Taxasida

åkerpilört

Persicaria maculosa

Gray

åkerpilört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

åkerpilört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • åkerpilört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Persicaria maculosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Persicaria maculosa Gray
Svenskt namn
åkerpilört
icelandic
Flóajurt
norwegianBokmal
hønsegras
norwegianNynorsk
hønsegras
Finskt namn
hanhentatar
finlandSwedish
åkerpilört
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2022-08-08
Patrik Engström
Sandemar 2022-09-03
Patrik Engström
Sandemar 2022-09-03
Torbjorn Tyler
Johanneshus i Brönnestad socken 2010-08-29
Torbjorn Tyler
Johanneshus i Brönnestad socken 2010-08-29
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Åkerpilört är sannolikt ursprunglig på havsstränder. Den är dock starkt kulturgynnad och växer främst i kanterna av vårsädesåkrar, i trädgårds- och potatisland, betesmarker och tidvis uttorkade vattensamlingar samt på ruderatmarker.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

650 Polygonum persicaria L.

This polymorphic species is native in Eurasia. It is considered to be introduced into N. America from Europe and naturalized over large areas. It has also been introduced into many other parts of the world. lncluding the N. American population, this species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 262 and map 254).

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Möjligen inkommen med odlingen, känd i Sverige från järnålder (Hjelmquist 1956), sedan mer än 1 000 år.

Gellerstedt (1831) ansåg som Samzelius att den var allm., men Kindberg (1877) att den var sälls. i Närke. Hartman (1866) betecknade arten som täml. sälls. och refererade till 3 lokaler vilket dock Callmé (1887) opponerade mot och ville ändra angivelsen till ”här och där, ehuru sällan i större mängd”. Enl. nuvarande kännedom allm. blott i Hallsberg (Dalhielm 1985), Glanshammar och möjligen i Rinkaby och Viby (jfr Nilsson 1986). Enl. Kjellmert (1947) var den täml. allm. i Svennevad. Segerström (1932) nyttjade begreppet ”här och där” för Tylöskogen. Vid en undersökning i Tysslinge i Garphyttan–Ånnabodatrakten sågs blott en lokal inom 6 km² (Löfgren 1994).

Åkerpilört är i Närke känd från dike, grustag, trädgårdsland, lagårdsbacke, träda, strandklapper, kolbotten, bäckomgivning, kraftledning, tipp och lerplan m.m.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Odlad mark, åkrar, rabattogräs, ruderatmark. Sannolikt mest tillfällig. - 10 (10).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Troligen spridd-tämligen allmän i Västra Bergslagen och mellersta Västmanlands kulturområden, för övrigt sällsynt Äldre uppgiftslämnare har för Västra Bergslagen i regel endast lämnat frekvensuppgifter, betecknad allmän i Grythyttan (1960, Lindberg), Guldsmedshyttan (1957, Schiöler), Hällefors (1958, Lindberg), Nora (Bomgren enligt SAM. 1923a), Viker (1955, I. Andersson). Härdig överallt. Spridning ofullbordad. Utbredningstyp: pU.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

(Polygonum persicaria)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast vanlig åkerpilört P. m. subsp. maculosa i landskapet.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Polygonum persicaria
Åkerpilört växer på tidvis blottlagda, gärna slamtäckta stränder och på ställen som torkar ut, t.ex. floar, hällkar och vattenställen i betesmarker. Ibland påträffas den vid källor. Arten är emellertid vanligast som ogräs i åkrar och trädgårdsland (gärna bland potatis), på gårdsplaner, i grustag och på avfallsplatser. På sådana ställen uppträder den ofta på torr, lätt jord. Däremot är den – till skillnad från vanlig pilört P. lapathifolia ssp. pallida – rätt ovanlig på gödselstäder.
Över huvud taget är åkerpilört tydligt mindre vanlig än sin grova släkting. Enligt Rühling (1997) förefaller den ha minskat i Oskarshamn sedan 1970-talet.
Funnen i 1264 rutor; tidigare uppgifter från 127 rutor. Mycket vanlig i större delen av landskapet, men bara ganska vanlig i nordöstligaste delen av Tjust och ett brett nord–sydligt bälte från Vimmerby till trakten av Torsås. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Åkerpilört anses ursprunglig på sandiga havsstränder, tångvallar och möjligen även i kanten av kärr; knappt 20 % av dagens lokaler utgörs av dessa "naturliga" växtplatser. Vanligare är starkt kulturpåverkade lokaler som åkrar, trädgårdsland, nysådda gräsmattor, diken, traktorvägar, vattenhål till djuren, gamla täkter samt tippade jord- och stenhögar. Åkerpilört växer även i betesmarker, helst på ställen där djuren sparkat upp och blottat jorden, eller kvävepåverkade och nyröjda partier i betesfållan.

Åkerpilört följer den brukade jorden och är således ovanlig på Stora Alvaret; där ses den främst nära alvarbyarna. För övrigt är fynden relativt jämnt fördelade från norr till söder. I skogrika områden, som barrskogarna i Böda sn och delar av Mittlandet, saknas åkerpilört av lättförklarliga skäl. Åkerpilört bedöms ha en antydd ökning och gynnats av den tilltagande eutrofieringen av landskapet.

Såvitt känt finns bara vanlig åkerpilört subsp. maculosa på Öland. Åkerpilört saknar kortskaftade glandler på axskaft och hylle. Nerverna på de två yttersta hyllebladen kan vara förgrenade men är aldrig tillbakaböjda. Stipelslidorna har kanthår där de längsta håren mäter minst 0,8 mm. Pilört P. lapathifolia har kortskaftade glandler på axskaft och hylle. Nerverna på de två yttersta hyllebladen är förgrenande och böjer tillbaka. Stipelslidorna har korta kanthår, aldrig längre än 0,8 mm (Jonsell 2000).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig (?), gammal kulturföljeslagare.
Åkerogräs, oftast i åkerkanter, något mer vanlig på lättare jordar. Även i trädgårdsland, jordutkast och upplag samt i fuktig blottad jord vid bryor och i bottnen av diken. Någon gång ses den på havssträndernas tångvallar. Som helhet står den i något fuktigare miljöer än pilört.

Englund (1942) karakteriserade åkerpil-ört som ursprunglig på havsstränder, på insandad tång, ofta tillsammans med pilört P. lapathifolia, men växande något lägre och fuktigare än denna. På Englunds utbredningskarta (inventeringar 1928–36, 91 lokalprickar) förekom åkerpilört på ungefär samma strandområden som pilört. Tyvärr har vi för få noteringar om åkerpilörtens biotopval för att kunna göra några jämförelser. Dagens utbredningsmönster visar en del luckor, i synnerhet på norra Gotland, men som helhet är åkerpilört spridd från Sundre till Fårö. På Gotska Sandön saknas den i dag; därifrån finns ett enda fynd, 1903 (Johansson 1907).

Endast vanlig åkerpilört ssp. maculosa är känd från Gotland.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Åkerpilört växer framför allt som ogräs på åkrar och i planteringar men också på jordhögar, i olika typer av skräpmarker och på stränder. I kanten av åkrar på lättare jordar kan den ibland växa mycket tätt.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen ursprunglig, växer på havsstränder och sjöstränder och som ogräs i sandiga, magra åkrar och på gårdsplaner. Vanlig, men påträffas inte så ofta som vanlig pilört. 612 rutor (74 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien. I Sverige upp till mellersta Norrland. I Sörmland tämligen allmän till tämligen sällsynt, ojämnt spridd – (31%). Åkerpilörten saknas nästan på lerslätterna, men är vanligare dels i moränområdena, främst i sydvästra Sörmland, dels vid kusten. Arten, som är ettårig, förekommer oftast som åkerogräs på lätta jordar men växer dessutom på bar jord vid stränder, särskilt vid havet.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mindre allmän i Uppland, men vanligare i Stockholmstrakten och i kustområdena. 281 kartblad, 462 kvadranter.
Den vanligaste miljön för åkerpilört är åkrar, ofta trädesåkrar, gårdsmiljöer och skräpmarker, men den växer även på sjö- och åstränder och i störda partier av naturbetesmarker. Några fynd har gjorts på de yttre öarna i norr.
Förändring + 91 %. – Åkerpilört visar en kraftig ökning, i Norrtäljetrakten i varje fall sedan 1970-talet. Troligen sker ökningen framför allt på obesprutade lokaler, såsom kring tätorter och i trädgårdsland, i mindre utsträckning på åkrar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Åkerpilört har troligen kommit in med människans odling långt tillbaka i tiden. Arten rapporterades först av Thedenius 1834 – »Gävle, gator, öster i staden«. Den bedömdes förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848.
Den vanligaste följearten är sumpfräne (62%), följd av revsmörblomma och sumpnoppa.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Åkerpilörten har betraktats som svår att hålla isär från pilörten, P. lapathifolia och flera av inventerarna har inte noterat den alls. Genom Flora Nordica har artbestämningen blivit något lättare, men arten uppges där inte vara bofast i Hälsingland. De fynd som har noterats är gjorda i samma typer av miljöer som de där pilört har setts, men utbredningen är kustnära och antalet fynd mycket lägre.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Åkerpilört tycks endast ha tillfälliga förekomster hos oss. Den kan lätt förbigås men den skarpt röda axfärgen är ett kännemärke. Arten är funnen på en starkt kulturpåverkad strand i Njurunda, i hamnmiljö i Sundsvall och på bangård i Borgsjö; mer naturligt endast på driftvallar såsom på en av de yttre öarna i Alnö.