Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2022-06-03
kärlväxter/tvåhjärtbladiga blomväxter/asterordningen/asterväxter/haverrötter/ängshaverrot/vanlig ängshaverrot
Taxasida
vanlig ängshaverrot
Tragopogon pratensis subsp. pratensis
vanlig ängshaverrot är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
vanlig ängshaverrot är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig ängshaverrot
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Tragopogon pratensis subsp. pratensis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Tragopogon pratensis subsp. pratensis
Svenskt namn
vanlig ängshaverrot
norwegianBokmal
storgeitskjegg
norwegianNynorsk
storgeitskjegg
Finskt namn
isopukinparta
finlandSwedish
vanlig ängshaverrot
Danskt namn
Eng-gedeskæg
Foton
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2022-06-10
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2022-06-03
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: se under arten ängshaverrot T. pratensis.
Förändring och hot: se under arten ängshaverrot T. pratensis.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Den dominerande underarten i landskapet.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Kulturföljeslagare.
Växtmiljöerna skiljer sig inte från artens. Troligen den vanligaste underarten på ön.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Ängshaverrot växer solöppet på torr till frisk, gärna grusig mark och anträffas oftast på vägkanter, banvallar, järnvägsområden men även i igenväxande gräsmarker, övergivna grustag, utfyllnader och skräpmark. Enligt Fries (1945) spridd från Göteborg, Kungälv och Uddevalla med vägbyggen. Vägarna kan tydligt urskiljas på den äldre kartan. Spridningen har sedan fortsatt och arten saknas nu endast i de inre höglänta skogsområdena.