Taxasida

knottblomster

Malaxis monophyllos

(L.) Sw.

knottblomster är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

knottblomster är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • knottblomster
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Malaxis monophyllos
Vetenskapligt namn, fullständig form
Microstylis monophyllos (L.) Sw.
Svenskt namn
knottblomster
norwegianBokmal
knottblom
norwegianNynorsk
knottblom
Finskt namn
sääskenvalkku
finlandSwedish
knottblomster
Foton
Patrik Engström
Sjösakärret 2023-07-03
Patrik Engström
Getberget 2024-07-05
Patrik Engström
Hebbokärret 2023-07-01
Peter Ståhl
Viälvsbron, Gävle 2010-07-13
Hans Bister
Sandemar 2011-07-21
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Ca fem lokaler i kalkområdet i Guldsmedshyttan, Ramsberg N och Viker. Utgången genom torrläggning i Ö. Västmanland. Kalkbunden. Utbredningstyp: Kalk.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Kalkgynnad växt i näringsrika lövkärr.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Fuktig mullrik lövskogsmark, sannolikt på skalgrus. Miljön på den gamla fyndplatsen i Bjärtrå okänd. - 3 (2).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

585 Malaxis monophylla (L.) Sw.

Syn.: Microstylis monophyllos (L.) Lindl.

This rather variable, calciphilous species occurs, mainly infrequently, from Europe through large parts of Asia to Alaska. In the rest of N. America, it is replaced by var. brachypoda (Gray) Morris & Arnes. The species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 164 and map 155). The closely related M. muscifera (Lindl.) O. Kuntze occurs in the Himalayas (marked separately on the map).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Malaxis monophylla
En i Sverige nordöstlig, kalkgynnad skogskärrs- och gungflyart. Uppgiften från ´Tranåstrakten´ (Hellgren 1942 under namnet ´Malaxis monophyllis´) åsyftar landets sydligaste lokal i Torpa i Östergötland alldeles vid smålandsgränsen.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Knottblomster växer på kalkrika, våta lokaler som alkärr, sumpskogar och gungflyn i rikkärr. Den förekommer från Dalsland och Östergötland, vidare norrut till Jämtland och Ångermanland samt längs Norrbottens kustland. Förr fanns den på Gotland. Den är felaktigt uppgiven för Öland (Landwehr 1977).

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Fardume träsk har sänkts, varvid växtplatsen troligen förändrats. Holmarna i Fardume träsk är numera trädbevuxna, och trots eftersök har knottblomster inte setts här på mer än 80 år. De fuktiga ängarna i Sproge, där Rosén också fann knottblomster, har inte gått att lokalisera. En tredje tidigare lokal, Hajdträsk, är sedan länge utdikad och torrlagd.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på blöt till fuktig mark i rikkärr. Nationellt hotad art (VU sårbar), hotas av igenväxning. Mycket sällsynt, funnen på en lokal på Kinnekulle, Sveriges sydligaste, av naturvårdshänsyn ej redovisad. Lokalen kontrolleras av floraväktare.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Knottblomstret växer i blöta kalkrika kärr, mer eller mindre igenväxande med al, nästan alltid bland vattenklöver och i regel fåtalig. Arten är mycket sårbar och känslig för utdikning och igenskogning. Nuvarande lokaler är skyddade. Skötseln måste anpassas så att växtens speciella miljöer bibehålls. 

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Knottblomster växer i kalkpåverkade våtmarker, i sumpskogar, bl. a. alsumpskogar, rikkärr och i vassar vid sjöstränder. Den förekommer på stränder, ofta på mycket löst underlag, på flytvassar och gärna tillsammans med kärrbräken. En förekomst funnen i ett övergivet grustag. Arten är ibland svårinventerad då den växer i miljöer som flytvassar, på gränsen till bäriga för en människa. Rödlistad.
Förändring - 22 % – Minskningen kan vara orsakad av utdikning och igenväxning av för arten lämpliga växtmiljöer.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Knottblomster är ursprunglig. Första fyndet av växten gjordes vid Verkfjärden på Eskön 1814 av Gävles pionjärbotanister Claes Östling och Carl Johan Hartman. Ytterligare fynd har genom åren gjorts och totalt känner vi nu 18 gamla växtplatser. De flesta är försvunna. Enstaka lokaler har förstörts genom dikning. Det är svårt att avgöra om växten minskat även av andra skäl.
Arten har även hittats i mer typiska halvöppna extremrikkärr men den är vanligare i växtlighet utan extremrikkärrets ledarter. Den verkar inte alls vara beroende av rörligt markvatten och kanske är den mer gynnad av vattenståndsväxlingar i sjöar, tjärnar eller andra vattensamlingar (på samma sätt som kärrbräken). Det är ändå svårt att förstå vad som gynnar den på de enskilda växtplatserna. Arten kan tillfälligt etablera sig på fuktig kalkrik mark i andra miljöer. Detta har illustrerats av förekomster i grustag och periodvis vattenfyllda svackor innanför havsstranden. Troligen är arten ganska mobil vilket indikeras av att förekomster som följts en längre tid ofta haft ett maxstadium och sedan minskat i antal under en 10–15-årsperiod.
Den i särklass vanligaste följearten är vattenklöver (58%) följd av kråkklöver, kärrfräken, sjöfräken, vass, trådstarr, älggräs, blodrot, bunkestarr, pors och glasbjörk. I bottenskiktet är spjutmossa och grov skedbladsmossa mest typiska. Knottblomster blommar i början av juli samtidigt som linnea, rosor och ängsklocka. Blomningen pågår i åtminstone två veckor. Plantor i frukt är inte ovanliga men bara en bråkdel av stängelns många blommor blir befruktade. Fruktsättande individer blir till hårda stänglar som står till nästa säsong.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Knottblomster blommar i juli månad. Trots att blommorna är små är det de som upptäcks först. Det beror bland annat på att bladet är svårt att urskilja bland de vattenklöverblad som finns på alla lokaler. De nutida växtplatserna är kustnära kärr med klibbal, glasbjörk och ibland tall eller gran, i ett fall nära en känd skalgrusförekomst, men tillsammans med arter, som inte är speciellt kalkgynnade: trådstarr, hundstarr, kråkklöver, topplösa, strandklo och vattenklöver. Där knottblomstret växer i övergången mellan öppet starrkärr och alsumpskog undviker det både starr­tuvor, vitmossa och tätt klibbalbestånd och föredrar mark med glesare växttäcke och ansamling av fallna löv. Två av lokalerna hyser flera hundra plantor, en lokal bara två. Ett par gamla uppgifter finns från lokaler längre in i landet.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Knottblomster växer ofta undanskymt, i djupa lövsnår, mycket blött och i stark skugga. Flertalet naturliga förekomster utgörs av kalkpåverkade sumpskogar, små rikkärr eller källkärr, vanligen med gråal Alnus incana i närheten. Vid kusten ligger lokalerna ofta i anslutning till rika alnöbergarter eller skalgrus. Typiska miljöer är växelblöta eller vattenrika, täta alsumpskogar, gärna med missne Calla palustris och jolster Salix pentandra (Hässjö, Torp) eller ute på gungflyn, i tätt bestånd av vass Phragmites australis i tjärnkant (Njurunda). Mer öppet kan arten förekomma i blöt vitmossa i rikkärr som i Tynderö Bäräng och Borgsjö Nyänget. Den är vanligen mycket fåtalig, 1–3 ex, och i naturliga miljöer hittas sällan fler än 10–15 ex, växlande mellan olika år.
Massförekomster har observerats vid Alnö Stornäset 1965 i torrare, mullrik gråalskog med tusentals exemplar – varav ett epifytiskt, en halv meter upp på en alstam! – samt vid Borgsjö Råabäcken 1985–2007, med som mest mer än 100 ex, i ett vägdike påverkat av kalkvatten. En förekomst på torr, nästan vegetationsfri mark i bergtäkt med alnöitgångar, Timrå Lastlavaberget, försvann vid förnyad bergtäkt. – Knottblomster är en av Sveriges sällsyntaste orkidéer och Medelpad hyser en inte oansenlig del av landets totala förekomst (Löfroth 1993). Vi har därför särskilt skyddsansvar för knottblomster.