dvärgigelknopp

Tämligen allmän.

377 Sparganium minimum Wallr.

This mainly boreal species has an almost circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 102 and map 93). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 23.

Dvärgigelknopp är ursprunglig men kulturgynnad. Den bildar mindre bestånd i bäckar och kärrdråg, på grunda och dyiga sjö- och åstränder, i dammar, diken och gölar samt i vattensamlingar i stenbrott och grustag.

Vatten- och kärrväxt, allm.–spridd i grunda sjöar, vikar, bäckar, diken, dammar, brott och kärr m.m. Björkman (1987b) fann den vid ett fåtal av länets 236 undersökta sjöar. Flertusenåriga lämningar av arten har registrerats vid Ervalla station och vid Gottersätersmossen i Axberg (Kjellmark 1899, Sernander & Kjellmark 1896).

Gammal bofast art. 

Spridd i hela landskapet, åtminstone i kusttrakterna tämligen allmän i kärr, grunda gölar och på sumpiga stränder.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833). som S. natans: "i gropar vid Ransjö" [16D 9j].

Tämligen allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

S. minimum
Dvärgigelknopp växer särskilt i grunda småvatten med dy- eller gyttjebotten som mosselaggar och skogskärr (särskilt i alkärr och andra lövkärr) men även i lugna sjövikar och sakta flytande åar och bäckar. I kulturlandskapet anträffas arten vid dammar och vattenhål, i diken, torvgravar och gamla grustag samt i strandflyn vid igenväxande sänkta sjöar. Den klarar sig bra i såväl näringsfattiga som relativt näringsrika miljöer.

Namnförbistring.
Namnet S. natans användes i äldre botanisk litteratur inte om dvärgigelknopp utan om flotagräs (nu S. gramineum).

Dvärgigelknopp växer i grunt vatten i sumpskogar, diken och mindre skogskärr. Den kan även förekomma i alvarträsk, dammar som grävts i anslutning till kärr samt vattenhål som sprängts till betesdjuren. I större kärr ses den växa mellan tuvorna av bunkestarr Carex elata. Lokalerna kan vara ohävdade eller betade; ibland kalkfattiga men även tydligt kalkpåverkade växtställen är noterade.

Dvärgigelknopp är glest spridd på Öland med flest fynd i de fyra nordligaste socknarna: Böda, Högby, Källa och Persnäs. Den utdikning som skett av det öländska landskapet har drabbat många våtmarksarter hårt, även dvärgigelknopp som försvunnit från elva socknar medan nyfynd gjorts i fem. Dagens förekomster inom Mittlandet och Stora Alvaret där den växer i kanten av större kärr och träsk förefaller tidigare vara okända. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig. 
Naturligt i gölar, öppet vatten i agmyrkanter, bäckar, källor och skogskärr, även i diken, kanaler, fuktiga grustag, bryor och viltvatten. Johanssons (1897) ”Flerst.” stämmer med dagens mindre allmän, men han angav bara 29 lokaler. Artens förekomst är förmodligen ändå rätt konstant.

Dvärgigelknopp växer på dy i grunda småvatten som dammar, diken, vattenhål, bäckdråg, mossgölar, skogskärr och hällkar men också på sjö- och åstränder i lugna och skyddade lägen.

Dvärgigelknopp växer ofta ganska skuggigt i pölar i alkärr, i vattenhål, skogsdiken och skogsbäckar och vid sjöstränder. Den växer ofta på mycket grunda, tidvis torrlagda bottnar, vanligen i närmast fattig miljö på organiskt bottenmaterial.

Almq. I slättbygder spridd; eljest tämligen allmän (åtminstone till barrskogsgränsen), norr- och västerut allmän.
Dvärgigelknopp växer i grunda sötvatten, även sådana som tidvis blir torrlagda. Den förekommer på sjö- och åstränder, i skogskärr och diken och ofta i konstgjorda småvatten såsom grävda gropar, sanka stråk på hyggen och blöta körspår efter skogsmaskiner.

Dvärgigelknopp blommar sent, i mjölkens tid, och har utvuxna men gröna frukter i ljungens tid. Sent på hösten, långt efter trädens lövfällning, gulnar den och vissnar. Vi har inte sett några övervintrande gröna delar.