Taxasida

björnloka

Heracleum sphondylium

L.

björnloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

björnloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • björnloka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Heracleum sphondylium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Heracleum sphondylium L.
Svenskt namn
björnloka
icelandic
Húnakló
norwegianBokmal
bjørnekjeks
norwegianNynorsk
bjørnekjeks
Danskt namn
Bjørneklo
Foton
Patrik Engström
Häverö kyrka, Norrtälje kommun 2023-08-20
Patrik Engström
Rullen 2010-07-20
Patrik Engström
Kiruna 2011-08-01
Anders Delin
Arbrå 2012-07-11
Patrik Engström
Häverö kyrka, Norrtälje kommun 2023-08-20
Patrik Engström
Häverö kyrka, Norrtälje kommun 2023-08-20
Patrik Engström
Häverö kyrka, Norrtälje kommun 2023-08-20
Patrik Engström
Rullen 2010-07-20
Patrik Engström
Södertälje 2022-08-20
Patrik Engström
Kärsön, Ekerö kommun 2012-06-21
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Två underarter förekommer i Närke. De flesta nutida fynden gäller sibirisk björnloka.

Giftig läkeväxt. Möjligen ibland odlad: Lilla Harsboda i Kvistbro i trädgård: ”föreföll odlad” (Sernander 1933). Det ligger nära till hands att koppla Forsstrands (1919) uppgift om ett brev 1749 från Reuterholm, ”spondylia 2ne slag will försöka uti Örebro” till vit björnloka vars förekomst har en viss koncentration till Örebrotrakten.

Se även: sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Se även vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1429 Heracleum sphondylium L. complex

Within this variable Eurasiatic species several more or less well-defined subspecies are distinguished in Fl. Eur. 2/1968, p. 365 f. As they are sometimes difficult to tell apart, all of them, except subsp. montanum (Schleich.) Briq. (no. 1430), are mapped together. Subsp. sibiricum (L.) Simonkai seems, however, to occur in most of Europe. The approximate northern limit of subsp. sphondylium (syn.: subsp. australe [Hartm.] Ahlfv.) is tentatively marked on the map. N of this line a few adventive occurrences of this subspecies are known (cf. Hultén, Atlas 1971, map 1353). This species s. lat. has been introduced into N. and S. America (S. Chile) and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 319.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: se under hithörande underarter. Miljö: se under hithörande underarter.
Förändring och hot: se under hithörande underarter.
Kommentar: delas upp i två underarter vilka dock bäst kan skiljas åt då de står i full blom varför det ofta har varit nödvändigt att behandla dem kollektivt under inventeringen. Dessutom är mellanformer mellan underarterna vanliga och gränsen dem emellan är inte särskilt skarp.

Se även sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Under inventeringen hölls underarterna isär; endast från 18 rutor har arten redovisats kollektivt. Mindre väl beställt är det med det historiska materialet. I många fall, särskilt vad gäller den äldre litteraturen, är det inte klart om namnet Heracleum sphondylium gäller vit björnloka eller används kollektivt. Från tiden före 1978 kan därför arten, men ej underarten, redovisas från 48 rutor. I de flesta fall har det säkert gällt den idag helt dominerande sibiriska björnlokan. De 48 rutorna är spridda över hela landskapet och huvuddragen i den sibiriska björnlokans utbredning skulle inte förändras om de inkluderades.
Funnen i 876 rutor; tidigare uppgifter från 229 rutor (i dessa siffror ingår material som bestämts till underart). Vanlig utom i väster, där växten är sällsynt. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Björnloka företräds i vårt land av två underarter: vit björnloka subsp. sphondylium och sibirisk björnloka subsp. sibiricum. Vit björnloka skiljs på sina vita blommor där flockens kantblommor är tydligt större och asymmetriska samt de håriga frukterna. Denna underart anses ursprunglig i Skåne och är för övrigt inkommen upp till Mellansverige som förorening i gräsfrö som såtts i parker samt införd via hamnar och spridd längs järnvägar. I Norden har den en sydvästlig utbredning. Sibirisk björnloka har gulgröna blommor där kantblommorna är likstora med flockens övriga blommor, frukterna är kala eller sparsamt papillösa men inte håriga. Den förekommer i större delen av Sverige och har en östlig utbredning i Norden. Där underarterna möts ser man ofta mellanformer. Vid några tillfällen under inventeringen har vitblommiga björnlokor påträffats. Då dessa exemplar saknat stora och asymmetriska kantblommor har de bestämts enbart till art. Ibland hittas plantor med finflikade blad som tidigare förts till var. angustifolium.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
I arten ingår två underarter som omnämns i Västergötlands flora, sibirisk björnloka subsp. sibiricum och vit björnloka subsp. sphondylium, vilka redovisas under respektive underart.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Björnloka har kommit in med kulturen för länge sedan. Den angavs som tämligen allmän i landskapet under 1800-talet och 1900-talets början. Arten är väl spridd i många bygder och i huvudsak knuten till odlad mark. Det ligger nära till hands att tro att den är spridd med vallfrö eller hö.
De vanligaste följeväxterna är hundäxing (37%), hundkäx, stormåra och midsommarblomster. Björnloka blommar senare än hundkäx men samtidigt som kirskål, linnea, prästkrage och rödklöver.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Björnloka förekommer hos oss huvudsakligen med östliga underarten subsp. sibiricum sibirisk björnloka. I sen tid har även den sydliga, vitblommiga subsp. sphondylium vit björnloka påträffats vid kusten. Den senare anses ha inkommit med vallfrö men hos oss tycks den mer ha anknytning till sjöfarten.