klasefibbla

Förr delvis allm. i kalkrika områden. I ängar och hagar har den gått starkt tillbaka under 1900-talet genom ändrade brukningsmetoder. En glimt av forna tiders rikedom kunde ses i slåtterängen vid Herrfallsäng i Hallsberg ännu 1991.

Nutida växtplatser är bl.a. gläntor, bryn, kalktallskog, banvall, fuktäng, klappersluttning, hassellund, gråalkärr, askdunge, granskog, grustag, torräng m.m.

1934 Crepis praemorsa (L.) Tausch

This species occurs in C., N.C. and E. Europe and adjacent parts of S. Siberia. Northwards it is favoured by clearings for meadows. Some reports from C. Scandinavia are doubtful.

Klasefibbla är en kalk- och kulturgynnad art som alltid varit sällsynt i Halland. Den är starkt hotad, främst genom igenväxning.

Gammal bofast art.

Larsson 1851.

Spridd på Mälarslätten; vanlig i Salas kalkområde, för övrigt tämligen sällsynt i Skogslåglandets kulturbygder på edafiskt lämpliga ståndorter; tämligen sällsynt i Nedre Bergslagen men bofast, åtminstone på kalklokaler, ända upp i Övre Bergslagen (lokal 32). Först i Hällefors-Ljusnarsberg tycks temperaturklimatet sätta gräns för den annars föga N om Dalälven nående växtens härdighet. I Bergslagen starkt kalkgynnad. Utbredningstyp som idiokor: Kalk. Som antropokor: S2.

Klasefibbla växer solöppet på torr–frisk, gärna kalkpåverkad mark som hävdas genom svagt bete eller slåtter. Hela bladmassan är koncentrerad till bladrosetten, en anpassning till slåtter men som gör arten känslig för igenväxning. Ett par av lokalerna hävdas än idag som slåtterängar, exempelvis Skogsgärdet (Högby sn) och Gråborgsängen (Algutsrum sn). Flera lokaler är belägna längs skogsvägar och vandringsleder genom de ädellövskogar som tidigare varit slåtterängar. Klasefibbla växer också i vägslänter, betade hässlen och mindre ängsmarker insprängda i lövskogen. Den är även noterad på Stora Alvaret i några svagt hävdade fuktängar, denna typ av lokaler på alvarmark har tidigare varit okända.

Klasefibbla har sina starkaste förekomster i södra halvan av Mittlandet, på igenväxande gamla slåtterängar som ibland hävdas med bete. Minskningen utanför detta kärnområde har varit påtaglig och accelererats av den pågående alm- och asksjukan som slagit hårt mot tidigare lokaler i Stora Dalby lund och Västerstad almlund, Kastlösa sn. När jätteträden dör kommer ett massivt uppslag med sly som kväver klasefibbla. Igenväxningen av gamla slåttermarker kommer att fortgå och klasefibbla riskerar att minska ytterligare framöver. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen till halvsluten, frisk mark: ängen, gräsmark, öppen löv- och tallskog; även vägkanter, hyggen och torrängar. Någon gång i ängsbarrskog, källmyrskanter, vid fuktängar och på alvarmark. Vanligast på Lojsta hed österut mot Kräklingbo samt på nordöstra Gotland.

Frekvensen i dag är densamma som hos Johansson (1897) och har alltså inte förändrats sedan slutet av 1800-talet. Nu liksom då är klasefibbla sällsyntare på södra Gotland.

Klasefibbla växer på frisk till torr, ogödslad, ofta skalhaltig mark i betade naturliga gräsmarker, hagar, hällmarker och gamla slåtterängar. Arten är hävdberoende och har minskat mycket kraftigt sedan mitten av 1900-talet på grund av igenväxning och gödsling. Förmodligen är den dessutom nu utgången från några av de lokaler där den noterats under inventeringen.