Taxasida

älvmyskgräs

Hierochloë hirta subsp. hirta

älvmyskgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Anders Delin
Översikt
Översikt

älvmyskgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • älvmyskgräs
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Hierochloë hirta subsp. hirta
Vetenskapligt namn, fullständig form
Hierochloë hirta subsp. hirta
Svenskt namn
älvmyskgräs
norwegianBokmal
elvemarigras
norwegianNynorsk
elvemarigras
Finskt namn
kaakonmaarianheinä
finlandSwedish
älvmyskgräs
Foton
Anders Delin
Sand, Järvsö 2012-06-10
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

N inlandet Bjurholm vid Öreälven ovanför Bjurholm (L. Ericson, jfr Ericsson 1982, belägg okänt).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Utbredningstyp osäker.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Askersund Lerbäck V om Stora Joxtorp, V om järnvägen, stort bestånd (Collinder & Haglund ms 1996).

Örebro 1898 G. Bågenholm (LD, S/PLa, GWe). Almby Svartåns utlopp i Hjälmaren 1896 A. Jansson (OREB); mellan reningsverket och Hjälmaren, dike i sank äng, enst. 1924 Broddeson (S/GWe); Oset, S om ån, förr, nu försvunnen (Jansson 1947a); Vena 1978 (K. Rosenberg 1979). Asker Brevens bruk 1868 A. T. Björkman (OREB); Breven, parken 1924 (Broddeson ms); Ö om Brevens bruk, ej långt från sockengränsen Broddeson (Kjellmert 1947). Glanshammar Sticksjö 747 803, fuktig äng, 20 ex 1983 (Nilsson 1986, OREB/GWe). Lillkyrka Åsta torvmosse, södra kanten 1922 Kierkegaard (S/GWe); Åstamossens utkant, 400 m Ö om Sörsjö 1926 Broddeson (S/GWe); 1928 Kierkegaard (OREB); södra kanten 1931 Kierkegaard (OREB); 500 m SV om Sjölunda, längs dike 1962 (Weimarck 1971, LD). Rinkaby Myrö (Hartman 1866); strandängar (Hedera 1887); 1888 G. A. Ringselle (S, UPS/GWe); nära Hjälmaren 1890 E. Pärson (LD, OREB, S); H. Diedrichs (LD/PLa); 1893 S. I. Almström (LD/GWe); 1911 J. G. Gunnarsson (LD, S/PLA, GWe); 1929 S. Waldheim (LD/GWe); 750 712, örtrik strandskog, 2 lokaler, 150 resp. 10 ex 1984 L. Carlsson (LD/PLa, Nilsson). Myrö, 250 m SSÖ-ut längs dike mellan åker och skog 1962 (Weimarck 1971, LD). Örebro Rynninge 1893 I. Almström (LD/GWe).

Arboga Götlunda 1867 A. Blomberg (S/GWe). Stora Rävsvik 1929 (Morander 1986, ms 1980); vid garagevägg på hamnfyllning 1983, 1986, 1987 ! (OREB; Asklund). Nannberga, N om hamnen, i blålera på gräsmatta i strandfyllning, ett 20-tal ruggar, ”sedan tomten anlades på 1930-talet” enl. ägaren 1980. Östra Valen, åkerkant nära Fågelviken, landvinnning 1932 (Morander 1986, ms 1980, UPS). Skogsgård Ö om Järnäs på kulle vid vägen och grinden, ödetomt, ymn. 30 m² 1981 ! (OREB). Norshammarsmossen 1987 ! (OREB). Kungsbacken 1987 ! (OREB). Hamrarna 1891 A. E. Lindström (S/GWe); Södra Hammaren, nära väg till reservatet 1959 Nilsson (OREB/GWe). Almbacken, på Lövön 1867 (Hartman 1866; Blomberg, LD/GWe).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Under vår inventering har älvmyskgräs Hierochloë hirta subsp. hirta noterats på 13 lokaler i 5 församlingar.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: endast känd från stränderna av Ringsjön där den tidigare funnits på en handfull lokaler i Stehag och Bosjökloster. På flera av de tidigare lokalerna sannolikt utgången till följd av igenväxning med lövsly.
Kommentar: B, granskare KAO.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Detta gräs beskrevs från Tyskland men har huvuddelen av sin kända förekomst i södra Finland och Mellansverige; den småländska förekomsten är isolerad. På lokalerna i Gislaved växer älvmyskgräset i en för underarten karakteristisk miljö: sandiga strandbrinkar i ett meandrande avsnitt av Nissan, där öppen mark ständigt blottas genom erosion och ras. Lokalen i Vaggeryd Byarum utgörs av en artrik, fuktig, hävdad ängsmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Äldre belägg: (Hjo) Korsberga Munkebo, där viken från badhuset övergår i maden 1903 A. Stalin (UPS); (Gullspång) Hova Gudhammar vid Skagen 1918 F. Hård af Segerstad (S).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Älvmyskgräs växer i fuktig örtrik gräsmark som nog alltid tidigare varit slåtteräng. I Sörmland växer den framför allt på den i slutet av 1800-talet bildade landvinningen vid Hjälmarens strand. De sörmländska förekomsterna är utpostlokaler som ansluter till förekomsterna i Närke.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Älvmyskgräs känns igen på den långa, glesa vippan med den nedersta grenen ofta nedåtlutande och med en hårkrans kring vippans fäste. Det har också en karaktäristisk växtplats på sandiga älv- och åsediment och finns framförallt i älvarnas och de större åarnas nedre lopp. För det mesta växer det på sandbankar i strandens övre del, i gles vegetation ganska torrt och öppet. Det är även noterat från grusiga, kulturpåverkade stränder på Alnön. Mer sällan har det hittats vid vägar och längs stigar och då ofta i sandområden.