Taxasida

gles igelknopp

Sparganium emersum

Rehmann

gles igelknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

gles igelknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • gles igelknopp
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sparganium emersum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sparganium emersum Rehmann
Svenskt namn
igelknopp
norwegianBokmal
rankpiggknopp
norwegianNynorsk
stautpiggknopp
Finskt namn
rantapalpakko
finlandSwedish
vanlig igelknopp
Danskt namn
Enkelt pindsvineknop
Foton
Patrik Engström
Sillen 2024-08-17
Patrik Engström
Sillen 2024-08-17
Anders Delin
Böle, Hanebo 2013-07-17
Patrik Engström
Norrtälje kommun 2022-07-07
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2020-09-13
Torbjorn Tyler
2015-08-08
Torbjorn Tyler
2013-07-19
Lars Efraimsson
Södra Hyn, Karlstads kommun 2021-08-24
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vattenväxt, sälls. i Skogsbygden i stora bäckraviner, f.ö. spridd–allm. i Närkeslättens sjöar och vattendrag, dammar och diken etc.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Igelknopp är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Jämfört med plattbladig igelknopp S. angustifolium växer den som regel i näringsrikare vatten. Vanliga växtplatser är sjöar, åar, märgelhålor, dammar, korvsjöar, kärr och diken. Vattensamlingar i betesmarker samt pölar i stenbrott och grustag är mindre vanliga växtplatser. En icke blommande igelknopp med långa och ganska breda flytblad, som främst förekommer i rinnande vatten, är med stor sannolikhet S. emersum.

Igelknopp har ökat under 1900-talet.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson 1859 (Myrin 1832).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Spridd i hela landskapet.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Birger (1908a) på grundval av flera kollekter av Enander.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Utbredning med samma huvuddrag som S. erectum subsp. microcarpums men generellt vanligare och oftare på potentiellt naturliga ståndorter ovan Mälarslätten. Känd från några lokaler i Övre Bergslagen. Utbredningstyp: S1.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

381 Sparganium emersum Rehm.

Syn.: S. simplex Huds.

This species is widely distributed in Eurasia. Further, the closely related S. multipedunculatum (Morong) Rydb., the American counterpart, and S. stenophyllum Maxim. in SE. Asia, Australia and New Zealand are also tentatively mapped (within the map area). S. emersum and S. multipedunculatum have together a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 162 and map 153).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

S. simplex; vanlig igelknopp
Igelknopp växer på finsediment, oftast med inblandning av dy eller gyttja, i sjöar (gärna vid bäckutlopp och os), åar, avsnörda meanderslingor, bäckar, diken och dammar, men bara undantagsvis i skogskärr och laggar. Den är tydligt näringsgynnad och förekommer i lägre frekvens i våra fattigaste områden.

Den stora skillnaden i antal äldre och nya uppgifter antyder att arten har ökat under 1900-talet, troligen i så fall till följd av dikning och övergödning.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Gles igelknopp växer i sötvatten på dyigt underlag i ganska näringspåverkat sötvatten. Den är tydligt kulturgynnad och förekommer i diken, kanaler, dammar och grävda vattenhål. Gles igelknopp växer även i betade kärr och fuktängar samt vid större alvarvätar.

Gles igelknopp är idag vanligast inom Mittlandet. De lokaler som redovisas i Sterner (1938) utmed västra sidan av Öland är idag borta. Även på östra sidan har lokaler försvunnit förutom i området vid Hulterstad där tillskapandet av ett dämme med våtmark gör att arten kan fortleva. På de nordligaste delarna av Öland är gles igelknopp möjligen något mer frekvent idag jämfört med tidigare; Rikard Sterner noterade den exempelvis aldrig från Böda sn. Gles igelknopp hade sin höjdpunkt strax efter de stora utdikningarna i början av 1900-talet när den kunde finna lämpliga växtställen i kanaler, diken och kärr. Sammantaget har en viss nedgång skett jämfört med tidigare inventering och den viktigaste orsaken är torrläggningen av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig. 
Växer naturligt i åar och alkärr; även i kanaler, bryor på beten och fuktiga grustag, tidigare i kvarndammar. Gles igelknopp tycks i stort sett undvika öns skogar och renare kalkområden. Johansson (1897) angav bara 16 kända lokaler (i flera fall angivna som socknar), men hans ”Flerst.” motsvarar dagens mindre allmän. Det är tveksamt om arten ökade under 1900-talet.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vanlig igelknopp växer i något näringsrika vatten i sjöar, åar, avsnörda fåror i större vattendrag samt i grävda småvatten som dammar och diken ofta tillsammans med svalting och mannagräs.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i vatten i ganska näringsrika sjöar och vattendrag, även i diken och kanaler, vid dammar och pölar i grustag. Mer näringskrävande än plattbladig igelknopp och vanlig i de lägre delarna av landskapet, troligen mindre vanlig i skogsbygderna, även om det inte fram-går av rapporterna. Har ofta blivit noterad för diverse obestämda igelknoppar. 426 rutor (51 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Igelknopp växer i näringsrika vatten i liknande miljöer som stor igelknopp. Den är mindre näringskrävande och trivs även på mjäla och gyttjebottnar. Den förekommer ibland på djupare vatten och får då flytblad liksom följande arter.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Tämligen allmän i Uppland, jämnt fördelad över landskapet. 387 kartblad, 658 kvadranter.
Almq. Allmän till tämligen allmän, åtminstone till barrskogsgränsen (i norr även på kalskären); i skogsbygder mindre vanlig än S. minimum.
Igelknopp förekommer i många typer av sötvatten och påträffas innanför vassbältet i sjöar, i lugnt flytande åar, i dammar, diken och sumpskogar.

I djupare och strömmande vatten utvecklar igelknopp enbart långa flytblad och kan då förväxlas med andra igelknoppsarter, framför allt plattbladig igelknopp. Även blomvass med långa flytblad kan vara en förväxlingsart.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Gles igelknopp är ursprunglig. Arten angavs som tämligen allmän i Gävletrakten vid 1800-talets mitt. Växten är troligen minst lika vanlig idag som under 1800-talet.
Gles igelknopp är en måttligt näringskrävande sötvattensväxt som finns i både sjöar och vattendrag. Den är vanligast i slättbygderna och förekommer här på grunt vatten i näringsrika vattenmiljöer. Växten har t.ex. noterats i vege-tationsrika vikar, vid åutlopp, i större skogs- och åkerdiken och i lugnflytande vattendrag. Den växer gärna på dy, dyblandad sand och lera. Gles igelknopp förekommer även vid större sjöar och vattendrag i skogsbygderna men knappast i skogslandskapets många brunvattentjärnar och myrvatten. Växten finns också i många kustmynnande vattendrag men inte i bräckt vatten. Arten får betraktas som kulturgynnad då den gynnas av eutrofiering, dikning och grävningsarbeten.
Typiska följeväxter är svalting (28%), mannagräs, topplösa, flaskstarr och sjöfräken.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Gles igelknopp blommar i mjölkens eller i ljungens tid. Den förlorar sin gröna färg och går över mot gråbrunt tidigare än flaskstarr och skogssäv.

Både gles igelknopp och flotagräs förekommer rikligt i Hasselasjöns NV del, den förra på något grundare vatten, men ofta med flytblad. I mängden av kloner av dessa arter kan man se vissa, som är intermediära och har uppfattats som hybriden mellan de två.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Igelknopp är karaktäristisk för odlingsbygdens näringsrikare åar och större bäckar. Den tillhör även de rikare sjöarna i odlingsområdena, där den typiskt förekommer i in- och utloppen. Den finns i älvarna, särskilt i Ljungans näringsrika älvsjöar och i Indalsälvens delta. Den kan bilda stora flytbladsfält, liksom plattbladig igelknopp S. angustifolium och flotagräs S. gramineum, men på djupt vatten når inte bladen upp till ytan och den blommar då oftast inte. Enbart undervattensblad kan ses både i sjöar och i rinnande vatten. I lugna bakvatten, bland stenar i gyttja nära stranden, bildar den upprättstående skott och blommar vanligen. Ofta finns igelknopp i rätt små bestånd som ibland kan vara obeständiga – arten tycks ha svårt att hävda sig i strandzoneringen vid stabila åstränder. Ibland kan den ses etablera sig vid bryggor och i röjda båtkanaler i vassbälten. I Indal är den även sedd i en älvravins mynning.