Patrik Engström
Stajnsmyr 2020-07-02
kärlväxter/enhjärtbladiga blomväxter/svaltingordningen/svaltingväxter/kranssvaltingar/gotlandssvalting
Taxasida
gotlandssvalting
Alisma lanceolatum
With.
gotlandssvalting är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
gotlandssvalting är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- gotlandssvalting
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Alisma lanceolatum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Alisma lanceolatum With.
Svenskt namn
gotlandssvalting
Danskt namn
Lancet-skeblad
Foton
Thomas Gunnarsson
Kåtorp SSO,Torslunda,Mörbylånga 2020-07-12
Patrik Engström
Stajnsmyr 2020-07-02
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
85 Alisma lanceolatum With.
This species is restricted to Europe, N. Africa and W. Asia. The distribution in Asia is particularly uncertain. The closely related A. canaliculatum A. Br. & Bouche in E. Asia is also tentatively mapped. Cf. Meusel et al. 1965, map p. 28.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: förutom från ovannämnda lokal varifrån den först uppgavs 1930 (CSan det. IBjö i LD) endast uppgiven 1807–1922 från Roslätt i Skabersjö och Svedala (CAAg enl. GSam 1922 etc.), 1876–1930 från Pildammarna i Malmö (RFLu enl. GSam 1922 etc.) och 1959–69 från strandgöl 800 m O hamnen i Rammsjöstrand i V. Karup (IBjö m.fl. i LD). I St. Köpinge kunde år 2000 endast ett individ återfinnas men så sent som 1990 sågs här ett par smärre bestånd (ÅSv).
Förändring och hot: förutom från ovannämnda lokal varifrån den först uppgavs 1930 (CSan det. IBjö i LD) endast uppgiven 1807–1922 från Roslätt i Skabersjö och Svedala (CAAg enl. GSam 1922 etc.), 1876–1930 från Pildammarna i Malmö (RFLu enl. GSam 1922 etc.) och 1959–69 från strandgöl 800 m O hamnen i Rammsjöstrand i V. Karup (IBjö m.fl. i LD). I St. Köpinge kunde år 2000 endast ett individ återfinnas men så sent som 1990 sågs här ett par smärre bestånd (ÅSv).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Gotlandssvalting är spridd på Öland och Gotland och är känd från fyra platser i Skåne. Från smalbladiga varianter av svalting A. plantago-aquatica skiljs den på att kronbladen är spetsiga och att märket upptar en stor del av stiftet. Wetter (ms 1894) noterade ´Alisma Plantago var. lanceolata´ från Sävsjö Vrigstad i ån på Stenshults och Gnillinge mader, men det gällde nog en smalbladig A. plantago-aquatica; belägg saknas. Ett herbarieark från Vimmerby Tuna 1925 (T. Hammarskjöld i LD under namnet A. plantago-aquatica) innehåller material av både A. lanceolatum och A. plantago-aquatica; troligen har den förra blandats in av misstag i den ursprungliga insamlingen.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Gotlandssvalting förekommer i Europa och norra Afrika. I Sverige är den vanlig på Öland och Gotland, för övrigt mycket sällsynt.
Gotlandssvalting växer i stillastående eller långsamt flytande sötvatten på kalkrika, gyttjiga bottnar. Den är ursprunglig i skogskärr, alvarträsk, bäckar, större alvarvätar och på sjöstränder. På dagens Öland är den vanligt förekommande även i kulturpåverkade miljöer som diken, kanaler, vattenhål, dammar, vattenfyllda stenbrott och i hjulspår på de traktorvägar som genomkorsar sumpskogar och kärr.
Gotlandssvalting är spridd över hela Öland med flest lokaler inom Mittlandet. Ansamlingen av fynd i Källa och Högby sn beror främst på flitiga inventerare. Gotlandssvalting förefaller klara sig väl och har exempelvis hittat till många av de dammar och vattenhål som grävts i modern tid.
Gotlandssvalting har en bladbas som är jämnt avsmalnande, frukten (en nöt) har oftast två fåror på ryggsidan och kronbladen har en framträdande mittand. Svalting har bladbas som är avrundad eller hjärtlik, nöten har oftast en fåra och kronbladen saknar mittand (Schou m.fl. 2017).
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig. Naturligt i fuktmarker, alkärr, gölar, bäckar och åar, sekundärt spridd till kanaler, diken, körspår, grustag, diken och bryor. Mindre vanlig inom öns kalk- och skogsområden. Antalet fynd under Projekt Gotlands flora tyder på att gotlandssvalting är ungefär dubbelt så vanlig på Gotland som svalting A. plantago-aquatica.
Eftersom gotlandssvalting uppmärksammades först i början av 1900-talet är det svårt att göra jämförelser av dess frekvens över tiden. Förmodligen är frekvensen, trots utdikningar, ändå konstant eller högre, då gotlandssvalting nu också förekommer i mer kulturskapade miljöer.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen spontant inkommen, växte i en liten vattensamling med lerig botten. Förgäves eftersökt under inventeringen.