Taxasida

klasefibbla

Crepis praemorsa

(L.) Walther

klasefibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Nicklas Strömberg
Översikt
Översikt

klasefibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • klasefibbla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Crepis praemorsa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Crepis praemorsa (L.) F. W. Walther
Svenskt namn
klasefibbla
norwegianBokmal
enghaukeskjegg
norwegianNynorsk
enghaukeskjegg
Finskt namn
vanakeltto
finlandSwedish
klasefibbla
Danskt namn
Afbidt høgeskæg
Foton
Nicklas Strömberg
Lundens NR, Målilla, Sm 2008-05-14
Thomas Gunnarsson
Gråborgsängen,Algutsrum,Mörbylånga 2017-05-27
Thomas Gunnarsson
Gråborgsängen,Algutsrum,Mörbylånga 2024-05-23
Thomas Gunnarsson
Gråborgsängen,Algutsrum,Mörbylånga 2012-06-06
Mats Runeson
Opparyd, Grimslöv 2026-01-19
Mats Runeson
Opparyd, Grimslöv 2026-01-19
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Förr delvis allm. i kalkrika områden. I ängar och hagar har den gått starkt tillbaka under 1900-talet genom ändrade brukningsmetoder. En glimt av forna tiders rikedom kunde ses i slåtterängen vid Herrfallsäng i Hallsberg ännu 1991.

Nutida växtplatser är bl.a. gläntor, bryn, kalktallskog, banvall, fuktäng, klappersluttning, hassellund, gråalkärr, askdunge, granskog, grustag, torräng m.m.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1934 Crepis praemorsa (L.) Tausch

This species occurs in C., N.C. and E. Europe and adjacent parts of S. Siberia. Northwards it is favoured by clearings for meadows. Some reports from C. Scandinavia are doubtful.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Klasefibbla är en kalk- och kulturgynnad art som alltid varit sällsynt i Halland. Den är starkt hotad, främst genom igenväxning.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson 1851.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Spridd på Mälarslätten; vanlig i Salas kalkområde, för övrigt tämligen sällsynt i Skogslåglandets kulturbygder på edafiskt lämpliga ståndorter; tämligen sällsynt i Nedre Bergslagen men bofast, åtminstone på kalklokaler, ända upp i Övre Bergslagen (lokal 32). Först i Hällefors-Ljusnarsberg tycks temperaturklimatet sätta gräns för den annars föga N om Dalälven nående växtens härdighet. I Bergslagen starkt kalkgynnad. Utbredningstyp som idiokor: Kalk. Som antropokor: S2.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: totalt uppgiven från ca 110 lokaler och sannolikt sedan länge minskande även om detta ej kan säkert fastställas då de äldre frekvensuppgifterna är mycket vaga. Vid mitten av 1900-talet känd fråndrygt 30 aktuella lokaler och åtminstone därefter stadigt minskande.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Klasefibbla föredrar måttligt torr till måttligt fuktig, ogödslad, artrik gräsmark i solöppet eller lätt beskuggat läge; den är kalkgynnad men inte kalkkrävande. Främst växer den på mark som sköts med slåtter, eller som har varit slåttermark för inte alltför länge sedan. När den någon gång påträffas i skogsbryn eller gles skog rör det sig i allmänhet om relikt ängsvegetation.
Klasefibblan minskar genom igenväxning och gödsling av slåtterängar och hagar. Den är beteskänslig men kan överleva i hagmark om betet inte är alltför intensivt.
Funnen i 200 rutor; tidigare uppgifter från 108 rutor. Ganska vanlig i östra delen av höglandet, sällsynt i södra inre Småland, saknas i övrigt. – Gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Klasefibbla växer solöppet på torr–frisk, gärna kalkpåverkad mark som hävdas genom svagt bete eller slåtter. Hela bladmassan är koncentrerad till bladrosetten, en anpassning till slåtter men som gör arten känslig för igenväxning. Ett par av lokalerna hävdas än idag som slåtterängar, exempelvis Skogsgärdet (Högby sn) och Gråborgsängen (Algutsrum sn). Flera lokaler är belägna längs skogsvägar och vandringsleder genom de ädellövskogar som tidigare varit slåtterängar. Klasefibbla växer också i vägslänter, betade hässlen och mindre ängsmarker insprängda i lövskogen. Den är även noterad på Stora Alvaret i några svagt hävdade fuktängar, denna typ av lokaler på alvarmark har tidigare varit okända.

Klasefibbla har sina starkaste förekomster i södra halvan av Mittlandet, på igenväxande gamla slåtterängar som ibland hävdas med bete. Minskningen utanför detta kärnområde har varit påtaglig och accelererats av den pågående alm- och asksjukan som slagit hårt mot tidigare lokaler i Stora Dalby lund och Västerstad almlund, Kastlösa sn. När jätteträden dör kommer ett massivt uppslag med sly som kväver klasefibbla. Igenväxningen av gamla slåttermarker kommer att fortgå och klasefibbla riskerar att minska ytterligare framöver. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen till halvsluten, frisk mark: ängen, gräsmark, öppen löv- och tallskog; även vägkanter, hyggen och torrängar. Någon gång i ängsbarrskog, källmyrskanter, vid fuktängar och på alvarmark. Vanligast på Lojsta hed österut mot Kräklingbo samt på nordöstra Gotland.

Frekvensen i dag är densamma som hos Johansson (1897) och har alltså inte förändrats sedan slutet av 1800-talet. Nu liksom då är klasefibbla sällsyntare på södra Gotland.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Klasefibbla växer på frisk till torr, ogödslad, ofta skalhaltig mark i betade naturliga gräsmarker, hagar, hällmarker och gamla slåtterängar. Arten är hävdberoende och har minskat mycket kraftigt sedan mitten av 1900-talet på grund av igenväxning och gödsling. Förmodligen är den dessutom nu utgången från några av de lokaler där den noterats under inventeringen.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på fuktig till torr, naturlig gräsmark på ogödslade betesmarker och slåtterängsrester. Hävdgynnad, gynnad av slåtter och måttligt bete, tål inte gödsling och hotas av ohävd och igenväxning. Kalkgynnad eller troligen gynnad av brist på fosfor i utarmade naturliga gräsmarker. Vanlig på Falbygden, sällsynt utanför kambrosiluren och då enbart på mycket fina betesmarker med lång kontinuitet. 397 lokaler i 123 rutor (15 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Sibirien. I Sverige upp till Gästrikland. I Sörmland tämligen allmän – (30%). Klasefibblan är flerårig och växer i lövrika skogsbryn och hagmarker, särskilt i örtrika ekbackar. Den uppträder oftast i sydexponerade avsnitt, vilket visar att den är något värmegynnad. I äldre tid var den utmärkande för slåttermarker där den gynnades genom sin bladrosett och tidiga blomning. Klasefibblan betas gärna och när ängsmarkerna plöjdes upp eller lades för fäfot minskade den starkt i landskapet. Nuvarande lokaler utgör ofta kvarvarande obetade rester av tidigare ängsmark.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland. Rödlistad. 379 kartblad, 774 kvadranter.
Klasefibbla växer på ängar och i betade hagar. Den har svårt att klara sig i alltför tät vegetation, men förekommer i glesa bland- och lövskogar, i kraftledningsgator och på vägkanter.
Förändring - 19 %. – Igenväxning av tidigare hävdade marker har lett till att klasefibbla har minskat, framför allt i centrala Uppland.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Klasefibbla har troligen kommit in med tidigt jordbruk. Den kan också ha haft naturliga förekomster på kalkhällmarker och fått ökad spridning med jordbruket. Arten angavs som sällsynt i Gävletrakten 1863. Totalt är 24 gamla lokaler kända. Trots att den återfunnits på flera lokaler är det uppenbart att den minskat genom upphörande hävd och igenväxning.
Nästan alla fynd har gjorts i öppna gräsmarker i odlingslandskapet eller i gles skog och bryn mot odlad mark. Enstaka förekomster har också hittats i kulturskapade miljöer som dikes-slänter och banvallar. En förekomst finns också i en extensivt skött gräsmatta i en brukspark, en annan i gles hällmarks-tallskog bland kalkhällar. Arten har ekologiska likheter med blåsuga och slåtterfibbla.
Som följeväxter har bland annat skogsklöver, blodrot, midsommarblomster, vanlig smörblomma, ängsgröe och vitmåra antecknats. Klasefibblan blommar samtidigt med hundkäx, tjärblomster, syren och liljekonvalj.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Funnen en gång på 1800-talet, och kan då ha varit bofast på platsen, men är sedan länge utgången: