Taxasida

raggmyskgräs

Hierochloë hirta

(Schrank) Borbás

raggmyskgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

raggmyskgräs är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • raggmyskgräs
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Hierochloë hirta
Vetenskapligt namn, fullständig form
Hierochloë hirta (Schrank) Borbás
Svenskt namn
raggmyskgräs
Finskt namn
niittymaarianheinä
finlandSwedish
älvmyskgräs
Foton
Anders Delin
Sand, Järvsö 2012-06-10
Patrik Engström
Gearbiljohka, Torne lappmark 2021-07-26
Torbjörn Tyler
Björkliden 2023-07-15
Torbjörn Tyler
Björkliden 2023-07-15
Patrik Engström
Gearbiljohka, Torne lappmark 2021-07-26
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Se: nordmyskgräs Hierochloë hirta subsp. arctica, älvmyskgräs Hierochloë hirta subsp. hirta och ryskt myskgräs Hierochloë hirta subsp. praetermissa

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Se nordmyskgräs Hierochloë hirta subsp. arctica och älvmyskgräs Hierochloë hirta subsp. hirta

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Se älvmyskgräs Hierochloë hirta subsp. hirta.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Se nordmyskgräs Hierochloë hirta subsp. arctica och älvmyskgräs Hierochloë hirta subsp. hirta.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Se doftmyskgräs (aggregat) Hierochloë odorata agg.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Se nordmyskgräs Hierochloë hirta subsp. arctica och älvmyskgräs Hierochloë hirta subsp. hirta

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

345 Hierochloe odorata (L.) Beauv.

This widespread species complex has a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 114 and map 106). G. Weimarck (Bot. Not. [Lund] 1971, p. 129ff.) recognizes a number of taxa occurring within Europe. Maps are there given for H. odorata subsp. odorata (amphi-atlantic, G. Weim. p. 139), subsp. baltica G. Weim. (Baltic region, G. Weim. p. 145), H. hirta (Schrank) Borbas subsp. hirta (N. and C. Europe, G. Weim. p. 148), subsp. arctica (Presl) G. Weim. (boreal circumpolar, G. Weim. p. 151), and H. repens (Host) Simonkai (eupontic, G. Weim. p. 156). The ranges of these taxa are included in the total area of H. odorata s. lat. shown on the present map. Another taxon within the complex, the C. and E. Asiatic H. odorata subsp. dahurica (Trin.) Printz, not treated by Weimarck (1971), is shown separately on the present map. Cf. also Meusel et al. 1965, p. 53.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Raggmyskgräs har främst en nordlig utbredning i Sverige. Följande tre underarter är beskrivna: älvmyskgräs subsp. hirta, nordmyskgräs subsp. arctica och ryskt myskgräs praetermissa, den sistnämnda urskild först i senare tid (Weimarck 1986). Ett fynd från Öland är granskat och bestämt av Weimarck 1982 till underarten nordmyskgräs men vid denna tidpunkt var inte ryskt myskgräs urskilt. Eftergranskning av belägget har inte skett. Närmare omständigheter runt fyndet är inte kända. I Sterner (1986) är fyndet redovisat under H. odorata.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår tre underarter som omnämns i Västergötlands flora, nordmyskgräs subsp. arctica, älvmyskgräs subsp. hirta och ryskt myskgräs subsp. praetermissa, vilka redovisas under respektive underart.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer i norra och mellersta Sverige; mycket sällsynt i Uppland. 4 kartblad, 4 kvadranter.
Älvmyskgräs växer på sandig mark, ofta på öppna, kulturpåverkade lokaler.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Raggmyskgräset är ursprungligt. Växten är först i sen tid urskild som egen art och tidigare generationer botanister har därför inte rapporterat några fynd. Den är dock samlad från Hade i Dalälven redan 1883 av Ludvig Hedell.
Den vanligaste följeväxten är strandlysing (40%) följd av grenrör, asp, älggräs, liljekonvalj, tuvtåtel, majsmörblommor och olvon. Raggmyskgräset blommar samtidigt med gullviva, majsmörblommor och liljekonvalj.