten lämpliga växtmiljöer.
Gästriklands flora
Arten har även hittats i mer typiska halvöppna extremrikkärr men den är vanligare i växtlighet utan extremrikkärrets ledarter. Den verkar inte alls vara beroende av rörligt markvatten och kanske är den mer gynnad av vattenståndsväxlingar i sjöar, tjärnar eller andra vattensamlingar (på samma sätt som kärrbräken). Det är ändå svårt att förstå vad som gynnar den på de enskilda växtplatserna. Arten kan tillfälligt etablera sig på fuktig kalkrik mark i andra miljöer. Detta har illustrerats av förekomster i grustag och periodvis vattenfyllda svackor innanför havsstranden. Troligen är arten ganska mobil vilket indikeras av att förekomster som följts en längre tid ofta haft ett maxstadium och sedan minskat i antal under en 10–15-årsperiod.
Den i särklass vanligaste följearten är vattenklöver (58%) följd av kråkklöver, kärrfräken, sjöfräken, vass, trådstarr, älggräs, blodrot, bunkestarr, pors och glasbjörk. I bottenskiktet är spjutmossa och grov skedbladsmossa mest typiska. Knottblomster blommar i början av juli samtidigt som linnea, rosor och ängsklocka. Blomningen pågår i åtminstone två veckor. Plantor i frukt är inte ovanliga men bara en bråkdel av stängelns många blommor blir befruktade. Fruktsättande individer blir till hårda stänglar som står till nästa säsong.
Hälsinglands flora
Knottblomster blommar i juli månad. Trots att blommorna är små är det de som upptäcks först. Det beror bland annat på att bladet är svårt att urskilja bland de vattenklöverblad som finns på alla lokaler. De nutida växtplatserna är kustnära kärr med klibbal, glasbjörk och ibland tall eller gran, i ett fall nära en känd skalgrusförekomst, men tillsammans med arter, som inte är speciellt kalkgynnade: trådstarr, hundstarr, kråkklöver, topplösa, strandklo och vattenklöver. Där knottblomstret växer i övergången mellan öppet starrkärr och alsumpskog undviker det både starrtuvor, vitmossa och tätt klibbalbestånd och föredrar mark med glesare växttäcke och ansamling av fallna löv. Två av lokalerna hyser flera hundra plantor, en lokal bara två. Ett par gamla uppgifter finns från lokaler längre in i landet.
Medelpads flora
Massförekomster har observerats vid Alnö Stornäset 1965 i torrare, mullrik gråalskog med tusentals exemplar – varav ett epifytiskt, en halv meter upp på en alstam! – samt vid Borgsjö Råabäcken 1985–2007, med som mest mer än 100 ex, i ett vägdike påverkat av kalkvatten. En förekomst på torr, nästan vegetationsfri mark i bergtäkt med alnöitgångar, Timrå Lastlavaberget, försvann vid förnyad bergtäkt. – Knottblomster är en av Sveriges sällsyntaste orkidéer och Medelpad hyser en inte oansenlig del av landets totala förekomst (Löfroth 1993). Vi har därför särskilt skyddsansvar för knottblomster.