Taxasida

dvärgigelknopp

Sparganium natans

L.

dvärgigelknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Calle Ljungberg
Översikt
Översikt

dvärgigelknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • dvärgigelknopp
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sparganium natans
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sparganium natans L.
Svenskt namn
dvärgigelknopp
icelandic
Tjarnabrúsi
norwegianBokmal
småpiggknopp
norwegianNynorsk
småpiggknopp
Finskt namn
pikkupalpakko
finlandSwedish
dvärgigelknopp
Danskt namn
Spæd pindsvineknop
Foton
Calle Ljungberg
Damm S rv 34/47 SSW Moliljan, Målilla, Sm 2014-06-29
Katarina Stenman
Degermyran, Övre Bäck, Skellefteå kn 2025-07-11
Anders Delin
Innerstön, Njutånger 2010-08-01
Patrik Engström
Malmberga, Norrtälje kommun 2023-08-20
Patrik Engström
Nattavaara 2023-07-26
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2016-07-31
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Tämligen allmän.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

377 Sparganium minimum Wallr.

This mainly boreal species has an almost circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 102 and map 93). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 23.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Dvärgigelknopp är ursprunglig men kulturgynnad. Den bildar mindre bestånd i bäckar och kärrdråg, på grunda och dyiga sjö- och åstränder, i dammar, diken och gölar samt i vattensamlingar i stenbrott och grustag.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vatten- och kärrväxt, allm.–spridd i grunda sjöar, vikar, bäckar, diken, dammar, brott och kärr m.m. Björkman (1987b) fann den vid ett fåtal av länets 236 undersökta sjöar. Flertusenåriga lämningar av arten har registrerats vid Ervalla station och vid Gottersätersmossen i Axberg (Kjellmark 1899, Sernander & Kjellmark 1896).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art. 

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Spridd i hela landskapet, åtminstone i kusttrakterna tämligen allmän i kärr, grunda gölar och på sumpiga stränder.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833). som S. natans: "i gropar vid Ransjö" [16D 9j].

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Tämligen allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(S. minimum)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 46–60 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

S. minimum
Dvärgigelknopp växer särskilt i grunda småvatten med dy- eller gyttjebotten som mosselaggar och skogskärr (särskilt i alkärr och andra lövkärr) men även i lugna sjövikar och sakta flytande åar och bäckar. I kulturlandskapet anträffas arten vid dammar och vattenhål, i diken, torvgravar och gamla grustag samt i strandflyn vid igenväxande sänkta sjöar. Den klarar sig bra i såväl näringsfattiga som relativt näringsrika miljöer.

Namnförbistring.
Namnet S. natans användes i äldre botanisk litteratur inte om dvärgigelknopp utan om flotagräs (nu S. gramineum).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Dvärgigelknopp växer i grunt vatten i sumpskogar, diken och mindre skogskärr. Den kan även förekomma i alvarträsk, dammar som grävts i anslutning till kärr samt vattenhål som sprängts till betesdjuren. I större kärr ses den växa mellan tuvorna av bunkestarr Carex elata. Lokalerna kan vara ohävdade eller betade; ibland kalkfattiga men även tydligt kalkpåverkade växtställen är noterade.

Dvärgigelknopp är glest spridd på Öland med flest fynd i de fyra nordligaste socknarna: Böda, Högby, Källa och Persnäs. Den utdikning som skett av det öländska landskapet har drabbat många våtmarksarter hårt, även dvärgigelknopp som försvunnit från elva socknar medan nyfynd gjorts i fem. Dagens förekomster inom Mittlandet och Stora Alvaret där den växer i kanten av större kärr och träsk förefaller tidigare vara okända. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig. 
Naturligt i gölar, öppet vatten i agmyrkanter, bäckar, källor och skogskärr, även i diken, kanaler, fuktiga grustag, bryor och viltvatten. Johanssons (1897) ”Flerst.” stämmer med dagens mindre allmän, men han angav bara 29 lokaler. Artens förekomst är förmodligen ändå rätt konstant.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Dvärgigelknopp växer på dy i grunda småvatten som dammar, diken, vattenhål, bäckdråg, mossgölar, skogskärr och hällkar men också på sjö- och åstränder i lugna och skyddade lägen.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i vatten och på lösbottnar i blöta kärrdråg på myrar och i skog, längs bäckar och åar samt på stränder av sjöar och dammar; oftast i näringsfattigt vatten. Vanlig i hela landskapet utom på lerslätterna, där den är mindre vanlig. 767 lokaler i 428 rutor (52 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Dvärgigelknopp växer ofta ganska skuggigt i pölar i alkärr, i vattenhål, skogsdiken och skogsbäckar och vid sjöstränder. Den växer ofta på mycket grunda, tidvis torrlagda bottnar, vanligen i närmast fattig miljö på organiskt bottenmaterial.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Almq. I slättbygder spridd; eljest tämligen allmän (åtminstone till barrskogsgränsen), norr- och västerut allmän.
Dvärgigelknopp växer i grunda sötvatten, även sådana som tidvis blir torrlagda. Den förekommer på sjö- och åstränder, i skogskärr och diken och ofta i konstgjorda småvatten såsom grävda gropar, sanka stråk på hyggen och blöta körspår efter skogsmaskiner.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Dvärgigelknopp är ursprunglig. Den angavs som tämligen allmän i Gävletrakten vid 1800-talets mitt. Gamla fynd finns också från övriga delar av landskapet.
De vanligaste följeväxterna är topplösa (22%), kråkklöver, svalting, flaskstarr och sjöfräken. Typiska följeslagare är också mannagräs, löktåg, kabbleka, veksäv och hästsvans.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Dvärgigelknopp blommar sent, i mjölkens tid, och har utvuxna men gröna frukter i ljungens tid. Sent på hösten, långt efter trädens lövfällning, gulnar den och vissnar. Vi har inte sett några övervintrande gröna delar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Dvärgigelknopp förekommer i mindre och grunda vatten, främst i skogsmark och i kulturbygder. Den är den vanligaste igelknoppsarten i skogsbäckar – i nästan varje bäck ser man de breda, okölade bladen vaja i strömmen. Då är den vegetativ och svårbestämd, men den blommar där bäcken flyter ut i någon lugn hölja eller om bladen torrläggs, t.ex. under en torr, varm högsommar. Arten växer också i dyiga kanter av små lugna tjärnar, i strandnära vattensamlingar och tidvis vattenfyllda gropar i skogen. Ibland ses den i myrgölar, särskilt i Njurunda, eller i myrdiken. Dvärgigelknopp kan också etablera sig i kulturskapade småvatten som fiskdammar, vattenfyllda täkter o.dyl. Vid havet växer den i hällkar som på östra stranden av Brämön (Njurunda). Den är mindre frekvent i de näringsrikaste miljöerna – där den nog konkurreras ut – men också i de magraste.