Taxasida

klibbkorsört

Senecio viscosus

L.

klibbkorsört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

klibbkorsört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • klibbkorsört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Senecio viscosus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Senecio viscosus L.
Svenskt namn
klibbkorsört
norwegianBokmal
klistersvineblom
norwegianNynorsk
klistersvineblom
Finskt namn
tahmavillakko
finlandSwedish
klibbkorsört
Danskt namn
Klæbrig brandbæger
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2020-07-20
Thomas Gunnarsson
Knisavägen syd,Persnäs,Borgholm 2016-08-20
Thomas Gunnarsson
Ar,Fleringe,Gotland 2023-08-05
Anders Delin
Holmsveden, Skog 2011-09-17
Anders Delin
Holmsveden, Skog 2011-09-17
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2020-08-29
Lars Efraimsson
Örsholmen, Karlstads kommun 2021-07-29
Lars Efraimsson
Örsholmen, Karlstads kommun 2021-07-29
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän. I NV Dalsland spridd.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1847 Senecio viscosus L.

This species was originally restricted almost totally to Europe. It is a late invader of open ground in N. and W. Europe. It has also been introduced into N. America.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Klibbkorsört är inte ursprunglig i landskapet. Den ettåriga arten växer dels på tånggödslade havsstränder och stabiliserade dynområden, dels på en mängd starkt kulturpåverkade ståndorter - stations-, hamn- och industriområden, vägkanter, åkervägar, grus- och lertag, avfallstippar samt vid ladugårdar och gödselstäder.

Klibbkorsort var endast känd från 7 socknar före 1890, Hasslöv, Våxtorp, Halmstad, Steninge, Söndrum, Falkenberg och Varberg, men från och med 1900-talets början kommer allt fler rapporter, de flesta från järnvägsstationer. Numera finns arten i större delen av landskapet.

Den tidigaste uppgiften om klibbkorsort i Sverige är från 1747. Växten har sitt ursprungsområde i mellersta och södra Europa samt Mindre Asien.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Omtalad i Sverige tidigast på 1700-talet och fr.o.m. 1900-talet snabbt vindspridd över hela Närke på allsköns mineralrik ogräsmark, särskilt längs järnvägar och vägar, och är nu allm.

Broddeson (ms) kände delvis ymn. bestånd efter järnvägarna i Närke på 18 lokaler 1925. Vid Hallsbergs trafikområde var den ”en av de vanligaste järnvägsväxterna. Alla bangårdar och efter linjerna, även i ren makadam, ställvis dominerande” (Dalhielm 1984).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

 Ny bofast art, inkommen med sjöfarten.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Grusiga och sandiga hamnplaner, fabriksområden och järnvägsstationer, även vägkanter och gator. Förr införd med barlast, senare främst med järnvägs- och biltrafik. Angavs ännu på 1950-talet som blott tillfälligt uppträdande utmed det ångermanländska järnvägsnätet (Almquist 1957). Sedan 1960-talet dock funnen rikligt etablerad på ett flertal bangårdar i landskapet, även kvarlevande i vissa hamnområden samt på enstaka fabriks- och vägkantslokaler. - 37 (21).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Numera allmän i hela Västmanland (i Bergslagen inom kulturområden). Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ursprungligen troligen inkommen med frövaror, men sedan länge fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1835 från Höganäs (Fries 1835).
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Klibbkorsört är ursprunglig i mellersta och södra Europa och sydvästra Asien. I Sverige upptäcktes den 1746 (Göteborg); säkerligen har den först nått landet med sjöfarten (barlast). Ännu 1860 var den ytterst sällsynt i Småland, känd bara från de båda tillfälliga primärlokalerna samt från Västervik Västervik sedan 1821 och Kalmar Kalmar sedan 1824, till dessa senare platser hade den kommit med barlast. Därnäst dök arten upp i Nybro Kristdala 1866 och Jönköping Månsarp 1875. Under 1880-talet blev lokalerna raskt fler, och ökningen har fortsatt under hela 1900-talet. Arten har framför allt spritt sig via järnvägarna och vägarna.
Klibbkorsört växer solöppet på torr eller ganska torr (men gärna tidvis fuktig), helst grusig eller sandig, bar, kväverik jord. Den anträffas vid hamnar, på bangårdar och järnvägsvallar, längs vägar och i gatkanter, kring gårdar, på jordhögar, utfyllnader och all slags skräpmark.
Funnen i 1223 rutor; tidigare uppgifter från 133 rutor. I östra Småland mycket vanlig, mot väster allt sällsyntare. – Sentida kulturföljeslagare; bofast.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Klibbkorsört är ursprunglig i de södra och mellersta delarna av Europa. Till Sverige har den inkommit via sjöfarten och det första fyndet gjordes i mitten av 1700-talet i Göteborg. På Öland är den relativt sent inkommen och av Sjöstrand (1850) endast uppgiven från Böda. I Sterner (1938) finns samtliga kända lokaler nedtecknade (totalt tolv).

Klibbkorsört växer solöppet på näringsrik och grusig mark. De tidigaste fynden gjordes i hamnar, på havsstränder, i grustag och på ruderatmark. Än idag är klibbkorsört vanlig på klapperstensvallar, grusiga eller sandiga stränder, tippade högar med jord eller kalksten, sandtag och annan störd mark. Den dyker upp när betesmarker röjs, i åkerkanter och varhelst grusig och öppen mark erbjuds.

Klibbkorsört har en tydlig västlig slagsida med många fynd nära kusten, från Böda sn i norr till Ås i söder. Stora Alvaret, delar av östra sjömarken och Mittlandet har något glesare med fynd. Jämfört med Sterner (1938) har en tydlig expansion skett beroende på att arten inkom sent till Öland och då ännu inte hunnit etablera sig i alla lämpliga miljöer. Men redan i Sterner (1986) angavs den som spridd över hela ön.

Inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
Öppen, torr, bar mark: grusiga körvägar, grusiga strandvallar, gödslade sandstränder; även skräp- och soptippar, jordhögar och annan ruderatmark. Förmodligen tidigt inkommen till Gotland, troligen med sjöfart, eftersom de äldsta fynden gjordes i hamnar (Rosén & Wahlenberg, se ovan, Johansson 1897). Klibbkorsört har hittats främst i kustnära områden, särskilt rikligt på Östergarnslandet, runt Visby samt på de nordöstra delarna av huvudön. Johansson (1897) angav bara 18 växtplatser och ansåg arten som ”Tämligen sälls. (på s. Gotl. sälls.).”, så arten ökade således starkt under 1900-talet. Utbredningen på Gotland är mycket ojämn med en markant koncentration till områden kring äldre lokaler: Tofta, Visby, Östergarn, Slite i Othem, Kyllaj i Hellvi samt Ar i Fleringe.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Klibbkorsört är en relativt sent inkommen art från södra Europa och SV Asien. Första svenska fynduppgift är från Göteborgs gator (Linnæus 1747). Den har sedan dess spritt sig utefter vägar och järnvägar och kanske är spridningen ännu inte avslutad, i varje fall har arten blivit vanligare sedan förra inventeringen. Klibbkorsört växer exponerat på naken eller glest bevuxen torr, sandig eller grusig, kväverik mark på steniga havsstränder och hällmark i skärgården, kring gårdar, på vägkanter, banvallar och på alla slags skräpmarker.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal inkomling från södra och centrala Europa, växer på all slags öppen kulturmark; kring gårdar, på gator och vägkanter, i grustag, på bangårdar m.m. Fortfarande under spridning, vanlig i de västra delarna, mindre vanlig i de sydöstra och östra delarna av landskapet. 596 rutor (72 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Mellan- och Sydeuropa, Mindre Asien. I Sverige allmän i Göta- och Svealand på spridning norrut. I Sörmland mycket allmän och starkt ökande – (80%). Klibbkorsörten är ettårig och växer i vägkanter, på banvallar och vid gårdar. Den är också allmän i tätorterna, där man ser den växa i gatspringor, utmed husväggar, på industritomter, i hamnområden och andra kulturskapade miljöer. I mer naturlig vegetation återfinns arten främst i lövskog på klippblock gödslade av löv från främst ädla lövträd, på hyggen och utmed stränder av sjöar och havet. Den växer också långt ute i skärgården, särskilt på fågelgödslade klippöar i yttre havsbandet. Klibbkorsörten är en sen invandrare som under 1900-talet expanderat mycket kraftigt. Till Stockholms gator kom växten under 1700-talet (Linné 1755), men från Sörmland rapporterades den först av Thedenius (1871) från några lokaler spridda i landskapet. Den nutida expansionen började i slutet av 1800-talet. Exempelvis berättar Malme (1891b) att växten då redan var tämligen ymnig och påträffad flerstädes i sydvästra Sörmland. Arten är nu den allmännaste korsörten i Sörmland och spridningen pågår fortfarande.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland. 645 kartblad, 1875 kvadranter.
Almq. Ojämn utbredning, allmän till spridd.
Klibbkorsört växer på sandiga och grusiga kulturmarker, såsom banvallar, vägkanter och skräpmarker. Liksom bergkorsört förekommer den även på hyggen. Den växer även i naturliga biotoper som stränder och hällmarker, bl.a. på öar i skärgården.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Klibbkorsört är en kulturmarksart som kommit in i sen tid med transporter. Carl och Robert Hartman (1848) uppgav att den var sällsynt och kulturspridd med barlast. Senare har arten fått stor spridning med järnvägsnätet och därefter längs större vägar.

Klibbkorsörten har naturaliserats på stränder och småöar vid havet. Den trivs särskilt bra i den kalkrika Gävleskärgården där den ofta är talrik på grusvallar av kalksten ovan stranden – särskilt rikligt på Eggegrund. Arten förekommer också på fågelgödslade skär. Mer sällan uppträder den som ogräs i odlingar och som hyggesväxt.

De vanligaste följeslagarna är gråbo (19%), maskrosor, renfana, röllika, baldersbrå, höstfibbla och gatkamomill.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Klibbkorsört har frön med hårpensel. De kan ibland flyga långt. På Lindstaberget i Färila, många mil från tätorterna, hittades en 4 cm hög planta på ett hygge som bränts året innan. Detta är också artens västligaste nutida utpostlokal. Det tycks vara vanligare att arten sprids med grus, makadam och liknande, som i Segersta, där järnvägsstationen 1989 var nedlagd men spåret underhölls. Den växte där mest på nytillförd makadam, mindre på övriga ytor. Klibbkorsört blommar i linneans och i mjölkens tid. Inget grönt övervintrar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Klibbkorsört är under kraftig expansion och är idag säkert vanligare än vad som är antecknat nedan. Den sprider sig nu framförallt längs de större vägarna. Tidigare spreds den främst med järnvägen – klibbkorsörten är typisk kring järnvägsstationer och bangårdar och står ofta även i singelgrus vid rälsen mellan stationerna. En tidig spridningskälla var också hamnarna där arten kom in med barlast, och den är fortfarande vanlig på kajer och industrimark vid kusten. Arten växer helst på grus och i mycket torra och solöppna lägen – på öppen mineraljord i vägslänter och grustäkter, på hyllor i bergsskärningar och kulturpåverkade hällar. I tätorterna står den på grusplaner, i gatkanter, på utfyllnader och tippar. Den blommar mycket länge, ibland långt in i november.
Klibbkorsört är naturaliserad på havsstränder, där den återfinns på driftvallar, klippor och blockiga, grusiga stränder; ibland ses den även på klipphyllor med rört, tunt jordlager, t.ex. på Norra Stadsberget i Sundsvall. Den kan någon gång t.o.m. komma in på udda lokaler som barrmatta under granar och på myrstackar i kustnära områden.