glansveronika

Kalkgynnat åker- och trädgårdsogräs.

Tillfälligt införd med barlast, även trädgårdsogräs. - 2 (2).

Glansveronika är endast sedd i landskapet ett fåtal gånger under 1900-talet. Den är sannolikt tillfällig.

Arten är sällsynt på odlad, näringsrik mark i södra Sverige upp till Stockholmstrakten (Mossberg m fl 1992).

Gammal bofast art.

1; Mälarområdet: Köping Gata vid Köpings järnvägsstation 1931 (Almquist, S). Publicerad från Köping av HAMRIN (1956), dessförinnan troligen av HULTÉN (1950: kartprick S Kungsör). - Efemerofyt. Xenofyt. Spridd som V. opaca.

1658 Veronica polita Fr.

This species probably originates from C. and S. Europe and adjacent parts of Africa and Asia. It has spread as a weed to N. Europe, N. America and New Zealand, probably more frequently than the map shows. The closely related V. caninotesticulata Makino occurs in E. Asia.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 46–60 %, i synnerhet i på Kristianstadslätten, men oftast fåtalig och obeständig på enskilda lokaler.
Kommentar: B, granskare KAO och TKa.

Glansveronika är ursprunglig i centrala och södra Europa och har därifrån med mänsklig hjälp spridit sig som ogräs till norra Europa. Den växer på frisk, näringsrik mark där vegetationen i övrigt är gles eller saknas helt; arten förefaller kalkgynnad. Gräsmattor, vägkanter, åkrar, trädgårdsland, betade torrängar och ruderatmarker är vanliga växtplatser. Sällsynt växer glansveronika på stenmurar, i grusgropar och betade hässlen.

Utbredningen är ganska jämn över ön med tyngdpunkt runt de större tätorterna Borgholm, Färjestaden och Mörbylånga. På nordligaste Öland är det glest med observationer. Glansveronika följer de större vägarna. Den undviker Stora Alvaret men är funnen som kulturföljeslagare vid några alvarbyar. Notabelt är att glansveronika är rapporterad från 31 av Ölands 34 kyrkogårdar. Där växer den i glesa gräsmattor, helst i söderläge, där marken snabbt värms upp tidigt på säsongen. Arten har en tydlig expansion under de senaste decennierna, orsaken till den är oklar. Kanske inkom den till Öland första halvan av 1800-talet när Sjöstrand först såg den? Därefter spred den sig i landskapet för att först under senare tid ha hittat de flesta lämpliga växtmiljöer. Troligen är glansveronika också förbisedd i äldre inventeringar eftersom den blommar mycket tidigt, redan i mars–april. Senare på säsongen har den ettåriga plantan gått i frukt, torkat bort och är då omöjlig att finna. Det finns enstaka observationer med blommande exemplar i juni månad men i dessa fall rör det sig om plantor i åkermiljöer. Jämfört med Sterner (1986) ses en tydlig ökning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammalt ogräs.
Öppen, torr kulturmark: åkrar, gräsmattor (kyrkogårdar), gårdsmiljöer, trädgårdsland, skräp- och jordhögar, vägkanter samt annan ruderatmark. I mer naturlig miljö på bar kalkjord och sand, t.ex. på gräsmark, glesbevuxen sandmark och kalkblock. Arten kan ha minskat något sedan 1800-talets slut, eftersom Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän.

Glansveronika växer i torr, näringsrik, öppen, skalblandad jord som ogräs i åkrar och trädgårdsland. Kanske är arten förbisedd.

Glansveronikan är en ettårig art som växer på öppen jord främst i trädgårdsland, ibland på tippar. Däremot har den i Sörmland aldrig setts i åkrar. Arten har förmodligen kommit in med frön och plantor och har hållit sig kvar på flera lokaler, förmodligen ökande.

Europa, västra Asien, Nordamerika. I Sverige sällsynt till Uppland.