Taxasida

glansveronika

Veronica polita

Fr.

glansveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

glansveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • glansveronika
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Veronica polita
Vetenskapligt namn, fullständig form
Veronica polita Fr.
Svenskt namn
glansveronika
icelandic
Gljádepla
norwegianBokmal
blankveronika
norwegianNynorsk
blankveronika
Finskt namn
kiiltotädyke
finlandSwedish
glansveronika
Danskt namn
Blank ærenpris
Foton
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2017-07-16
Thomas Gunnarsson
Runstens kyrka,Runsten,Borgholm 2016-03-28
Thomas Gunnarsson
Runstens kyrka,Runsten,Borgholm 2016-03-28
Thomas Gunnarsson
Algutsrums kyrka,Algutsrum,Mörbylånga 2014-03-28
Thomas Gunnarsson
Runstens kyrka,Runsten,Borgholm 2016-04-02
Thomas Gunnarsson
Algutsrums kyrka västerut,Algutsrum,Mörbylånga 2020-03-24
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2021-05-16
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Kalkgynnat åker- och trädgårdsogräs.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Tillfälligt införd med barlast, även trädgårdsogräs. - 2 (2).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Glansveronika är endast sedd i landskapet ett fåtal gånger under 1900-talet. Den är sannolikt tillfällig.

Arten är sällsynt på odlad, näringsrik mark i södra Sverige upp till Stockholmstrakten (Mossberg m fl 1992).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

1; Mälarområdet: Köping Gata vid Köpings järnvägsstation 1931 (Almquist, S). Publicerad från Köping av HAMRIN (1956), dessförinnan troligen av HULTÉN (1950: kartprick S Kungsör). - Efemerofyt. Xenofyt. Spridd som V. opaca.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1658 Veronica polita Fr.

This species probably originates from C. and S. Europe and adjacent parts of Africa and Asia. It has spread as a weed to N. Europe, N. America and New Zealand, probably more frequently than the map shows. The closely related V. caninotesticulata Makino occurs in E. Asia.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 46–60 %, i synnerhet i på Kristianstadslätten, men oftast fåtalig och obeständig på enskilda lokaler.
Kommentar: B, granskare KAO och TKa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Glansveronika växer på torr eller måttligt torr, öppen jord. Den kalkgynnade, sydliga arten har i Småland mest setts i rabatter och glesa gräsmattor på tomtmark, vid enstaka tillfällen också i slänter, på jordtippar och på vallåkrar.
Funnen i 18 rutor; tidigare uppgifter från 9 rutor. Sällsynt i östra Småland, i övrigt mycket sällsynt. – Gammal kulturföljeslagare.
Flera förekomster har tillfällighetens prägel och beror sannolikt på sentida införsel med frövaror eller trädgårdsplantor, men arten är känd sedan gammalt i Kalmar Kalmar och bofast där. En annan långvarig förekomst finns i Mönsterås Mönsterås (se lokalförteckningen).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Glansveronika är ursprunglig i centrala och södra Europa och har därifrån med mänsklig hjälp spridit sig som ogräs till norra Europa. Den växer på frisk, näringsrik mark där vegetationen i övrigt är gles eller saknas helt; arten förefaller kalkgynnad. Gräsmattor, vägkanter, åkrar, trädgårdsland, betade torrängar och ruderatmarker är vanliga växtplatser. Sällsynt växer glansveronika på stenmurar, i grusgropar och betade hässlen.

Utbredningen är ganska jämn över ön med tyngdpunkt runt de större tätorterna Borgholm, Färjestaden och Mörbylånga. På nordligaste Öland är det glest med observationer. Glansveronika följer de större vägarna. Den undviker Stora Alvaret men är funnen som kulturföljeslagare vid några alvarbyar. Notabelt är att glansveronika är rapporterad från 31 av Ölands 34 kyrkogårdar. Där växer den i glesa gräsmattor, helst i söderläge, där marken snabbt värms upp tidigt på säsongen. Arten har en tydlig expansion under de senaste decennierna, orsaken till den är oklar. Kanske inkom den till Öland första halvan av 1800-talet när Sjöstrand först såg den? Därefter spred den sig i landskapet för att först under senare tid ha hittat de flesta lämpliga växtmiljöer. Troligen är glansveronika också förbisedd i äldre inventeringar eftersom den blommar mycket tidigt, redan i mars–april. Senare på säsongen har den ettåriga plantan gått i frukt, torkat bort och är då omöjlig att finna. Det finns enstaka observationer med blommande exemplar i juni månad men i dessa fall rör det sig om plantor i åkermiljöer. Jämfört med Sterner (1986) ses en tydlig ökning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammalt ogräs.
Öppen, torr kulturmark: åkrar, gräsmattor (kyrkogårdar), gårdsmiljöer, trädgårdsland, skräp- och jordhögar, vägkanter samt annan ruderatmark. I mer naturlig miljö på bar kalkjord och sand, t.ex. på gräsmark, glesbevuxen sandmark och kalkblock. Arten kan ha minskat något sedan 1800-talets slut, eftersom Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”H. o. d.”, motsvarande tämligen allmän.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Glansveronika växer i torr, näringsrik, öppen, skalblandad jord som ogräs i åkrar och trädgårdsland. Kanske är arten förbisedd.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, växer på torr, öppen mark helst i kanten av åkrar och i åkerhörn, sällsynt även i trädgårdar och på skadade gräsmattor. Kalkgynnad, trivs bäst på näringsrik och solexponerad mark. Sällsynt, kanske förbisedd i kalktrakterna, utom kring Kinnekulle där den speciellt eftersökts. 26 lokaler i 11 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Glansveronikan är en ettårig art som växer på öppen jord främst i trädgårdsland, ibland på tippar. Däremot har den i Sörmland aldrig setts i åkrar. Arten har förmodligen kommit in med frön och plantor och har hållit sig kvar på flera lokaler, förmodligen ökande.

Europa, västra Asien, Nordamerika. I Sverige sällsynt till Uppland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Svensk utbredning sydlig med nordgräns i Uppland; sällsynt i landskapet. 39 kartblad, 45 kvadranter.
Glansveronika växer på åkrar, i trädgårdsland, på banvallar och skräpmarker. Ofta finner man den tillsammans med åkerveronika och trädgårdsveronika.
Förändring + 15 %.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
To, Robertsholm, trädgårdsavfall, enstaka ex 1986 (Risberg 2008); , hamnen 1841 (CJHn i UPS), 1879 och 1884 (RHn i UPS), 1929 (SAh i S).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Tre gamla fynd av glansveronika finns noterade.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Först publicerad av Collinder (1909); första belägg från Sundsvall på barlast 1883 (E. Bergvall i LD).