Taxasida

jättestarr

Carex riparia

Curtis

jättestarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Peter Ståhl
Översikt
Översikt

jättestarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • jättestarr
Taxonomi
Ordning
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Carex riparia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex riparia Curtis
Svenskt namn
jättestarr
norwegianBokmal
kjempestarr
norwegianNynorsk
kjempestorr
Finskt namn
vankkasara
finlandSwedish
jättestarr
Danskt namn
Tykakset star
Foton
Peter Ståhl
Grinduga, Gävle 2013-07-12
Thomas Gunnarsson
Karlevi västerut,Vickleby,Mörbylånga 2008-06-29
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2025-07-08
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-07-23
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-07-23
Patrik Engström
Svartsjö, Ekerö kommun 2022-06-11
Patrik Engström
Svartsjö, Ekerö kommun 2022-06-11
Patrik Engström
Svartsjö, Ekerö kommun 2022-06-11
Patrik Engström
Svartsjöviken, Ekerö kommun 2012-06-08
Patrik Engström
Svartsjöviken, Ekerö kommun 2012-06-08
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-16
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-16
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

536 Carex riparia Curt.

This impressive species occurs in most of Europe (except N), W. Asia and northernmost Africa. The closely related C. kirganica Kom. and C. rugulosa Kuk. in E. Asia and the N. American C. lacustris (Willd.) Kuk. are tentatively mapped. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 79.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Spridd kärrväxt vars utbredning begränsas av tillgången på näringsrika, helt eller delvis exponerade, varma strandkärr och diken, kalkbrottdammar, järnvägskärr, sänkta lerslättssjöar etc. Lokalanhopningen längs Hjälmarens norra strand noterades redan av Blomberg (1865a) och omfattar i Rinkaby 20 lokaler (Nilsson 1986).

I Rysjön, Västra Kvismaren, ökade arten efter markberedning 1981 (Hytteborn 1985). En liknande utveckling torde har skapat de nuvarande bestånden på norra Hjälmarstrandens landvinning. I Götlunda växer den bl.a. från inre Fröshammarsviken till Hästnäsuddens spets i väldiga bestånd om 1 000-tals m², främst i sjöns vassbård utanför kärrens klibbal- och björkbård (!OREB/UMa). Stora delar av dessa förekomster omfattar sterila ex.

Ett par odlade bestånd är kända. Den utsåddes vid Härminge S om Adolfsberg i Gällersta på 1950-talet (J. Löfgren) och vid Hälgenäs i Bo sågs sterila ruggar i en anlagd fågelsjö 1991.

Vid Långsändan i Axberg har samlats 5 000 år gamla lämningar av arten (Kjellmark 1899).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Jättestarr är möjligen ursprunglig i rikkärr eller näringsrika, naturliga småvatten. Arten är också kulturgynnad, vilket framgår av lokalförteckningen nedan.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Ca 30; tämligen sällsynt-lokalt spridd i Mälarområdet; en äldre förekomst på övre, Ö. Mälarslätten Denna begränsning till områdets varmaste hörn beror säkerligen på höga värmekrav. Svensk utbredning sydlig-sydligt suboceanisk, starkare korrelerad till trakter med varmt sommar- och milt vinter- och vårklimat än C. acutiformis'. Utbredningstyp: S12.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 31–45 %.
Kommentar: B, granskare KAO.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Jättestarr växer på våt eller fuktig, näringsrik jord. Arten förekommer på stränder och i strandkärr vid sjöar och vattendrag, någon gång på skyddade brackvattensstränder. Dessutom anträffas den i skogskärr och sumpskog med al, björk och gran. Den uppträder gärna i diken och vid fördämningar (den isolerade lokalen i Alvesta är ett exempel). Jättestarr gynnas av upphörande hävd och blir ofta allenarådande över stora ytor.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Jättestarr växer i blöt, näringsrik mark som skogskärr, sumpskogar med klibbal eller björk, videkärr, vid bäckar samt längs stranden av Hornsjön, Högby sn; en del lokaler har ett extensivt bete. Jättestarr kan även växa på lite torrare mark som i hässlen och igenväxande slåtterängar. Arten ses ofta på kulturmarker som diken, kanaler och vattenhål, någon gång i fuktiga åkerkanter.

Jättestarr växer främst i västra kustskogen, våtmarker i Mittlandet och de nordliga socknarna Högby, Källa och Persnäs. Speciellt frekvent är den i omgivningarna runt Hornsjön. Utbredningsmönstret känns igen från Sterner (1938) men arten har försvunnit från en del socknar, främst på östra sidan av ön. Som tidigare saknas jättestarr helt på sydöstra Öland. Dräneringen av landskapet har även drabbat denna art. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Artnamnet riparia kommer av latinets ripa (flodstrand) och syftar på växtplatsen. Den delar för övrigt det namnet med backsvala Riparia riparia.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig (?).
Främst på sandunderlag i bäckar, diken, strandnära våtmarker; i ett fall vid en brya. Förmodligen ursprunglig på sydöstra Gotland, där flera växtplatser är naturliga, möjligen inkommen i Ekeby. Lokalerna ligger på platser där få botanister reste i äldre tid, och jättestarr kan därför ha förblivit oupptäckt till våra dagar. Det kan dock inte helt uteslutas att arten kommit in under senare tid.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Jättestarr växer på blöt, lerig och näringsrik mark, gärna påverkad av skalförekomster, utmed vattendrag, i diken, vid dammar samt i kärr.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i stora bestånd på blöt till fuktig, ganska mullrik mark i kärr, på mader och i vatten vid sjöar, åar och kanalkanter. Har minskat genom att lokaler exploaterats. Sällsynt. 16 lokaler i 10 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Jättestarren växer vanligen vid mycket näringsrika slättsjöar och åar där den ofta kan bilda vidsträckta vassar. Ofta hittar man den dessutom i åkerdiken, ibland som kvarstående från utdikade sjöar, och uträtade åar, men oftast beroende på nykolonisering i sådana miljöer. Arten gynnas av jordbrukslandskapets eutrofiering och är nu mycket vanligare än förr.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer främst i sydöstra Sverige norrut till Gästrikland. Mindre allmän i Uppland med de flesta förekomsterna i den södra och östra delen av landskapet. 262 kartblad, 425 kvadranter.
Jättestarr växer i näringrika eutrofierade sötvatten. Den förekommer på sjö- och åstränder, i dammar, diken och mindre vattenhål samt stundom bland vass i alsumpskogar.
Förändring + 8 %. – Jättestarr påverkas positivt av ökad näringstillgång, vilket kan vara anledningen till att den ökat.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Jättestarr är en ursprunglig art knuten till våtmarker och stränder. Den är först angiven från Kubbo i Valbo socken (Hartman 1863). Subfossila fynd i torv visar att arten funnits i landskapet under lång tid.
Vanliga följearter är älggräs (43%), glasbjörk, bunkestarr, blåsstarr, kråkklöver, grenrör och klibbal. Jättestarren blommar ganska tidigt och sätter frukt i liljekonvaljetid.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Påträffad en gång.