
björnloka
Heracleum sphondylium
björnloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

björnloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- björnloka










Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
Bohusläns Flora
Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
Hälsinglands flora
Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
Ångermanlands flora
Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
Flora över Dal
Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
Närkes flora
Två underarter förekommer i Närke. De flesta nutida fynden gäller sibirisk björnloka.
Giftig läkeväxt. Möjligen ibland odlad: Lilla Harsboda i Kvistbro i trädgård: ”föreföll odlad” (Sernander 1933). Det ligger nära till hands att koppla Forsstrands (1919) uppgift om ett brev 1749 från Reuterholm, ”spondylia 2ne slag will försöka uti Örebro” till vit björnloka vars förekomst har en viss koncentration till Örebrotrakten.
Se även: sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Se även vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium.
Härjedalens kärlväxtflora
Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum.
Västmanlands Flora
Se sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
Atlas of North European vascular plants
1429 Heracleum sphondylium L. complex
Within this variable Eurasiatic species several more or less well-defined subspecies are distinguished in Fl. Eur. 2/1968, p. 365 f. As they are sometimes difficult to tell apart, all of them, except subsp. montanum (Schleich.) Briq. (no. 1430), are mapped together. Subsp. sibiricum (L.) Simonkai seems, however, to occur in most of Europe. The approximate northern limit of subsp. sphondylium (syn.: subsp. australe [Hartm.] Ahlfv.) is tentatively marked on the map. N of this line a few adventive occurrences of this subspecies are known (cf. Hultén, Atlas 1971, map 1353). This species s. lat. has been introduced into N. and S. America (S. Chile) and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 319.
Floran i Skåne.
Status: se under hithörande underarter. Miljö: se under hithörande underarter.
Förändring och hot: se under hithörande underarter.
Kommentar: delas upp i två underarter vilka dock bäst kan skiljas åt då de står i full blom varför det ofta har varit nödvändigt att behandla dem kollektivt under inventeringen. Dessutom är mellanformer mellan underarterna vanliga och gränsen dem emellan är inte särskilt skarp.
Se även sibirisk björnloka Heracleum sphondylium subsp. sibiricum och vit björnloka Heracleum sphondylium subsp. sphondylium.
Smålands flora
Funnen i 876 rutor; tidigare uppgifter från 229 rutor (i dessa siffror ingår material som bestämts till underart). Vanlig utom i väster, där växten är sällsynt. – Ursprunglig.
Ölands flora
Björnloka företräds i vårt land av två underarter: vit björnloka subsp. sphondylium och sibirisk björnloka subsp. sibiricum. Vit björnloka skiljs på sina vita blommor där flockens kantblommor är tydligt större och asymmetriska samt de håriga frukterna. Denna underart anses ursprunglig i Skåne och är för övrigt inkommen upp till Mellansverige som förorening i gräsfrö som såtts i parker samt införd via hamnar och spridd längs järnvägar. I Norden har den en sydvästlig utbredning. Sibirisk björnloka har gulgröna blommor där kantblommorna är likstora med flockens övriga blommor, frukterna är kala eller sparsamt papillösa men inte håriga. Den förekommer i större delen av Sverige och har en östlig utbredning i Norden. Där underarterna möts ser man ofta mellanformer. Vid några tillfällen under inventeringen har vitblommiga björnlokor påträffats. Då dessa exemplar saknat stora och asymmetriska kantblommor har de bestämts enbart till art. Ibland hittas plantor med finflikade blad som tidigare förts till var. angustifolium.
Västergötlands flora
Gästriklands flora
De vanligaste följeväxterna är hundäxing (37%), hundkäx, stormåra och midsommarblomster. Björnloka blommar senare än hundkäx men samtidigt som kirskål, linnea, prästkrage och rödklöver.